Egen majoritet i Katrineholm

Socialdemokraterna i Katrineholm kommer enligt Arbetarkommunens ordförande Fredrik Olovsson att arbeta i valet för att få egen majoritet.

Jo, nog vet alla att den styrande majoriteten är egen, det vill säga inte som andra, men det måste ju vara lite konstigt för Moderaterna att arbeta tillsammans med ett parti som helst styr och ställer på egen hand.

Efter dagens artikel i Katrineholms-Kuriren blir det solklart. Socialdemokraternas mål är att kasta ut Moderaterna från majoriteten. Att de redan i dag inte riktigt varit fullvärdiga medlemmar visar exempelvis att det enbart är kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström som uttalar sig om kommunens bokslut i Katrineholms-Kuriren.

Alla spår inte lika bra

Socialdemokraten Fredrik Olovsson ondgör sig i dag i sin krönika i Katrineholms-Kuriren över att regeringen inte satsar så mycket på järnväg som Olovsson vill.

Alldeles bortsett från att underhållet tidigare under många år varit försummat och att det tar tid att återställa, så måste Olovsson ha missat något.

När kommunstyrelsen i Katrineholm i september beslutade om den nationella planen för transportsystem, då ville inte de lokala socialdemokraterna uppmärksamma behoven på järnvägssträckningen mellan Västerås-Norrköping, det som när spåren trafikeras brukar kallas UVEN.

Alla spår är tydligen inte lika bra.

Elementärt, Fredrik Olovsson!

Nu har jag tänkt hela dagen på den artikel i Katrineholms-Kurirens lördagstidning som handlade om regeringens budgetpropositio och där Fredrik Olovsson (S) ondgör sig över regeringens finansiering av satsningarna.

Det är ganska elementär nationalekonomi att satsa i lågkonjunktur och att bromsa i högkonjunktur. Just nu går tyvärr ekonomin inte så bra och då behövs det stimulanser till hushållen för att konsumera.

Svårare än så är det inte. Läs lite av Keynes, typ!

Fel fokus Fredrik

Riksdagsledamot Fredrik Olovsson skriver krönikor i lokaltidningen, Katrineholms-Kuriren. I dagens krönika, som jag i all hast inte kan hitta på nätet, skriver han om friskolor. Friskolorna dras över en kam och är bara ute efter att tjäna pengar och sedan gå i konkurs och lämna över skulden till kommuner och stat att betala.

Ungefär så låter det i texten.

Om bara kommunen tog över, så skulle allt bli bra.

Men hur är det egentligen? Hur ser det ut i Fredriks hemkommun Katrineholm, där friskolorna först har fått tillträde för ett fåtal år sedan? Och där Socialdemokraterna styrt alldeles för länge och den senaste mandatperioden med hjälp av Moderaterna.

Jo, den kommunala skolan levererar inte. Nja, den levererar, men inte resultat. Meritpoängen sjunker.

Borde då inte analysen vara att titta på resultat, i form av studieresultat, innan friskolorna dödförklaras?

Kan någon vara nöjd med en skola - kommunal eller fristående - som inte klarar av sitt uppdrag?

Jag kan förstå att det kan vara stötande med ägare till friskolor som finns i ett skatteparadis någonstans och som kan ta ut vinst på skolbolagens verksamhet. Men om dessa skolor har god undervisning som visar sig i duktiga elever, var är då problemet?

Jag är övertygad om att det behövs fler skolformer för att utmana den kommunala skolan och att fokus måste läggas på eleven. Ingen elev ska få lämna grundskolan utan fullständiga betyg och utan att ha fått det stöd som han eller hon behöver för att nå dit.

Att ägna kraften åt företagsformen är att ha fel fokus.

Politikens dubbla budskap

Fredrik Olovsson är krönikör i Katrineholms-Kuriren. I dag skriver han i sin krönika om att Socialdemokraterna vill se mindre klasser i skolan. Tyvärr kan jag inte hitta krönikan i tidningen, så jag kan inte leverera någon länk.

Men de mindre klasserna ska vara i Sverige. I Katrineholm, där Fredrik Olovsson är Arbetarkommunens ordförande, där är klasserna tydligen lagom och bildningsnämndens ordförande Anneli Hedberg (S) får ständigt förklara i fullmäktige att klasstorlekarna är olika. Hon säger aldrig att hon vill att de ska vara mindre.

Så det är väldigt olika budskap samma politiker för fram. Det som är sant på ett plan är osant på ett annat.

Vilken skolverklighet räknas?

Socialdemokraternas ekonomiska talesman Fredrik Olovsson, tillika Arbetarkommunens ordförande i Katrineholm och ledamot av kommunfullmäktige, skriver i sin krönika i dag i Katrineholms-Kuriren om det Socialdemokratiska förslaget att minska klasserna i skolan.

Med hänvisning till forskningen läggs förslaget på riksnivå att minska klasstorleken med fem elever från förskoleklass till årskurs 3.

Men hur ligger det till i den verklighet som Fredrik Olovsson kan påverka? Hur ser klasstorlekarna ut i Katrineholm? Inte är det några små gulliga klasser där inte. I alla fall inte i den kommunala skolan.

På samma vis visar Olovsson med forksning att "det är bättre att gå på en ganska stor skola jämfört med en mindre".

Nu kan man förstås diskutera vad som menas med bättre och ganska stor. Spaltutrymmet tog lägligt nog slut där, men det kommer nog att komma många frågor om det.

För hur stor får en skola bli? I Österåker är det givna svaret att skolan inte får vara större än att alla elever kan bli sedda. Det torde vara ett svar som också forksningen skulle kunna finna stöd för.

Härnström i opposition till Fredrik Olovsson

Det är spännande med politik. Allt kan hända och händer! I dagens Katrineholms-Kuriren har Moderaternas lokale starke man Lars Härnström ett inlägg ihop med Anna Kinberg Batra, moderat ordförande i Finansutskottet, där de tar upp debatten med Fredrik Olovsson (S).

Fredrik Olovsson är riksdagsledamot från Katrineholm och ganska nyvald vice ordförande i Finansutskottet, tillika ekonomiskpolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Men han är också ordförande i den inflytelserika Arbetarkommunen samt ledamot av kommunfullmäktige. Han var en av huvudpersonerna när Socialmoderaterna i Katrineholm sydde ihop med blåröda styret.

Så i artikeln är Härnström i opposition till Olovsson, som han till vardags omfamnar i den socialmoderata vänskapen.

Ett väldigt märkligt beteende, kan jag tycka. Tycker Härnström om Olovssons uppfattningar eller inte? Beror det på avståndet, hur långt bort Olovsson verkar vara, om det är OK vad han säger och skriver?

Ser vi månne en spricka i koalitionen, eller var det bara så att Härnström inte tänkte på hur det skulle kunna uppfattas, när han skrev under den centralt producerade debattexten.

För det kan väl aldrig vara så att Kinberg Batras politiska sekreterare inte känner till Moderaternas ovanliga koalitionskompisar?

"Det behövs mer resurser i skolan"

Socialdemokratiske riksdagsledamoten Fredrik Olovsson är inte bara riksdagsman. Han är också ledamot av kommunfullmäktige i Katrineholm.

I Katrineholms-Kuriren för han en intensiv debatt om skolfrågorna. I dag har artikeln rubriken "Det behövs mer resurser i skolan".

Jag delar den uppfattningen. Dock är det märkligt att detta tydligen inte gäller i Katrineholm. I Katrineholm är Socialmoderaterna som styr kommunen beredda att skära ner på de ekonomiska resurserna med 15 miljoner. Det är 15 miljoner som Fredrik Olovsson är med och beslutar om genom sin plats i kommunfullmäktige när budgetmedlen ska förmedlas.

Olovssons debattinlägg skulle lika gärna vara ett inlägg från den lokala horisonten. Men då går det inte lika lätt att rymma från det egna ansvaret och lägga skulden på någon annan. Det är en moralfråga.

Dubbelmoral är inte dubbelt så bra.

Skillnad på moderater och moderater

Riksdagsledamot Fredrik Olovsson (S) fortsätter att beskylla Alliansregeringen för att skolan inte har så stora resurser som skolan skulle kunna ha med en annan regering.

Han skyller dock inte Moderaterna för detta, utan inriktar sin kritik mot Folkpartiet och även mot väljarna som ju, enligt Olovssons resonemang, valde fel i valet 2010.

Det är fortfarande konstigt att samma väljare valde fel i riksdagsvalet, när de lade sina röster på något av Alliansens partier, men valde rätt när de röstade på lokala Moderater i Katrineholm, som sedan började regera lokalt tillsammans med (S).

Det är den lokala majoriteten bestående av (S) och (M) som kan prioritera i kommunens budget. Det varken kan eller ska regeringen göra.

Men det är tydligen skillnad på moderater och moderater. Möjligen även på Fredrik Olovsson och Fredrik Olovsson, beroende på vilken stol han sitter - riksdagsbänken eller stolen i fullmäktige i Katrineholm för Socialdemokraterna.

Fattigdomsbevis

I morse fick jag sätta fingrarna vid tangenterna för att skriva ett insändarsvar till Socialdemokraternas riksdagsledamot Fredrik Olovsson. Därmed hann jag inte blogga några rader innan färden gick mot Stockholm och Yttrandefrihetskommitténs slutsammanträde inför det debattbetänkande som vi ska lämna i höst.

Insändaren handlade om ett blogginlägg jag gjorde i juli om hur lättvindigt begreppet fattigdom används.

Jag klipper in mitt svar här:


"Roligt att Fredrik Olovsson läser min blogg. Det får gärna fler göra.

Det inlägg Fredrik Olovsson hänvisar till handlar om hur lättvindigt många använder begreppet fattiga barn. Fattiga barn borde, enligt min mening, användas för dem som saknar mat för dagen och tak över huvudet.

Inlägget handlar alltså om ordval och om att man ska vara försiktig med orden.

Men till sakfrågan. Socialdemokraterna hävdar att barnfattigdomen växer i Sverige och att den växt mer under Alliansregeringens tid. Det hela handlar om hur man använder statistiken. Den relativa fattigdomen har ökat, därför att fler har fått det bättre i Sverige. Fattiga enligt denna definition är hushåll vars disponibla inkomst ligger under 60 procent av medianen.

Så om några får det bättre, kan andra – statistiskt – få det sämre, fast de i själva verket har samma ekonomiska ställning som tidigare.

Den absoluta fattigdomen, de barn som lever under socialbidragsnormen, och som därmed får samhällets stöd, har minskat. Det kan Fredrik Olovsson se genom att studera Socialstyrelsens statistik.

För att fler ska få det bättre, måste fler få arbete. Idéer skapar företag och företag ger arbete. Det är vägen till bättre välfärd."