Fyra liter blåbär senare...

"Räcker bären"?, undrar bloggande riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C). I flera inlägg tar han upp situationen med bärföretag som töjer allemansrätten till bristningsgränsen och som försörjs med bär av bärplockare av skilda nationaliteter som tar med sig det mesta av det skogen har att erbjuda.

Det här är riktigt knepigt. I Katrineholm var Plockarna för någon vecka sedan och gjorde rent på Åsen. Det var inte riktigt snällt mot alla äldre, som inte har bil, men som ändå har haft möjlighet att till fots eller per cykel plocka några blåbärslitrar till eget behov. Precis så som de allra flesta anser att allemansrätten innebär - man får plocka till husbehov. Men man ska inte skövla.

Tidigare har det varit så att det har funnits mer bär än det har funnits plockare. En och annan, kanske jag själv också, har ojat sig över att det står så mycket bär i skogen oplockade.

Nu är jag inte lika tvärsäker. Visst finns det bär i skogen. Men man måste vara först för att få dem. Man måste ha bråttom för att fylla de egna förråden och kanske inte alla bär blir så mogna som de borde vara.

Nej, det känns lite fel när bären i skogen blir till en industri, trots att jag vet att bären räcker till alla. Men det blir inte lika roligt att plocka när man måste skynda sig för att få något med.

Skogen har så enorma, läkande krafter. Det är synd att gå dit och bli arg och ledsen över att den är länsad på blå bär.

Tilläggas kan att jag hann plocka fyra liter blåbär (rensat) innan yrkesplockarna hann med att skördetröska "min" blåbärsskog...