Jakten på Juholt

Idag inleds älgjakten. Media ägnar sig åt annan jakt, när man frossar i Håkan Juholt och boken om honom som Daniel Suhonen skrivit. Jakten på Juholt inleddes under min första sejour i riksdagen. För tre år sedan skrev jag om detta "Robin(s)ondrama" på min blogg.

Jag kanske redan då skulle ha spökskrivit boken.

Saknar täckning?

Anders Åkesson, Centerpartiets ordinarie ledamot i riksdagens trafikutskott, skriver i Expressen (åtminstone i nätupplagan) om en ny socialdemokratisk kampanj för total mobiltäckning med statliga medel. När Håkan Juholt som (S)-ledare förde fram samma idé fick han backa, eftersom förslaget inte gick att finansiera.

Anders Åkesson misstänker att det nu handlar om samma sak.

Inga krav på (S)-ledare?

I ett TT-telegram, som publiceras på TT:s inrikessida, den som går i väldigt många tidningar i landsorten, förklarar riksdagsledamot Sven-Erik Österberg (S) sin inställning till nästa partiledare.

"Vi behöver en samlande kraft för partiet och då kan man inte börja med att ställa upp en massa kriterier. Då riskerar man att inte hitta någon alls."

Hoppsan? Kan vem som helst duga? Eller bara någon som börjar på Ö...?

Ett parti måste ha stadgar som fungerar

Media fylls av Håkan Juholts avgång och Socialdemokraternas arbete med att tillsätta hans efterträdare.

Att "hela havet stormar" nu har utbrutit i rörelsen beror på att partiets stadgar inte förutser onaturlig avgång från partiledarskapet. Stadgar måste fungera alla gånger, alltså vid oväntade tillfällen.

Det finns klara fördelar att arbeta med en ordförande och med en eller flera vice ordförande. Då är det solklart vem som träder in tills en stämma eller kongress kan ordnas. Då behöver inte ett parti vara ledarlöst om förutsättningarna förändras.

(Hela havet stormar är en lek där man har ett antal stolar utställda, en färre än deltagarna. Deltagarna går runt stolarna till musik. När musiken tystnar ska deltagarna roffa åt sig en stol. Den som inte lyckas sätta sig får inte vara med i leken längre. Nästa stol tas bort och så fortsätter leken tills det bara finns en, sittande, kvar.)

Hägglund i skymundan för Juholt

I dag upptas medias intresse av Håkan Juholts avgång. Det gör att Kristdemokraternas eventuella ledarbyte hamnar helt i skymundan. Bra eller dåligt?

Dagens Nyheter har dock förberett sig och har en djupare artikel i söndagsbilagan om Hägglund-Odell-striden, som ska avgöras på lördag.

Ingen kommer att vinna på striden. Ändå hoppas jag att Göran Hägglund går segrande ur partiledarkampen. Det kan nämligen aldrig vara bra för en "ny" ledare (Odell) att inleda en karriär med att kuppa sig fram.

Det är lätt att starta ett krig, men svårt att vinna en fred.

Juholt vänder blad

Jag har varit lite på turné i landet och inte befunnit mig vid någon riktigt bloggvänlig uppkoppling. Mitt senaste inlägg handlade dock om Håkan Juholt, så det här inlägget får väl följa upp det.

Nu har han sagt punkt och vänt blad genom sin avgång.

Med dagens medialogik var det det enda som Håkan Juholt kunde göra, om han inte allvarligt ville skada det Socialdemokratiska partiet.

Nu kommer en tid av nya spekulationer att ta vid för att finna efterträdaren.

Några centerstrateger har redan sett vilket ledarskap som kommer att väljas. Det blir ett kollektivt ledarskap, med en ledare sprungen ur fackföreningsrörelsen. Vanja blir ju ledig lite senare här i vår, eller kanske någon annan som inte kan bli ny LO-ordförande? En brist kan förstås vara att inte sitta i riksdagen, men det går ju att fixa genom det kollektiva ledarskapets dubbla budbärare.

Läs gärna också vad Staffan Danielsson skriver om Håkan Juholts framtid. Det är inte så snällt att föreslå Juholt som landshövding i den stund som en utredning pågår om att reducera antalet länsstyrelser...

Juholt dominerar referaten

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt dominerar referaten efter gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Han gör det inte för det han säger, utan för hur han säger det och vad han har gjort, inte gjort eller borde ha gjort.

Det är inte någon bra publicitet, även om Bert Karlsson brukar hävda att all publicitet är bra publicitet.

Frågan är hur länge Socialdemokraterna står ut med låga opinionssiffror och en partiledare som gång efter annan trampar i klaveret. Missljuden borde var öronbedövande.

Inte bättre förr...

Åsa Moberg, vass skribent och krönikör i Dagens-Nyheter, tar i dagens krönika upp (S)-ledaren Håkan Juholts och författaren Jerker Virdborgs e-postande, som redovisades i söndagens DN.

Åsa Moberg konstaterar att det inte var bättre förr och att Juholt förskönar i sin historiebeskrivning.

Allra bäst, kanske, är formuleringen: "Det är bättre att vara känd i Oskarshamn som en som ofta glömmer tanka än att vara känd i hela landet som en som ofta glömmer tänka."

Vad mer behöver sägas?

Juholt "manstreamar"

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt gästade Katrineholm i går. Katrineholms-Kuriren beskriver utförligt besöket på en sida. Texterna illustreras med bilder på män. Möjligen kan en välvillig tolkning avslöja en kvinna som vänder ryggen till, men annars är det män, män, män.

En bild säger mer än tusen ord. Juholt "manstreamar"!

Juholts samlade verk

Chefen för DN:s ledaravdelning Peter Wolodarski skriver i dag i sin söndagskrönika om Håkan Juholts 13 stora blundrar under sitt första år som partiledare för Socialdemokraterna.

13 brukar räknas som ett olyckstal. Håkan Juholt kommer säkert snart att ha lämnat det talet bakom sig. Det finns ju andra siffror än 13...

Juholt - ett hopplöst fall

På den tiden då TV-programmen var svartvita gick det ett program som hette Partaj. I detta humorprogram gjorde Margareta Sjödin debut med repliken "Har jag gjort bort mig nu igen?".

Jag förstår inte varför jag kommer att tänka på det, när jag läser om Håkan Juholts senaste bedrift. (Eller jo, det vet jag förstås.)

En artikel i Aftonbladet skriver om partiledarens besök på GeKås i Ullared. Juholt är begeistrad. Han vill dela ut Nobelpriset till VD:n för idén att placera en sportbar mitt i avdelningen för damkläder!

Det är så man tar sig för pannan! Nobelpris? Har det inget värde längre för Socialdemokraternas partiledare? Är det kanske så att Nobelstiftelsen bör fundera en gång till om det inte är fler partiledare som inte bör bjudas på Nobelfestligheterna?

Det är den ena sidan av saken. Den andra är Juholts kvinno- och manssyn. Män är intresserade av sport, kvinnor av kläder. Punkt.

Juholt ger verkligen gråsossen ett ansikte. Eller kanske var bara det en förolämpning, så förlegat kan väl inte ens en socialdemokrat tänka, att kvinnor och män har för alltid givna roller i vårt samhälle?

Var är de Socialdemokratiska kvinnorna? Kan inte deras nyvalda ordförande Lena Sommestad ta Juholt lite avsides och berätta lite om jämställdhet mellan könen, om könsroller och så?

Fast jag tror faktiskt att Håkan Juholt är ett hopplöst fall. I alla fall för Socialdemokraterna.

Juholt väljer sida

Jag läser i Dagens Nyheter på ledarsidan och på nyhetsplats att Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt framhärdar i att han inte vill delta i SVTs debatter, om han måste stå på samma sida som Sverigedemokraternas partiledare.

Håkan Juholt om någon borde veta vad ett så trotsigt beteende innebär, särskilt om trotset riktar sig mot media.

Om nu Juholt är envis, så är medialogiken sådan att tidningen, radiokanalen eller TV-bolaget inte viker en tum inför utpressning. Det gör i stället mediaföretagen än mer övertygade i sitt ställningstagande.

Juholt kan aldrig vinna denna strid.

Därmed står Socialdemokraterna och demokratin som de stora förlorarna.

De må vara så att Håkan Juholt helst vill möte Fredrik Reinfeldt i en sporthall, Reinfeldt har en gång varit duktig i basket, och Juholt tycks ju vilja tackla de flesta problem och ta övriga med en klackspark, men det är inte särskilt troligt att han kan nå upp till de berömda debatterna mellan Palme och Fälldin på sin tid.

Den tiden är svunnen. I dag handlar det om att vinna medierna, att gå igenom i rutan. För att gå igenom i rutan, måste man åtminstone vara på plats.

Juholt har valt sida.

Juholt räddad av almanackan

Det blir ingen förundersökning av Håkan Juholts eventuellt dubbelt uttagna reseräkningar. Det eventuella brottet är nämligen preskriberat.

Frågan är om det är positivt för Juholt att räddas av almanackan. Nu blir det aldrig klarlagt hur det egentligen låg till.

Juholts botgörning

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt ger sig nu ut på en botgöringsresa. Hans Canossavandring ska gå till arbetarkommuner och partidistrikt runt om i landet.

Då detta torde vara resor endast för partiets räkning är det ingen tvekan om vem som ska ta räkningen för dem. Eller?

(S)å det kan bli!

Peter Wolodarski skriver i sin söndagskrönika i Dagens Nyheter om Socialdemokraterna. Han har också studerat partiets skuggbudget och funnit följande, aktuella och passande passage med rubriken "Kraftfulla åtgärder för att motverka skatte- och bidragsfusk", där Socialdemokraterna med Juholt och Waidelich i spetsen talar för ett samhällskontrakt som förbinder den enskilde att "i moralisk mening, utöver det som lagen reglerar, ta ansvar för att inte överutnyttja de tjänster som det offentliga tillhandahåller och inte heller medvetet tänja på skattelagstiftning och andra regelverk för snöd ekonomisk vinning."

(S)å det kan bli! Detta stycke gäller självklart alla andra...

Inblickar från riksdagen på höstfest i Julita

Rimfrosten lyser vitt på taken och igår var det höstfest i Äsköping med Julita Centerorganisationer.

Jag var inbjuden till Lida backe för att berätta om livet i riksdagshuset. Det är ju ett liv som under den senaste veckan har präglats av Håkan Juholts ekonomiska förehavanden.

En del politik fick jag förstås med i framförandet. Motionen om att det behövs mer kunskap om allemansrätten vann gillande. Här fanns det flera som fått sina växande grödor nertrampade. Så visst behövs det mer kunskap om vad som gäller!

Från Idol till Robin(s)on

Tänk så snabbt det kan gå! För bara en tid sedan var Håkan Juholt (S) en Idol som var vald efter moget övervägande av det Socialdemokratiska partiet.

Nu pågår det ö-råd à la Robinson inom (S)-rörelsen, där huvudfrågan är: Hur länge kan Juholt sitta kvar?

Kanske är frågan redan besvarad när jag skriver det här.

Dahlström dömer ut Juholt

Katrineholms starke man Göran Dahlström (S) skapade i går rubriker genom att förklara att Håkan Juholt är slut som partiledare för Socialdemokraterna.

Dahlström är van att fatta snabba beslut och på egen hand.

Kanske inte helt olikt Håkan Juholm, om jag nu tänker efter.

Gör nu inte en Juholt

Gårdagen innehöll många viktiga punkter, bland annat en genomgång av vad som gäller för arvoden och ersättningar för riksdagsledamöter. Riksdagsledamot är man 365 eller 366 dagar om året. De dagar då man är sjuk ska man sjukanmäla sig precis som alla andra. Det finns inget utrymme för semester, eftersom man formellt alltid är i tjänst. Riksdagen svarar för ett boende i Stockholm om man bor mer än fem mil bort från huvudstaden. Där ska bara riksdagsledamoten bo och vid enskilda tillfällen möjligen någon närstående. Man kan också få ekonomiskt stöd till ett eget boende, om man skaffar sig en lägenhet någonstans i Stockholm.

Även för en inhoppare gäller dessa regler. Använder man sig av försiktighetsprincipen går allt väl. Det var vi i alla fall överens om, tjänstemännen och jag, som gick igenom det hela enligt introduktionsprogrammet.

Så jag ska inte göra "en Juholt" och låta "en sambo" flytta in för att dela boendekostnaderna.

Annars förstod jag också av informationen att ledamotsservice var ganska överhopat med frågor från media och allmänheten om ledamöternas kvitton och ersättningar.

Det är bra, vi ska granskas.

Maud firades i långa banor

I går var det stort firande i riksdagen. Maud Olofsson avtackades av det offentliga Sverige och av den interna Centerrörelsen efter lite drygt tio år som partiledare och ungefär halva tiden som minister.

Avtackningsgästerna ringlade i en lång kö i sammanbindningsbanan. Inte ens efter två timmar var kön slut. Sist av alla kom Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt.

Annars var nog "alla" där.

Jag stod bakom Göran Hägglund (KD), vilket gladde honom särskilt. Det var ju många som stod bakom honom denna dag, så jag var för all del inte ensam. Däremot kanske ensam om att säga det.

Men i övrigt var det förstås Mauds dag. Och Rolfs, hennes man, som troget stått Maud bi och denna dag hade som främsta uppgift att fånga allt med kameran.