All publicering kräver omdöme

Jag brukar säga att man inte kan lagstifta om omdöme. Omdöme är något som är personligt och som förstås just därför varierar. En person som har ett extra ansvar för att ha gott omdöme är tidningarnas ansvarige utgivare eller den som står som ansvarig för ett radio- eller TV-program. Detta ansvar regleras av grundlagarna, Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

I dag kan var och en vara sin egen publicist. Alla kan skriva på sociala medier och en hel del gör det också. Samtidigt så har kravet på att visa omdöme vid en publicering inte minskat.

Under nyhetshelgen gjorde Överförmyndaren i Katrineholm sådana uttalande på Facebook att hans förtroende raskt förbrukades och att han fann för gott att lämna sitt uppdrag. Vänsterpartiets gruppledare i landstinget Sörmland har också genom sina uttalanden på Facebook allvarligt försvårat möjligheten att bli omvald.

Båda har naturligtvis rätt att uttrycka sig på sociala medier, men de måste också ta ansvar, använda sitt omdöme vid publiceringen, vilket faktiskt innebär att de inte kan uttrycka sig omdömeslöst, om de inte vill riskera att äventyra andras förtroende.

Politiker är i förtroendebranschen och så ska det vara. Väljarna har rätt att veta vilket personval som de gör genom att sätta sitt kryss på valsedeln. Men det måste också vara så att partierna noga synar de kandidater som de ställer upp med i valet och som de föreslår till kommande poster.

För Katrineholms del talar det som har hänt för att det är hög tid att införa en Överförmyndarnämnd i stället för att politiskt utse en person som ska besitta nödvändigt omdöme. Det är också vad vi i Centerpartiet, tillsammans med övriga i oppositionen, länge har föreslagit.

Näthat och nätkärlek

Jag har ibland här på min blogg tagit upp ansvaret för orden. Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär en rätt att uttrycka sig fritt, men inte någon skyldighet att bli publicerad. Det är en väsentlig skillnad detta. Den som förfogar över ett media att uttrycka åsikter i tar ett ansvar för vad som sägs där. Det gör personen oavsett om det omfattas av lagarna som styr den särskilda yttrande- och tryckfriheten, YGL och TF, eller om det sker på en hemsida utan anmäld ansvarig utgivare.

Det finns alltså ingen rättighet att bli publicerad, det är värt att komma ihåg, när debattens vågor går höga. Och höga blir de, om vi inte tillsammans sätter gränser för vad som är okej. Obetänksamma ord kan såra oerhört enkelt, särskilt när de sätts på pränt och blir möjliga att upprepa gång efter annan.

Publicering kräver alltid omdöme. Näthatet, som det har kallats under den senaste veckan, har drivits fram av personer som inte har använt de omdöme som de borde besitta. Nätkärlek är motsatsen, att sprida goda tankar till andra och tala om hur värdefulla de är.

Läs gärna Katrineholms-Kurirens chefredaktör Elisabet Bäck som skriver om publicering och yttrandefrihet/tryckfrihet på dagens ledarsida.

Bra att sociala medier debatteras

Nu går debattens vågor återigen höga om vad man får säga och göra på internet och inom sociala medier. Det är en högst välkommen diskussion. Jag har tagit upp detta tidigare och jag vidhåller - att man får, betyder inte att man ska.

All publicering, om det så bara handlar om att lägga ut en bild, kräver omdöme. Står jag för vad jag skriver? Tar jag konsekvenserna av vad jag publicerar?

Tyvärr går det inte att lagstifta om omdöme. Det är därför som det blir "skoluppror" ibland som nu i Göteborg.

Det är bra, för det sätter igång debatten om vett och etikett inom sociala medier. Om vad som går an. Förhoppningsvis leder detta till ett vettigare språkbruk och att internets möjligheter används mer förnuftigt.

Integritet och integration

Katrineholms kommun och polisen har slutit ett avtal om vad man ska samarbeta om. Vi beslutade om detta avtal vid kommunstyrelsens sammanträde i dag.

Avtalet innehåller mycket som är bra, men ett par saker som är konstiga. Den ena handlar om integration. När något ska omsättas i praktiken, så brukar det heta att det sker genom ett åtagande. Polisen och kommunen lovar i ett åtagande att svara för "information till invånare med utländsk bakgrund" respektive "information och utbildning till invånare med utländsk bakgrund".

Det är jättekonstigt att det bara är de med utländsk bakgrund som har detta behov för att integreras?

En annan konstig punkt handlar om informationssäkerhet. Men egentligen är syftet att minimera integritetskränkningar. Som jag ser det är det en ganska stor skillnad. Informationssäkerhet det är när informationen bär iväg på ett sätt som ingen tänkt. Integritetskränkningar, det är när information bär iväg på ett sätt som är tänkt, men där den som skickade ut det inte tänkte på vilka konsekvenser informationen kunde få för den enskilde. Om man menar det ena ska man inte skriva det andra.

Det kan nog bli svårt att jobba med detta viktiga mål, för det handlar om omdöme. Det är något som man har, eller inte har.

Vad kan man blogga om - och inte?

Det har varit en hel del tal om filminspelningar på sistone. Filmerna har dessutom visat personer som tagit till järnrör för att stå emot all motsägelse.

Nu kommer uppföljningen, kan man kanske säga, när bloggande folkpartistiska politiker i Gnesta får det hett om öronen.

Ett par saker kan man lära av detta. En är att politiker ska granskas. Politiker är man dygnet runt. Det går inte att ha "vid sidan av"-åsikter. Allt man säger och gör måste tåla en granskning.

Alltså måste det som sägs på en bloggsida skrivas med omdöme.

Och det går inte, som jag brukar säga, att lagstifta om omdöme. Det är en sådan sak som man har - eller saknar.