Det är idag 30 år sedan världen förändrades och Berlinmuren föll. Årsdagen uppmärksammas med rätta. Det var stort, det var möjligt att de stora blocken öst och väst inte längre skulle se varandra som fiender, utan att verklig fred var möjlig. Och utveckling mot ett demokratiskt samhälle för alla.
Att Väst- och Östtyskland kunde bli Tyskland krävde storartade insatser. Jag var själv med på en lantbruksresa, som sparbanken ordnade, och där vi såg tydliga skillnader mellan öst och väst. Vem ägde jorden, som kolchoserna brukat, var en fråga som nu måste ställas i öst och som var onödig i väst. Vi fick säkert ändå bara se det mest välordnade på vår resa, men vi förstod hur som helst att det skulle behövas mycket tid, pengar och arbete för att jämna ut förutsättningarna.
Muren som föll i Berlin öppnade också möjligheterna för övriga länder i östblocket att skapa sin egen demokrati, att låta fler partier än ett bestämma över människors framtid.
Det är främst detta som gör dagen så minnesvärd, att den innebar början till något nytt, till starten för en mängd länder att bryta med kommunismens styre och forma nya, demokratiska statsskick.
Vi ska inte bygga murar mellan människor. Vi är alla beroende av andra och av samarbete.
Muren på bilden är inte från Berlin. Den är en del av tegelväggen på lokstallet i Gnesta.
