Att ljuga trovärdigt

Nu läser vi om att Jan Guillou varit rysk agent under flera år. På något sätt är jag inte förvånad. Jan Guillou är på något vis bara nästan sann. Han kan ljuga så trovärdigt som man bara får göra som romanförfattare. Just att han har varit så nära sanningen - detta kunde faktiskt ha hänt - har gjort honom till en av Sveriges mest lästa författare.

Jag tycker också att han skriver bra, det är lästvärt, ibland alldeles för blodigt och ibland måste man ha köpt in några kilo salt för att tolka texterna, det räcker inte med en nypa.

Jag minns också vilka spår han satte hos oss journalisthögskoleelever, som inte var direkt lättflirtade, när han, och storheter som Göran Skytte, kom på besök för att tala om hur god journalistik verkligen gick till. Vi skulle skaffa oss pärmar, för att sortera och organisera den information vi fick tag i.

Jag vet inte om det var av Guillou som vi upptäckte ämnet gissistik, eller ännu finare uttryckt, förmodad teori. Man kan ju också kalla det att ljuga trovärdigt, att hitta på en sanning som - tyvärr - inte går att belägga.

Förmodad teori är inget för seriösa journalister. De måste alltid arbeta med trovärdiga källor.

Annars får man ägna sig åt att skriva böcker.