Vid junimötet med kommunfullmäktige i Katrineholm behandlades ett ärende om att tillåta vattenbolaget att ta ut särtaxa för anslutning av fastigheterna i Lilla Toltorp.
Ärendet vållade väldig debatt, trots att det hade behandlats i stor enighet i såväl vattenbolaget som i kommunstyrelsen.
Särtaxa är en komplicerad historia, som starkt förenklat går ut på möjligheten att ta ut en högre avgift av dem som ansluter sig till kommunens vatten- och avlopp än normalt. Anledningen till att man kan ta ut taxan (utöver att det är lagligt förstås) är att kostnaderna väsentligt överstigit de normala. Att man vill införa särtaxa hör också ihop med att övriga i VA-kollektivet inte ska subventionera andras anslutning. I princip ska självkostnadsprincipen råda.
När ärendet kom till fullmäktige framhölls i debatten att för ett liknande område hade inte särtaxa beviljats.
Jag hävdade då i debatten att det var möjligt att det gjordes fel då, men att om vi sa nej till att införa särtaxa nu, så skulle vi aldrig kunna använda särtaxa i framtiden. Jag sa också att jag såg fram emot en rättslig prövning, alltså att beslutet överklagades.
Så görs nu och det tycker jag är bra.
För samtidigt som det hade varit enkelt att säga nej till beslutet om särtaxa, kanske med motiveringen att kommunen hade gjort fel tidigare, så innebär ett nej att skattebetalarna i hela kommunen skulle behöva betala för merkostnaden för vatten- och avloppsledningarna till området. Det blir heller inte rättvist.
Jag började som städhjälp
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar