Vart tog februari vägen?

Nu har hunden dött igen, alltså att min blogg legat nere. Kanske är det så att du sett vad jag har gjort via min sida på Facebook, men det är ju inte riktigt samma sak.

Så det får bli en sammanfattning, kanske inte så kort.

Mot slutet av januari var det kommundagar i Umeå. Då är jag som i en bubbla och blir marinerad i centerpolitik och tankar som tar tid. Dessutom träffar jag en rad centerbekanta från hela Sverige.



Två av mina favoriter fastnade i min mobil - Annie Lööf och Solveig Zander. Rediga riksdagsledamöter båda två.

Hemresan liksom ditresan skedde med tåg och de var försenat i båda riktningar. Men det gjorde inte så mycket, det sparade mig några timmar på Centralen i Stockholm och några tidiga timmar i Umeå. För med handen på hjärtat, hur roligt är det att vara i Umeå klockan 06.15?

I början på februari presenterade jag och Bo Höglander boken Sörmlandsbygden - Vägen till en tidning. När en bok kommit ut måste man göra press och vi började förstås med Sörmlandsbygden.

Därefter var årsmötessäsongen igång. Min start gick hos Centerkvinnorna i Gnesta, där jag fick berätta mer om Januariavtalet, JA. Mycket, mycket centerframgångar i det avtalet.



Sedan gick det några dagar innan det var dags för årsmöte nummer två, nämligen årsmötet med Stora Malms Centerkvinnor. Vi är en livaktig avdelning som ökar i medlemsantal.

Jubileum och jämställdhet

Beroende på jubileum och jämställdhet, så har bloggen fått vila en liten stund. Jag har varit i Halmstad, på Gullbrannagården, som ligger vid havet en bit utanför Halmstad, på förbundsstämma med Centerkvinnorna. Vi firade 85 års arbete för jämställdhet och antog även ett nytt Jämställdhetspolitiskt program. För det är mycket kvar att göra för att samhället ska bli bra för såväl kvinnor som män.

Kunskap ger trygghet

Jag skriver idag i Katrineholms-Kuriren tillsammans med Centerkvinnornas förbundsordförande Sofia Jarl om vad som krävs för att flickor och kvinnor ska leva tryggare liv. Mycket bottnar i att kunskaperna måste öka.

16.02 och ljuset på

Dagen efter Internationella kvinnodagen ska jag försöka summera min kvinnodag. Som Centerkvinna står jag helt bakom uppropet 16.02, vilket pekar på löneskillnaden mellan kvinnor och män. Den är så stor att en genomsnittskvinna får betalt fram till två minuter över fyra varje dag och sedan jobbar hon gratis, om man jämför med lönen för en man. Det är nästan en timmes skillnad.

För att minska skillnaden och komma till jämställda löner har en rad kvinnoförbund, fackföreningar och kvinnoorganisationer gått samman i att driva på för att förändra. Det sker på en mängd olika sätt, där ett är att väcka opinion i samband med 8 mars.

Jag hade möjlighet att medverka i Radio Sörmland i en diskussion om dessa frågor, om vad som behöver göras och varför det är som det är. Tyvärr så tystades våra röster, eftersom radiokanalen drabbades av tekniskt fel. Lite typiskt, eftersom det också är taggen för teknikernas samlingsnamn i #metoo-kampanjen. Huvudkraven är samma rätt till heltid och trygga anställningsformer, synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader, skärp diskrimineringslagen samt se till att det blir ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Efter radiointervjun var det dags att sätta ljuset på våldet i samhället och jämställdhetens betydelse för att nå ett tryggare samhälle. Vi var nog ett hundratal som tågade från Stortorget till kulturhuset Ängeln i Katrineholm för att i spåren av #Metoo tala om att vi inte accepterar våld och övergrepp.

Jämställdhet ger trygghet

I kväll, på Internationella kvinnodagen vandrar jag och många med mig i Katrineholm för att på nytt sätta ljuset på #Metoo. Initiativtagare är tjej- och kvinnojouren Miranda. Vi går tillsammans för ett jämställt samhälle fritt från våld.

Jämställdhet är en grundläggande trygghetsfråga. Vi ska alla ha lika rättigheter. Ingen ska behöva utsättas för den förnedring och förminskning som sexuella trakasserier och våldsövergrepp innebär.

Ingen, varken kvinna eller man, tjej eller kille, ska behöva finna sig i att utsättas för nedvärderande benämningar, tafsande eller sexuella övergrepp vare sig på jobbet, i hemmet eller ute. Sörmland och Sverige ska vara tryggt för alla.

Var och en kan säga att de räcker nu. Vi kan bidra till att förändra värderingar och attityder på jobbet, hemma, i skolan, föreningen, ja, i alla de sammanhang som vi finns i. Vad vi gör spelar roll.

Jag har som centerpartist och centerkvinna motionerat om att Huskurage ska införas i kommunens hyreshus. Det innebär att grannar tar ansvar för varandra och att ljuset sätts på att minska våldet inom hemmets dörrar. Alla ska veta att grannarna bryr sig och kan knacka på om de hör eller ser något som inte verkar normalt.

Vi kan agera i det nära perspektivet. Men en hel del behöver göras genom förändrande riksdagsbeslut. Beslut som påverkar framtiden genom förbättrad sex- och samlevnadsundervisning, skärpta straff vid övergrepp och med ett ökat stöd till tjej- och kvinnojourerna. Det är en god början till ett tryggare Sörmland och Sverige.

Inger Fredriksson, riksdagskandidat för Centerpartiet i Sörmland

(Inlägget är infört i tidningen Sörmlandsbygden idag 8 mars.)

Bidrar till kvinnohistoria

Katrineholms-Kuriren uppmärksammar idag att jag bidrar till att skriva kvinnohistoria genom att ha med två artiklar om centerkvinnorna Karin Söder och Gunnel Jonäng i Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon, som presenteras imorgon på Internationella kvinnodagen.

Roligt, inte minst för att det är så viktigt att även kvinnor tar plats i historien.

Snart i ett lexikon nära dig...

Vi brukar klaga på att kvinnor inte får plats i historieskrivningen. Förklaringen är ibland att historien skrivs av män och att det är vissa uppgifter som premieras. Nu kommer det ett svenskt kvinnobiografiskt lexikon, som ska göra tusen svenska kvinnor historiska och därmed inte längre bortglömda. Jag har skrivit underlagstexterna till artiklarna om Karin Söder och Gunnel Jonäng. Det är med viss bävan som jag inväntar presentationen av verket på internationella kvinnodagen, för tänk om jag inte har gjort dessa enastående kvinnor rättvisa?

Centerkvinnorna uppmärksammar lexikonet i månadsbrevet på följande sätt:

"Svenskt kvinnobiografiskt lexikon -
Vi skriver in kvinnorna i historien

Kvinnorna saknas i historieböckerna. Anledningen är att historieskrivningen vilar på befintliga biografiska lexika, där kvinnor inte inkluderats. I stora svenska lexikon utgör kvinnor endast 5-10 procent av persongalleriet. Om historieskrivningen ska kunna bli mindre missvisande måste källmaterialet förändras.

Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon har därför skapat ett digitalt uppslagsverk på webben och är gratis. Bland de kvinnor som finns med i lexikonet är flera Centerkvinnor, däribland Ulla Tillander, Karin Söder och Gunnel Jonäng. Centerkvinnornas kansli har bidragit med information och efterforskningar i detta arbete!

Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon invigs på internationella kvinnodagen den 8 mars klockan 15.00. Lexikonet kommer då att finnas digitalt och nås via www.skbl.se"

Inger Fredriksson - Månadens Centerkvinna

Vissa dagar är roligare än andra. I veckan kom Centerkvinnornas centrala nyhetsbrev, där jag blivit utvald som Månadens Centerkvinna. Det är minsann en stor ära.

"Det är i Centerkvinnorna vi vågar ställa
frågor och be om hjälp"

Månadens centerkvinna -
Inger Fredriksson, Stora Malm CK-avdelning

Hej Inger, du är månadens Centerkvinna, berätta lite om dig själv.
Jag är utbildad journalist och har varit engagerad i Centerrörelsen sedan ungdomstiden i CUF. Jag skulle beskriva mig som en företagsam röst för jämställdhet, en genuin föreningsmänniska och eldsjäl.

Vad motiverar dig att engagera dig politiskt?
Jag går igång när jag upplever orättvisor och vill vara på den lilla människans sida. Det är i politiken det verkligen går att förändra. Idag är jag kassör i Stora Malms CK-avdelning och gruppledare för Centerpartiet i Katrineholm. Efter valet siktar jag på riksdagen.

Vad tillför det dig att vara med i Centerkvinnorna?
Centerkvinnorna är en social kraft. Vi gör gott för andra och oss själva. I Centerkvinnorna får vi lite mer – systerskapet, samhörigheten och ett forum där vi kan bolla tankar och funderingar och få stöd. Där vågar vi ställa frågor och be om hjälp. I Centerkvinnorna gör vi dessutom andra saker och inte enbart det enligt föredragningslistan.

Du är känd för att få med dig folk och ordna aktiviteter, hur gör du?
Det bästa sättet att ta hand om nya medlemmar är att ta en fika med dem. En fika är så mycket mer än en fika, det är en möjlighet som gör det lättare att fråga, lyssna och berätta vad Centerkvinnorna är och gör. I Centerkvinnorna hjälps vi åt och alla får komma med idéer. Vi har roligt. Det är kanske det som är den största dragkraften. Som vårruset till exempel, vårt motto var inte att springa fort utan att vara där länge och därmed synas länge. Vi träffas gärna och otvunget, på tomtigt möte eller på konstpromenad, men i allt vi gör så pratar vi politik.

Du har skrivit om Centerkvinnornas historia, berätta.
Jag älskar att skriva och tycker om språket, att väcka intresse och nyfikenhet. Jag skrev jubileumstexten ”Vi får saker att hända” när Centerkvinnorna fyllde 75 år 2008. Det var väldigt medryckande att fördjupa sig i vad Centerkvinnorna har betytt för såväl individer som för samhällets utveckling. Centerkvinnorna (som då hette SLKF, Svenska landsbygdens kvinnoförbund) var som en fackförening för att förbättra kvinnors villkor. I vår trakt såg avdelningen till att det blev tvättstuga och andelsfrys, det underlättade verkligen i vardagen för kvinnorna. De kämpade för att få in kvinnor i politiken, att stötta kvinnor att våga ställa upp och sedan också våga tacka ja. Det är en fråga som fortfarande är aktuell.

Vilka jämställdhetsfrågor är viktigast idag?
Alla jämställdhetsfrågor och miljöfrågor är viktiga – de är förutsättningar för att vi ska kunna leva och verka här. Me too-rörelsen har synliggjort hur omfattande trakasserier och kränkningar mot kvinnor är. Dessa beteenden får vi aldrig acceptera. Ekonomisk självständighet är en annan viktig jämställdhetsfråga. I grunden handlar det om frihet – rätten att få vara sig själv, fri från diskriminering och kunna vara ekonomiskt självständig.

Årsmöte nummer tre

I går kväll höll Stora Malms Centerkvinnor sitt årsmöte. Det var välbesökt och trevligt, som det brukar vara. Inför årsmötet konstaterade jag att jag varit kassör i 20 år, ett väldigt trevligt uppdrag som jag inte tänker lämna på ett år framåt, minst, eftersom jag blev omvald...

Vi hade ganska livliga diskussioner, inte minst om #metoo och om barns situation i dagens samhälle. Det behövs fler vuxna som har tid och fler ställen att vara på.

Vi har en del att göra.

Medlemmarna på bilden, Viktoria Larsson och Hjördis Stenberg, var två av vinnarna i årsmötets blomsterlotteri. Hjördis Stenberg blev för övrigt även hon omvald som ordförande.

Klart vi ska sätta #ljuset på #metoo i Katrineholm!

#Metoo-kampanjen ska följas upp med en manifestation i Katrineholm också. Det berättar Katrineholms-Kuriren i lördagens tidning. Det är helt rätt och jag kommer att delta. Jag hoppas att Centerkvinnorna ska kunna bidra till arrangemanget. Jag får se om den tråd som jag har kastat ut kommer att nappa.

Tudelning och trygghet

Ett fint tovat sittunderlag med centerklöver var belöningen för min medverkan vid årsmötet med Centerkvinnorna och Centerpartiet i Sparreholm.

Jag berättade dels om mitt uppdrag som ledamot av domkapitlet i Strängnäs stift, det som man kan berätta om, eftersom vi har tystnadsplikt när det gäller ärendena i sig, dels om vad som kommer i valrörelsen i höst.

Centerpartiets hjärtefrågor sedan tidigare är företagsamhet (jobb) och miljö i kombination med levande landsbygd och närodlad politik. Till det kommer trygghetsfrågorna, att vi behöver få fler poliser, men att det också behöver sättas in resurser för att säkra den tekniska bevisningen och ökade insatser av tullen, för att minska mängden vapen och droger som förs in i Sverige. Centerpartiet ser också att det behövs ett nytt ledarskap för att minska tudelningen av Sverige, klyftan mellan de som har jobb och de som är arbetslösa och klyftan mellan olika landsdelar.

Det kan också bli strid om valfriheten, utifrån det förslag om vinstbegränsning som regeringen har lagt fram. För Centerpartiets del är kvalitet det viktigaste, oavsett i vilken form verksamheten bedrivs.

Årsmötessäsongen igång

Ikväll ska jag övervara årets första årsmöte. Det brukar bli några stycken. Jag ska gästa Centerpartiet och Centerkvinnorna i Sparreholm och bidra med min insikt i rikspolitiken. Det ska bli riktigt roligt!

Ljuset på ett tryggare Sörmland

Katrineholms-Kuriren publicerar idag min debattartikel om hur vi måste gå vidare i spåren av #metoo. Tyvärr så finns den just nu inte utlagd på nätet, så jag lägger ut texten här i sin helhet.

I helgen vandrade kvinnor och män över hela Sverige för att sätta ljuset på nytt på #Metoo. Jag anslöt i Eskilstuna, men det tågades åtminstone i Strängnäs och Mariefred också här i Sörmland.

Frågorna är viktiga. Ingen ska behöva utsättas för den förnedring och förminskning som sexuella trakasserier och övergrepp innebär. Ljuset som kastas på frågorna är viktigt. Men det får inte stanna där. Det måste bli något mer än demonstrationer och manifestationer.

Ingen, varken kvinna eller man, tjej eller kille, ska behöva finna sig i att utsättas för nedvärderande benämningar, tafsande och sexuella övergrepp vare sig på jobbet, i hemmet eller ute. Sörmland och Sverige ska vara tryggt för alla.

Var och en kan säga att de räcker nu. Vi kan bidra till att förändra värderingar och attityder på jobbet, hemma, i skolan, föreningen, ja, i alla de sammanhang som vi finns i.

Jag har som centerpartist och centerkvinna motionerat om att Huskurage ska införas i kommunens hyreshus. Det innebär att grannar tar ansvar för varandra och att ljuset sätts på att minska våldet inom hemmets dörrar. Alla ska veta att grannarna bryr sig och kan knacka på om de hör eller ser något som inte verkar normalt.

Utöver det här behöver skolans sex- och samlevnadsundervisning förbättras. Centerpartiet har lagt förslag om satsningar i lärarutbildningen och stöd från Skolverket att höja kompetensen bland dagens lärare.

Men det kommer också behövas skärpta straff vid sexuella övergrepp, eftersom det är allvarliga brott som det handlar om. Detta tillsammans med ett ökat stöd till tjej- och kvinnojourerna från statligt håll ser vi som en god början till ett tryggare Sörmland och Sverige.

Inger Fredriksson, riksdagskandidat för Centerpartiet i Sörmland

Ljuset på #Metoo

I dag vandrade kvinnor och män i hela Sverige för att sätta ljuset fortsatt på kampanjen #Metoo. Jag vandrade med i Eskilstuna. Eskilstuna-Kuriren fanns på plats och rapporterade.

Vi var nog ett hundratal som gick för att visa att vi inte tycker att någon ska behöva bli illa bemött eller råka ut för sexuella övergrepp. Det är inte acceptabelt.

Flera av talarna vid avslutningen på Fristadstorget framhöll vikten av att en samtyckeslagstiftning kommer på plats. Det kändes gott att veta att det är ett krav som Centerpartiet har drivit i flera år och som kommer att bli lag. Så det har jobbats med dessa frågor långt tidigare, men trycket har aldrig varit så starkt som det är idag. När så många vågar sätta ljuset på problemet, då måste det till en ändring.

I maktens korridorer

Hur ofta har jag inte använt uttrycket - i maktens korridorer? Och menat något lite lättsamt. Nu är det tungt. I Maktens korridorer är en tagg, #imaktenskorridorer, står för att kvinnliga politiker också har varit med om sextrakasserier. Jag har läst idag och blivit ledsen. För det är mycket starka skildringar om ibland olagligt och ibland ytterst olämpligt uppträdande. Över 1300 kvinnliga politiker på alla möjliga nivåer har undertecknat uppropet inför publiceringen på Svenska Dagbladet. De som har egna erfarenheter är många, många fler.

Respekt, säger jag, alla människor förtjänar att respekteras. Vi har mer att göra, vi systrar i Centerkvinnorna.

”Jag också” är systerskap

I dag har min insändare om systerskap och #metoo-kampanjen varit införd i Sörmlandsbygden. Tidigare har samma artikel varit införd i Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter. Om du har missat den, så återger jag den här:


"#Metoo, ”jag också”, har farit som en löpeld över världen. Syftet är allvarligt, taggen visar systerskapet bland alla som blivit drabbade. Det kan handla om den värsta sortens våldtäkt till ovälkomna närmanden eller grova ord som sårat djupt.

Jag funderade en stund på om jag också hade anledning att använda ”taggen”. Och jo, jag har varit med om det också. Det som kom för mig var bussturerna i sjunde klass. Kommunen hade byggt ett nytt, fint högstadium. Dit skulle vi bussas, precis som de som gick i åttan och nian. Nu var det bara så att skolan blev så full att vi inte fick plats. Vi fick gå i det gamla högstadiet och vi var för få för att få egen skolskjuts, utan måste bussas tillsammans med tuffa gymnasieelever. Det var då vi blev trakasserade.

Det är bra att fokus sätts på övergrepp och sexuella trakasserier. Det är frågor som många organisationer jobbar hårt med varje dag. Vi i Centerkvinnorna driver på med krav som:
• Varje enskild individ ska ha samma rättigheter till personlig integritet. Sexuellt våld, tvång och kränkningar ska upphöra.
• Alla människor, oavsett sexuell läggning, ska ges lika möjligheter inom alla områden, inte minst i valet att bli förälder.
• Centerkvinnorna vill satsa mer på förebyggande och hälsofrämjande arbete genom att förändra normer och värderingar som idag påverkar främst kvinnors sexualitet och integritet.
Vi i Centerkvinnorna vet att sexuella övergrepp och trakasserier inte stoppas av enstaka kampanjer. Det handlar om att upprätta respekten för alla människor lika värde och rättigheter. Att du inte har rätt att ta dig någon frihet på någon annans bekostnad.

Vi jobbar med det här och andra kvinnofrågor varje dag, året om. Vill du bli med? Vi har plats för fler som vågar vara en syster, som genom Centerkvinnorna ställer upp och arbetar för ett samhälle fritt från våld. Det är inte bara jag, det är vi - #wetoo, Centerkvinnorna.

Inger Fredriksson, Centerkvinnorna"

Tack till kyrkoherde Eva Karlsson

Igår hade Centerkvinnorna i Stora Malm möjlighet att tacka församlingens kyrkoherde Eva Karlsson genom att smycka stora kyrkan på norr med skördealster. Det blev som på bilden. Vi tackade med höstens sista dahlior, lite tagetes, astrar, potatis, bland annat jättepotatisen från Forssjö, lök, purjolök, inlagd gurka, färska tomater, morötter, persilja, björnbär, blomkål, vitkål, ägg och prydnadspumpor. Kanske fanns det något annat också.

Vi fick mycket beröm för det hela, men nästa år blir det som vanligt med smyckning i kyrkan i Stora Malm och med möjlighet att köpa alstren vid den efterföljande auktionen.

Mera blomskott!

I går blev det ännu mera blomskott, när jag var med på Gnesta Centerkvinnors blomskottsauktion. En brokbladig pelargon och fyra basilikaplantor, som annars hade riskerat att bli hemlösa, fick följa med hem till Katrineholm.

Det är roligt med den gamla traditionen att sälja skott, plantor och krukväxter och få in en slant till kassan. I Gnesta blev det också prat om kommande äldreboende, om kyrkovalet 17 september samt om Centerkvinnornas Jämställdhetspolitiska program.

Bra att Huskurage är på gång!

I torsdags blev jag riktigt glad. Det kan jag bli andra dagar också, men den här anledningen kändes extra bra och angelägen. Vid kommunens näringslivsbuffé möttes jag av Jörgen Staf som lät hälsa att hans fastighetsbolag, HyresHuset i Katrineholm, precis hade infört Huskurage.

Jag och Anita Karlsson från Centerpartiet har tagit upp idén från Centerkvinnorna om att kommunen ska medverka till grannsamverkan för att motverka våld i hemmet - det som inryms inom Huskurage. Det här har vi lag fram som ett förslag i en motion till kommunfullmäktige. Vi lämnade in förslaget 20 april och ungefär samtidigt tog fastighetsbolaget avgörande steg för att införa det i bolagets fastigheter.

Bra jobbat! För vi behöver vara många som på olika sätt arbetar för att nå ett samhälle fritt från våld.

Nu återstår att se till att fler fastighetsbolag följer efter, exempelvis kommunens eget - KFAB!

Välförtjänta Strängnässtiftare

Veckan har gått i fullmäktigesammanträdenas tecken. Det sista var igår, då stiftsfullmäktige möttes på Stjärnholm för att hålla sitt årliga, vårliga sammanträde där fjolåret läggs till handlingarna.

En annan viktig fråga är att dela ut pris till Årets Strängnässtiftare. I år delades det ut till stiftets första kvinnliga präster. Ja, de benämndes just så "kvinnliga präster" när det begav sig för 42 år sedan. Eva Karlsson och Karin Karlberg, båda med rötterna i Södertälje och kyrkoherdar, berättade om vägen till prästvigningen i Strängnäs stift och det fortsatta arbetet.

Jag kände mig extra stolt som centerkvinna, eftersom jag vet att vår Märta Leijon hade avgörande betydelse i frågan om att även kvinnor skulle få lov att bli präster.

Eva Karlsson och Karin Karlberg gick före så att andra kvinnor kunde komma efter i Strängnäs stift. För detta förtjänar de stort tack.