Allemansrätten och bären

Inte alla förstår tjusningen med en dag i skogen. Gärna ska dagen bära frukt i form av bär och svamp, men det är avkopplande att bara vara i skogen också.

Som mina bloggbesökare redan vet så är jag en hängiven samlare. Mina förfäder var säkert duktigare och kunde plocka fler liter per timme, men det jag får ihop räcker mer än väl till att fylla min frys och ibland även andras.

Alla delar inte detta samlande och därför har skogarna varit fulla med bär som ingen har tagit reda på. Det har funnits utrymme för fler plockare.

På senare år har bärplockare gett stora nyhetsrubriker. De har haft usla villkor och inte alltid lockats till Sverige med ärliga argument. I år har yrkesbärplockarna kanske fått större rubriker än någonsin.

Jag är väldigt kluven till detta. Särskilt som yrkesbärplockarna från och med ifjol började beta av "min" skog.

Det är OK så länge som de håller sig till allemansrätten. Problemet är att de inte gör det i den skog som jag räknar som "min", nämligen naturreservatet Tolmon.

I helgen såg jag de sorgliga resterna efter bärplockarna. Där var flera kassar skräp och lite sopor som blåst iväg med vinden. Där var minst tre eldar uppgjorda.

I ett naturreservat får man inte göra upp eld. Man ska vara extra aktsam, för att bevara just det som det funnits anledning att bevara. Man får plocka bär och blommor och skogsbruket får vara normalt. Men det är inte tillåtet att elda eller skräpa ner.

Den som känner till Allemansrättens rättigheter, har också en skyldighet att lära sig dess skyldigheter.

Förra året motionerade jag om detta i riksdagen. Behovet av ökade kunskaper har inte minskat.

Regionfrågan på dagordningen

När vi skulle ta beslut om Regionförbundets verksamhet vid junisammanträdet hade klockan hunnit närma sig 23. Mina kommunfullmäktigekamrater hade nog blivit oglada, milt uttryckt, om jag hade förlängt debatten då. Därför tar jag upp mina frågor i en interpellation till kommunfullmäktiges sammanträde i augusti i stället.

För lång väntan på akuten

I en liten notis berättar Katrineholms-Kuriren i dag att Kullbergska sjukhuset har den snabbaste akuten i länet. Eller rättare sagt, de patienter som kommer till akuten får vänta kortast tid. Kortast tid är 2,1 timmar, alltså drygt två timmar i medeltal.

Motsvarande siffror för Mälarsjukhuset var 3,6 och för Nyköpings lasarett 3,2.

Det här är inte några siffror att glädja sig över. Väntan är alldeles för lång och inte acceptabel.

Till och med Göran Greider...

... gillar Eskil Erlandsson och hans Sommar-program!

Ja, jag håller som sagt med. Det fanns mycket som var bekant och som jag tog upp i ett tidigare blogg-inlägg.

Någon sur kvällstidningsjournalist klagade på inledningslåten. Denne kverulant hade förstås aldrig satt sin fot på en danskurs i CUF eller Vi Unga. I så fall skulle han höra hur "dubbelstegsriktig" låten var. Därför, förstås, ett självklart låtval.

Sommaren är kort...

Ja, den kan vara alldeles underbar! Eller vad sägs om vyn från Malmköpings Camping ner mot badet i Hosjön?

Viktigt freda svensk hummer

Om älgjakten är helig för många, så är hummerpremiären minst lika viktig på västkusten.

För att denna viktiga svenska tradition ska hålla vid liv, så krävs det förstås tillgång till svensk hummer. Den svenska hummern är i affären dyrare än sina konkurrenter från USA och Kanada. Så måste det vara, eftersom den svenska hummern växer långsammare. Men importhummern kan vara ett stort hot mot den svenska, precis på samma sätt som de svenska flodkräftorna har trängts ut.

Därför är det viktigt att regeringen tar krafttag för att förhindra att den svenska hummern går samma öde till mötes som de svenska kräftorna gjorde.

Importen av levande hummer måste vara strikt reglerad. Om det inte är möjligt att försäkra sig om detta, så är ett importförbud den logiska följden.

Förhands om Yttrandefrihetskommitténs betänkande

Johannes Åman skriver på ledarplats i dagens DN om Yttrandefrihetskommitténs betänkande i de delar som har "läckt" ut via radions eko-nyheter.

Kommittén, som jag ingår i, landade i att förändra och förbättra dagens lagstiftning, eftersom de förslag som fanns att diskutera, enligt min mening, inte var bättre.

Utredningen i sin helhet kommer att överlämnas 23 augusti.

Mobil skylt i Julita

Katrineholms-Kuriren har fångat Julitahallens mobila skylt under rubriken "Blixtfånget".

Det är bra med kreativa handlare som tänker lite utanför det vanliga. Roligt också att tidningen uppmärksammar dem som hjälpt till att arbeta för en skyltning av lanthandeln. Här nämns Centerpartiet i Julita med all rätt, eftersom avdelningens ordförande Anita Karlsson skrivit till Trafikverket och hållit kontakt med kommunen för att få till en officiell skyltning av Julita.

Kaffe med dopp

Nu är det avklarat - årets kaffe med dopp!

Traditionen sedan sex år tillbaka ungefär bjuder att två Kristinor beger sig till badplatsen i Viala för att fira Kristina-dagen med kaffe med dopp. Alltså vi doppar oss först, grundligt, och sedan blir det kaffe med dopp.

Årets dopp var nog inte det varmaste som vi upplevt, men eftersom lufttemperaturen var ljummen, så var det ganska behagligt trots allt.

Även för en badkruka!

Eskils Sommardebut

Ja, så familjär får jag allt vara, jag delar ju födelsedag med Eskil Erlandsson, landsbygdsministern som debuterade i dagens Sommar-program.

Han gjorde det bra, det var mycket mänskligt och nära. Det var hög igenkänningsfaktor för alla som är uppväxta på landet.

Som ätit mellanmål - vetebulle med juice - för att det tog lång tid innan skolbussen var framme. (Eskils första politiska insats var att uppvakta rektorn, vilket ledde till att mellanmålet infördes.)

Som varit med i CUF och ordnat sådant som måste ordnas, därför att ingen annan gjorde det åt en.

Som förstår storheten i den enkla maten, köttbullarna, brunsåsen och lingonen.

Ja, det finns mer att "somma" om. Det här får räcka.

Det enda jag inte tyckte om med programmet var lillpojkens namn. Klart att han skulle hetat Emil! Vad är Axel mot en småländsk lite Emil, som ska lära sig många språk och småländska först?

Publicering kräver alltid omdöme

Ibland blir det så tydligt. Så tydligt att värderingar förskjuts med tiden. Vad får man göra och inte? Upphovsrätt eller fri tillgång till allt?

När "alla" kan publicera sig på nätet och bli sina egna utgivare, då ställer det krav på ansvar. Den som publicerar, skriver texter och lägger ut - som jag gör nu - och lägger in bilder måste ta ett personligt ansvar för vad den gör. Tekniskt sett kan jag göra allt som jag har kunskaper till, men tankemässigt måste jag se till att mina egna mentala spärrar fungerar. Jag får helt enkelt inte göra allt som jag har möjlighet att göra. Mitt omdöme måste hela tiden vara igång innan jag publicerar, för det finns på nätet, på en blogg som denna, ingen annan som tar ansvar.

Mina kunskaper och mina erfarenheter ligger till grund för mitt omdöme.

Vad som är rätt och fel flyttar sig. Dagens ungdomar, och nu generaliserar jag, det kan ju finnas undantag, tycker att informationen är fri och att upphovsrätten är mindre viktig.

Men lagarna gäller ändå tills dess att de är ändrade. Jag har rätt till mina texter och mina bilder. De får inte användas hur som helst utan mitt samtycke. Det är därför som vi har en lagstiftning om upphovsrätt.

Det är också därför som det uppstått en diskussion om fotografen som skickat faktura för bilder som lagts ut på nätet och som använts i ett annat syfte än vad som varit avsett.

Jag kan inte tycka annat än att fotografen har gjort rätt. Så fungerar lagstiftningen i dag och det är också grunden till att fotografer, journalister och författare kan leva på sina verk.

Att få en faktura kan tyckas vara en dyrköpt erfarenhet för att man saknat omdöme eller kunskap vid publicering på nätet. Icke desto mindre kräver publicering alltid omdöme och kunskaper.

Om kvinnor och trafikplanering

I dag har jag en liten insändare införd i Katrineholms-Kuriren. Den har tidigare varit införd i Södermanlands-Nyheter (18 juli).

Insändaren handlar om att fler kvinnor borde vara med när trafiken planeras och att det skulle man kunna fixa med dubbel nominering, vilket är ett krav som Centerkvinnorna driver i det nya jämställdhetspolitiska programmet.

Katrineholm i DN och litteraturen

Dagens Nyheters kulturredaktör Maria Schottenius skriver i dag om Kerstin Ekmans romanserie om Katrineholm.

Schottenius funderar över hur olika man kan se på ekonomi och att dagens ekonomiska kriser tycks formade av mäns sätt att tänka ekonomi.

Helt klart mycket tänkvärt. Dessutom kan Katrineholmsserien vara värd att läsa om vare sig man är på badstranden eller sökt hägn för regn.

Fyra liter blåbär senare...

"Räcker bären"?, undrar bloggande riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C). I flera inlägg tar han upp situationen med bärföretag som töjer allemansrätten till bristningsgränsen och som försörjs med bär av bärplockare av skilda nationaliteter som tar med sig det mesta av det skogen har att erbjuda.

Det här är riktigt knepigt. I Katrineholm var Plockarna för någon vecka sedan och gjorde rent på Åsen. Det var inte riktigt snällt mot alla äldre, som inte har bil, men som ändå har haft möjlighet att till fots eller per cykel plocka några blåbärslitrar till eget behov. Precis så som de allra flesta anser att allemansrätten innebär - man får plocka till husbehov. Men man ska inte skövla.

Tidigare har det varit så att det har funnits mer bär än det har funnits plockare. En och annan, kanske jag själv också, har ojat sig över att det står så mycket bär i skogen oplockade.

Nu är jag inte lika tvärsäker. Visst finns det bär i skogen. Men man måste vara först för att få dem. Man måste ha bråttom för att fylla de egna förråden och kanske inte alla bär blir så mogna som de borde vara.

Nej, det känns lite fel när bären i skogen blir till en industri, trots att jag vet att bären räcker till alla. Men det blir inte lika roligt att plocka när man måste skynda sig för att få något med.

Skogen har så enorma, läkande krafter. Det är synd att gå dit och bli arg och ledsen över att den är länsad på blå bär.

Tilläggas kan att jag hann plocka fyra liter blåbär (rensat) innan yrkesplockarna hann med att skördetröska "min" blåbärsskog...

Fruntimmerstårta på fruntimmerstårtfat

Klart att det ska vara tårta i fruntimmersveckan!

Fast hallontårtan på bilden är tagen på fruntimmersveckans första dag, då Fredrik har namnsdag...

Å andra sidan är tårtan specialdesignad till tårtfatet, eller om det var tvärt om, och visades i Skeppsta gamla skola, som numera är café och glashytta.

22 juli för ett år sedan

Det var en lugn dag mot slutet av fruntimmersveckan. Jag hade klarat av mitt dagsverk och det var hemgångsdags.

På bara någon timme förändrades världsbilden. Det otänkbara hade inte bara blivit tänkbart, det hade till och med hänt!

Några tidningssidor revs upp, dock inte ledarsidan. Men på lördagen började jag tänka på att skriva en ny ledare till tidningen och så här, på söndagen vid den här tiden skrev jag.

Det var konstigt. I mars hade jag varit i Oslo och vandrat på de gator som bomben hade detonerat på. Då var det också lite märklig katastrofvarning, eftersom Japan precis hade drabbats av konsekvenserna av en jordbävning.

Men Norge var ju så lugnt, där kunde ingenting hända...

Det var inte bara i stadskärnan som förövaren hade slagit till, förövaren hade använt bomben i centrum för att sätta polisen i arbete så att den inte riktade in sig på det verkliga målet, det politiska ungdomsläget på Utöya.

Var det ett terrorbrott? Religiösa extremister? Hur många var förövarna?

Att det var en ensam galnings verk var på något sätt positivt. Det friade religiösa fanatiker från brottet. Det gjorde att skuldberget inte växte kring dem som var av utländsk härkomst, när nu förövaren var nästan så norsk som man kunde bli.

Genom att gärningsmannen anhölls, så blev händelsen något enklare att hantera. Det krävdes ingen mystisk mördarjakt, det krävdes inga frågor om när och var kommer Organisationen att slå till härnäst.

Frågan blev mer hur skyddar vi vår demokrati från att detta händer igen?

En del svar på den frågan har nog kommit fram. Andra svar har redan fallit i glömska. Vi måste ständigt kämpa för alla människors lika värde och rättigheter. Rättigheterna är inte självklara och de som är beredda att ta sin del av ansvaret för samhällsarbetet måste respekteras.

Tonen i samhällsdebatten måste därför vara respektfull och saklig för att inte utrymme ska skapas för fler nidingsdåd och fler nidingar. Det får vi aldrig klömma bort.

Nordiska muséet marknadsför Katrineholm

Julita gård fick i år se sitt marknadsföringsbidrag från Katrineholms kommun bli radikalt bantat. Detta som en led av kultur- och turismnämndens besparingar.

Men Nordiska Muséet, som driver Julita gård som en del av muséets anläggningar, tjurar inte för det.

På Nordiska Muséet i Stockholm pågår en utställning om fanor och flaggor. Med som exempel på ett standard finns Katrineholms kommuns vapen!

Medborgarförslag ger fler röster

Ja, det är en bra rubrik, för den kan läsas på flera sätt. Rätt tolkning i det här fallet är att det är fler som ska få röster i samhället och det ska de få, om medborgarförslag införs. Om detta skriver jag i ett kort inlägg i Katrineholms-Kuriren, som publiceras på ledarsidan i dag.

Här följer inlägget i sin helhet:

"Katrineholms-Kuriren skriver i sin ledare om barn och ungas svårigheter att höras i kommunen och kommenterar vad partierna vill göra för att ge ungas röster starkare inflytande.

Centerpartiet har vid flera tillfällen motionerat om att Katrineholm ska införa medborgarförslag. Medborgarförslag är en möjlighet för alla som är folkbokförda inom kommunen – alltså även för barn och ungdomar som ännu inte har rösträtt – att säga sin mening och lämna förslag.

Den senaste motionen som vi lämnade 2010 avslogs av Socialdemokraterna och Moderaterna. De ville helt enkelt inte ge fler katrineholmare möjligheten att lämna förslag och få dem genomtänkt besvarade. Kanske hade de redan alla idéer som de behövde och behövde inte lyssna till fler? Oavsett om förslagen kom från unga eller gamla?

Inger Fredriksson
Gruppledare Centerpartiet"

Fast K-K:s rubrik var "Så får fler röster".

Svensk ko helt ok

De svenska korna är i världsklass, de är bland de friskaste i världen, meddelar Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, via medier i dag.

Det är skönt att den svenska kon är helt ok, tycker jag som med den allra största förtjusning dricker mjölk och klappar ko, oftast i denna prioriteringsordning, eftersom det är väsentligt lättare att få tag i mjölk än att få tag i kor i dag, tyvärr.

Fynd i dikeskanten

Tänk vad en orkidé eller flera kan göra en glad! De var så vackra där de stod i dikeskanten igår kväll. (De fick självklart stå kvar. Fridlysta blommor plockar man inte!)

Min kamerabild gör dem inte alls rättvisa och det kan bero på ljus eller på fotografen.

Arten tror jag är Jungfru Marie nycklar.

Bra att beslut om särtaxa överklagas

Vid junimötet med kommunfullmäktige i Katrineholm behandlades ett ärende om att tillåta vattenbolaget att ta ut särtaxa för anslutning av fastigheterna i Lilla Toltorp.

Ärendet vållade väldig debatt, trots att det hade behandlats i stor enighet i såväl vattenbolaget som i kommunstyrelsen.

Särtaxa är en komplicerad historia, som starkt förenklat går ut på möjligheten att ta ut en högre avgift av dem som ansluter sig till kommunens vatten- och avlopp än normalt. Anledningen till att man kan ta ut taxan (utöver att det är lagligt förstås) är att kostnaderna väsentligt överstigit de normala. Att man vill införa särtaxa hör också ihop med att övriga i VA-kollektivet inte ska subventionera andras anslutning. I princip ska självkostnadsprincipen råda.

När ärendet kom till fullmäktige framhölls i debatten att för ett liknande område hade inte särtaxa beviljats.

Jag hävdade då i debatten att det var möjligt att det gjordes fel då, men att om vi sa nej till att införa särtaxa nu, så skulle vi aldrig kunna använda särtaxa i framtiden. Jag sa också att jag såg fram emot en rättslig prövning, alltså att beslutet överklagades.

Så görs nu och det tycker jag är bra.

För samtidigt som det hade varit enkelt att säga nej till beslutet om särtaxa, kanske med motiveringen att kommunen hade gjort fel tidigare, så innebär ett nej att skattebetalarna i hela kommunen skulle behöva betala för merkostnaden för vatten- och avloppsledningarna till området. Det blir heller inte rättvist.

Rondellnytt

För att orsaka lite rundgång - eller varför inte kretslopp? - så skriver jag ett varv till om rondellerna i Katrineholm och dess omgivningar.

Nu har det nämligen kommit en ny rondell på vägen mot Flen. Östra förbifartens rondell i närheten av Uppsala är asfalterad och klar. Dock ej namngiven och utsmyckad. Men det kanske kommer?

Och vem vet, kanske även rondellen på Nyköpingsvägen, några stenkast från Vrå, kommer att få sin Vrå-utsmyckning? För tillfället är stenarna borttagna. Snart kanske det kommer en kruka och en hydda i stället? Rune Öhlin kanske vet...

Jag är den glade samlaren...

Ja, nu är Samlingssäsongen igång. Samlandet av ätliga saker så att man säkert överlever vintern.

Visst är det konstigt, att vissa gener kan vara så starka? Igår gick jag alltså till skogen för att se hur kantarellerna hade det, samt blåbären. Båda mådde bra och kantarellerna var roligast att hitta. Blåbären var lite små, men många.

Krönikör gör Annie Lööf-test

Jag hittade kloka tankar på Eskilstuna-Kurirens hemsida, som jag gärna delar med mig till mina läsare. Krönikören, Åke Wredén, gör nämligen ett Annie Lööf-test på politiken.

Sommar i Östergötland

I dag har jag varit utomlands. Jag har varit i Östergötland, i Kvarsebo. Det var inte bättre väder där, eller rättare sagt, jo, det var det. Det såg ut så här.

I Nävekvarn, där dagsturen inleddes för att titta på utställning av Ulla-Britt Larssons målningar, var det ett förskräckligt väder med åska, regn och otäckt vassa hagel. Jag förstår att det kan bli omfattande hagelskador.

Men på totalen var det en alldeles lagom "semestrig" sommardag.

Från oas till stenöken

Egentligen skulle detta blogginlägg bildsättas. Jag får se om jag kan återkomma med något lämpligt.

Katrineholm har varit känt som en blomsterstad, där stadsparken varit kronan på verket. Vissa boende utanför 50-skyltarna har nog morrat ibland och tyckt att någon liten krona till något blomstrande kunde väl satsas på landsbygden och dess tätorter.

Men ändå, stadsparken har varit en oas som jag gärna visat mina gäster.

Nu är det inte lika fint. Oasen håller på att förvandlas till en stenöken. De elaka tungorna påstår att Muren från Stortorget flyttat från torget till Stadsparken. Klart är i alla fall att det byggs nya monument, nya kala öppna stenytor.

Detta stenarbete utförs dessutom när stadsparken brukar vara som vackrast och mest välbesökt. Perfekt tajming! Invigning i oktober!

Ja, det är lite olika hur man gör och när man gör det.

När kommer rondellnamnen?

Det har hänt att jag har fått igenom en motion. För tror jag ett år sedan biföll kommunfullmäktige i Katrineholm min motion om att döpa rondellerna så att det skulle bli lättare att hitta.

Men några nydöpta rondeller har jag inte hört talas om. Kanske beror det på att jag inte är helt uppdaterad på Katrineholmsfronten? Det kan ju finnas några nyheter i den vägen i den olösta lokaltidningshögen...

Ingen vinst med Vänstern

Gårdagens nyhet (?) från Almedalen var Vänsterpartiets "nya" fråga att förbjuda företag att gå med vinst. Ja, visserligen så handlade det om företag som gör jobb åt den offentliga sektorn, det vill säga företag som delvis drivs av skattemedel.

Vinst är nödvändigt för att företag ska kunna driva en verksamhet och kunna fortsätta med den. Det är inget alls konstigt med det.

Det konstiga är Vänsterpartiets tankar, att lägga ett stort näringsförbud för exempelvis sjuksköterskor och sjukgymnaster som vill starta eget. De får bara starta eget om de har patienter som kan betala hela kostnaden för vården!

En annan tanke är, hur ska den offentliga verksamheten drivas? Får en entreprenör klippa gräset åt kommunen i en vänsterstyrd kommun? Det går ju åt skattemedel till detta?

Nej, det är ingen vinst med Vänstern, det är inte ett hållbart val.

När får FN en kvinnlig generalsekreterare?

Krigens offer är barn och kvinnor. Det är sällan kvinnor som startar krig, men kvinnor har en högst viktig roll i uppdraget att vinna fred.

Ännu har dock inte världens främsta fredsorganisation, Förenta Nationerna, FN, haft någon kvinnlig generalsekreterare. Varför?

Jag tänkte på detta, när jag såg svensken Jan Eliasson svära eden som biträdande generalsekreterare.

Finns det inte dugliga kvinnor som kan jämka och ena? Grasserar det en svår slipspandemi som pågått sedan FN startades?

Om det inte vore alldeles för magstarkt för vissa länder, så skulle Hillary Clinton bli en alldeles utmärkt generalsekreterare, bara för att nämna någon som skulle kunna träda till när Ban Ki-moon träder ifrån.

Nu kantrar Sverige

Först var det EM och EM. Nu kantrar Sverige, när alla lobbyister, partier, journalister och organisationer befinner sig i Almedalen på Gotland samtidigt.

Redan under Almedalsveckans första dag har nyheter från Almedalen dominerat. Utöver Sverigedemokraternas anslutning till jobbskatteavdraget, så har ÖB Sverker Göransson fått tala ut om vad som händer om inte försvarsanslaget höjs. Då blir det väsentligt mindre försvar, då något måste tas bort i dess helhet eller i stora delar. Är det marinen? Armen? Eller flygvapnet?

Anfall är som bekant bästa försvar. ÖB har börjat Almedalsveckan bra.

Moa Hjelmer - vilken bragdkvinna!

När "alla" andra svenska stjärnskott är skadade, när Sverige har förpassats från fotbolls-EM och mycket annat, då slår hon till! Moa Hjelmar tar Sveriges mest otippade medalj, dessutom en guldmedalj i friidrotts-EM i Helsingfors.

Därmed borde bragdguldet vara klart.

Här hämtar Moa Hjelmer medaljen.