Visar inlägg med etikett allemansrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett allemansrätt. Visa alla inlägg

måndag 30 juli 2012

Allemansrätten och bären

Inte alla förstår tjusningen med en dag i skogen. Gärna ska dagen bära frukt i form av bär och svamp, men det är avkopplande att bara vara i skogen också.

Som mina bloggbesökare redan vet så är jag en hängiven samlare. Mina förfäder var säkert duktigare och kunde plocka fler liter per timme, men det jag får ihop räcker mer än väl till att fylla min frys och ibland även andras.

Alla delar inte detta samlande och därför har skogarna varit fulla med bär som ingen har tagit reda på. Det har funnits utrymme för fler plockare.

På senare år har bärplockare gett stora nyhetsrubriker. De har haft usla villkor och inte alltid lockats till Sverige med ärliga argument. I år har yrkesbärplockarna kanske fått större rubriker än någonsin.

Jag är väldigt kluven till detta. Särskilt som yrkesbärplockarna från och med ifjol började beta av "min" skog.

Det är OK så länge som de håller sig till allemansrätten. Problemet är att de inte gör det i den skog som jag räknar som "min", nämligen naturreservatet Tolmon.

I helgen såg jag de sorgliga resterna efter bärplockarna. Där var flera kassar skräp och lite sopor som blåst iväg med vinden. Där var minst tre eldar uppgjorda.

I ett naturreservat får man inte göra upp eld. Man ska vara extra aktsam, för att bevara just det som det funnits anledning att bevara. Man får plocka bär och blommor och skogsbruket får vara normalt. Men det är inte tillåtet att elda eller skräpa ner.

Den som känner till Allemansrättens rättigheter, har också en skyldighet att lära sig dess skyldigheter.

Förra året motionerade jag om detta i riksdagen. Behovet av ökade kunskaper har inte minskat.

söndag 22 juli 2012

Fyra liter blåbär senare...

"Räcker bären"?, undrar bloggande riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C). I flera inlägg tar han upp situationen med bärföretag som töjer allemansrätten till bristningsgränsen och som försörjs med bär av bärplockare av skilda nationaliteter som tar med sig det mesta av det skogen har att erbjuda.

Det här är riktigt knepigt. I Katrineholm var Plockarna för någon vecka sedan och gjorde rent på Åsen. Det var inte riktigt snällt mot alla äldre, som inte har bil, men som ändå har haft möjlighet att till fots eller per cykel plocka några blåbärslitrar till eget behov. Precis så som de allra flesta anser att allemansrätten innebär - man får plocka till husbehov. Men man ska inte skövla.

Tidigare har det varit så att det har funnits mer bär än det har funnits plockare. En och annan, kanske jag själv också, har ojat sig över att det står så mycket bär i skogen oplockade.

Nu är jag inte lika tvärsäker. Visst finns det bär i skogen. Men man måste vara först för att få dem. Man måste ha bråttom för att fylla de egna förråden och kanske inte alla bär blir så mogna som de borde vara.

Nej, det känns lite fel när bären i skogen blir till en industri, trots att jag vet att bären räcker till alla. Men det blir inte lika roligt att plocka när man måste skynda sig för att få något med.

Skogen har så enorma, läkande krafter. Det är synd att gå dit och bli arg och ledsen över att den är länsad på blå bär.

Tilläggas kan att jag hann plocka fyra liter blåbär (rensat) innan yrkesplockarna hann med att skördetröska "min" blåbärsskog...

lördag 15 oktober 2011

Inblickar från riksdagen på höstfest i Julita

Rimfrosten lyser vitt på taken och igår var det höstfest i Äsköping med Julita Centerorganisationer.

Jag var inbjuden till Lida backe för att berätta om livet i riksdagshuset. Det är ju ett liv som under den senaste veckan har präglats av Håkan Juholts ekonomiska förehavanden.

En del politik fick jag förstås med i framförandet. Motionen om att det behövs mer kunskap om allemansrätten vann gillande. Här fanns det flera som fått sina växande grödor nertrampade. Så visst behövs det mer kunskap om vad som gäller!

onsdag 3 augusti 2011

Allemansrätt - rätt eller orätt?

I dag skriver Jan Larsson, krönikör i Katrineholms-Kuriren, om allemansrätten. Han tar i krönikan parti för alla utom LRF och möjligtvis miljöminister Andreas Carlgren.

Frågan är inte fullt så enkel. Den översyn som Naturvårdsverket nu gör ska se om det behövs förtydliganden eller andra förändringar av allemansrätten. Det är en viktig förmån som vi har och den ska vi vara rädda om. Men vi kan heller inte låta allemansrätten överutnyttjas så att naturen far illa. Det är heller inte rätt att sätta upp staket och bommar.

Det är en viktig avvägning som måste göras när tiderna har förändrats. Det handlar inte bara om bär, utan lika mycket om organiserad turism på annans mark. Och om okunskap om vad som ingår i allemansrätten.

tisdag 10 maj 2011

Stoppa smittan vid gränsen

Tre företrädare från jakten och det rörliga friluftslivet för på DN Debatt fram kravet att Sverige även i fortsättningen måste få ställa krav på avmaskning av hundar och katter vid inresa till Sverige.

Det borde inte vara svårt att argumentera för detta efter de senaste exemplen på rävar med dvärgbandmask, den senaste funnen i trakterna av Katrineholm. Jag har för övrigt ställt en fråga i kommunfullmäktige om vilken beredskap kommunen har.

Jag delar helt uppfattningen att vi måste stoppa smittspridningen. Jag, och många med mig, vill även i framtiden kunna äta färska blåbär utan att behöva tänka mig för. Jag vill kunna fortsätta att vistas i skog och mark, utan att riskera långvarig och obotlig sjukdom.

Sverige måste kunna behålla sitt undantag.

lördag 19 februari 2011

Jag vill fortsätta äta blåbär

I närmare en vecka har det funnits inslag i media om dvärgbandmasken som nu hittats i Sverige i en räv från Lane-Ryr i Uddevalla kommun.

Att dvärgbandmasken skulle kunna komma till Sverige är ett hot som vi har levt med länge. Den otäcka masken har funnits i Europa och det har tyckt som en tidsfråga innan den skulle ta sig över havet och till oss på fastlandet i Sverige. Allt beroende på hur försiktiga djurägare varit med att avmaska sina hundar efter utlandsvistelse eller genom att låta bli att "ta med sig" djur som tyckts sakna ägare.

Det finns mycket som vi gör i alla välmening, men som kan få oerhörda konsekvenser.

Dvärgbandmasken är ett sådant. Den hotar, om den får fäste, vår allemansrätt, vår rätt att vistas i naturen och blocka bär, svamp och växter till husbehov.

De första rapporterna om vad masken skulle kunna få för följder var så skrämmande att Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, har fått lägga fakta till rätta.

Inte desto mindre kan masken fortfarande få fäste i Sverige, om inte spridningen lyckas stoppas.

Jag hoppas att den stoppas. Jag vill fortfarande kunna plocka blåbär och äta dem som de är i skogen eller på tallrik med mjölk.

Även om risken att drabbas av dvärgbandmaskens konsekvenser inte skulle vara större än att smittas av någon fästigburen sjukdom, så behöver riskerna för att smittas minimeras. Jag vill ha kvar vår svenska allemansrätt, vår tillgång till skog och natur.

Jag hoppas verkligen att smittan inte är mer utbredd än att den kan stoppas och att detta blir en väckarklocka för att visa att vi alla måste hjälpas åt för att stoppa olika sjukdomar från att komma in över våra gränser.

Sådan protektionism tycker jag om.