Måndagens kommunfullmäktige blev långt, mycket långt. Till en del berodde det på att kvällens dagordning innehåll årsredovisningen för 2011. Det blev ett plus på sista raden för Katrineholm, men inte fullt så stort som beräknat. Jag koncentrerade mitt inlägg till revisionsberättelsen. Här följer talet ungefär som det blev:
"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!
Om en budget så brukar man säga att det är en kvalificerad gissning. Idag ska vi fatta beslut om hur den kvalificerade gissningen slog ut, när det nu är dags att fatta beslut om kommunens bokslut.
Man kan sammanfatta så här: Inte många gissade rätt, i alla fall inte vad som till slut skulle hamna på sista raden.
Revisorerna lämnar en hel del väsentliga synpunkter, som förtjänar att tas på allra största allvar.
Revisorer brukar vara nogräknade personer som inte överdriver. Deras skrivningar brukar vara diplomatiska. När de i sin revisionsberättelse skriver: ”Resultatet är dock betydligt sämre än budgeterat och vi bedömer att kommunens ekonomiska situation och utveckling är OROANDE för att upprätthålla en ekonomi i balans på sikt. Vi ser även att prognososäkerheten varit stor…”
Så är det MYCKET starka ord.
Nämnderna överskrider budget med nära 40 miljoner kronor, konstaterar revisorerna, och fortsätter ”det är en fördubbling mot föregående år”. För fjärde året i rad visar samma nämnder, Service- och Tekniknämnden, Socialnämnden och Bildningsnämnden underskott.
I ett annat stycke konstaterar revisorerna: ”Vi uppfattar inte att krav har ställts på de nämnder som visar underskott att ta fram dokumenterade åtgärdsplaner för att nå en ekonomi i balans. Inte heller ser vi en omfördelning av resurser.”
Alltså vad revisorerna konstaterar är, att inte nog med att det sker överskridande av budgeten, det görs inga spårbara försök att rätta till situationen genom skrivna åtgärdsplaner eller beslut om omfördelning.
Detta är minst lika illa som det övriga; att inget görs som revisorerna kan se.
Historien kan vi inte förändra – det är framtiden som går att göra något åt. Vi måste dra lärdom av vad som hände under 2011 – var det resurstilldelningens fel? Ja, antagligen till en del, fast då kan man också fundera över de nämnder som fick ”rätt” resurser, vad var skillnaden i beräkningen? Varför är vissa verksamheter så oberäkneliga?
Eller är det så att inte alla utgifter kommer upp på bordet när vi budgeterar? Var det ekonomistyrning och budgetdisciplin? Nämnderna har heller inte kommit in till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige och bett att bli befriade från vissa uppdrag för att på så vis minska kostnaderna.
Nu var det ju tur att Alliansregeringen ökade på statsbidragen och på så sätt hjälpte Katrineholm ur den ekonomiska knipan så att det kunde bli en liten, men dock vinst, på sista raden.
Det skulle kunna passa att citera Ingemar Stenmark, som efter en ny tävlingsvinst svarade ungefär så här: ”Det är konstigt att ju mer jag tränar desto mer tur får jag…”
Det skulle alltså kunna vara rent lönsamt med mer ekonomisk träning i alla led."
