Publicering kräver alltid omdöme

Ibland blir det så tydligt. Så tydligt att värderingar förskjuts med tiden. Vad får man göra och inte? Upphovsrätt eller fri tillgång till allt?

När "alla" kan publicera sig på nätet och bli sina egna utgivare, då ställer det krav på ansvar. Den som publicerar, skriver texter och lägger ut - som jag gör nu - och lägger in bilder måste ta ett personligt ansvar för vad den gör. Tekniskt sett kan jag göra allt som jag har kunskaper till, men tankemässigt måste jag se till att mina egna mentala spärrar fungerar. Jag får helt enkelt inte göra allt som jag har möjlighet att göra. Mitt omdöme måste hela tiden vara igång innan jag publicerar, för det finns på nätet, på en blogg som denna, ingen annan som tar ansvar.

Mina kunskaper och mina erfarenheter ligger till grund för mitt omdöme.

Vad som är rätt och fel flyttar sig. Dagens ungdomar, och nu generaliserar jag, det kan ju finnas undantag, tycker att informationen är fri och att upphovsrätten är mindre viktig.

Men lagarna gäller ändå tills dess att de är ändrade. Jag har rätt till mina texter och mina bilder. De får inte användas hur som helst utan mitt samtycke. Det är därför som vi har en lagstiftning om upphovsrätt.

Det är också därför som det uppstått en diskussion om fotografen som skickat faktura för bilder som lagts ut på nätet och som använts i ett annat syfte än vad som varit avsett.

Jag kan inte tycka annat än att fotografen har gjort rätt. Så fungerar lagstiftningen i dag och det är också grunden till att fotografer, journalister och författare kan leva på sina verk.

Att få en faktura kan tyckas vara en dyrköpt erfarenhet för att man saknat omdöme eller kunskap vid publicering på nätet. Icke desto mindre kräver publicering alltid omdöme och kunskaper.