En liten folkstorm har blåst upp om vad man får göra med gamla barnböcker när de ska ges ut i ny upplaga. Stormen har väckts av boken Ture Sventon i Paris, vars författare Åke Holmberg 1953 använde ordet neger för att beskriva en vit person förklädd till svart.
Är det rimligt att göra en omskrivning inför en nyutgåva idag?
Nej, säger jag, det är inte rimligt. Ture Sventon kan inte moderniseras, han är en förlegad deckare. (Nu fårstår du säkert att jag aldrig har uppslukats av en Ture Sventonbok, därav mitt ringa intresse.)
Men när jag läser DN Söndag i dag, där Lotta Olsson berättar om vad som håller på att hända med vissa barnböcker, då blir jag skrämd och beklämd.
Vissa klassiska barnböcker skulle "hamna i giftskåpet"!
Ett exempel är
Fem-böckerna av
Enid Blyton. De i min ålder, och de något äldre, kan sin Blyton. Fem böckerna handlar om de tre syskonen Julian, Dick, Anne och deras kusin pojkflickan George. Den femte är Georges hund Tim.
De hamnar alltid mitt i ett äventyr och de har alltid mycket mat med sig, tomater, ägg, ost, bröd, så att de åtminstone inte ska svälta ihjäl under sina äventyr.
I dagens översättningar äter de spagetti och köttfärssås! Redaktören har dessutom, enligt DN, varit klåfingrig mot huvudkaraktärernas personligheter.
Jag säger bara: Förstör inte Fem-böckerna!
Skriv i stället nya, korrekta böcker för dagens barn och unga. Men låt de gamla vara, som de tidsmarkörer de är.
DN passar också på att publicera åtta lästips "med fördomar i". Här finns Harry Potter, Emil i Lönneberga (böckerna "skildrar det gamla hierarkiska bondesamhället - ovanifrån. Emil är en buspojke, lilla Ida en snäll flicka. Drängen Alfred håller sig undan för den giftaslystna pigan Lina, och båda är givetvis undergivet tjänstefolk som vet sin plats".) och Det lilla huset på prärien.
Ja, det gäller att välja sina ord!