Ord kan vara skarpa som knivar, brukar jag säga. Därför är det så viktigt att lägga orden rätt. I dagens Katrineholms-Kuriren, som jag inte kan länka till, tar ledarskribenten upp debattklimatet i kommunfullmäktige i Katrineholm. Anledningen är debatten om ytterkläder till personalen inom nattpatrullen.
Ledarskribenten tar upp min partisyster Anita Karlssons inlägg och konstaterar att hon kanske inte borde ha gått upp i debatten. I meningen innan skriver ledarskribenten att "personer som är ovana att tala offentligt är kanske inte lika alerta och slipade som gruppledarna och kan anpassa sig till det som har sagts."
Hoppsan, vilken sågning!
Sedan kommer ett stycke om Göran Dahlströms inlägg på Anita Karlssons inlägg, där ledarkommentaren blir att hans yttrande "demonstrerar den härskarteknik som Kuriren tidigare har beskrivit".
Ja, det är väl där problemet ligger, när det är så svårt att se vad som är härskarteknik och när man själv utövar den.
Jag har som jag tidigare har skrivit här på bloggen, om än att det var ett bra tag sedan, motionerat om att kommunfullmäktiges ledamöter skulle få utbildning i härskartekniker. Motionen besvarades med det klassiska yttrandet i debatten av Göran Dahlström, där han förklarade att han redan kunde detta...
Inte desto mindre så är den stora frågan vem som kan tänkas vilja bli politiker, om den ständigt riskerar att bli sågad vid fotknölarna för att den vågar gå upp i debatten och stå för sina åsikter?
Vill vi bara ha politiker med ett pansar av elefanthud?
Skulle inte tro det. Det vore därför bra att också ibland diskutera politikens och politikernas villkor, vilket är detsamma som förutsättningarna för demokrati, för att komma fram till hur vi kan påverka nyrekrytering och det politiska klimatet i kommunen.
Jag skäms över att det tycks vara okej för socialdemokrater att gå till personangrepp, när Anita Karlsson ger sig in i debatten, och jag skäms också över att vi alla, även jag, är så avtrubbade att vi inte reagerar.
