Verkligheten är ibland väldigt tung. För en vecka sedan spreds nyheten om massakern i Orlando, där ett 50-tal brutalt sköts ner och ungefär lika många sårades. Våldet är ofattbart och svårt att ta till sig. Det går att peka ut USA:s frikostiga vapenlagar som en orsak till illdådet, men det är naturligtvis inte hela sanningen. Med färre vapen blir det logiskt sett färre vansinnesdåd. Eller rättare sagt, de får kanske inte samma tragiska utgång. Men det är ändå människor som utför dåden, människor där spärrarna har släppt. Därför måste samhället också arbeta för goda värderingar och för att erbjuda psykiskt sjuka människor hjälp.
Lika tungt som dådet i Orlando var det att senare i veckan höra om attentatet mot parlamentsledamoten Jo Cox. Likheterna med vad som hände Anna Lindh är slående. En ung kvinna, politiker på toppnivå och väl synlig i debatten drar på sig vreden från en man i samhällets politiska ytterkanter. Hur kunde det ske? Hotbilden var känd.
Ja, varje illdåd är ett för mycket. Det ena, i USA, handlade om alla människors lika rätt och värde, det andra om människors demokratiska rättigheter att organisera sig och yttra sig i samhällets tjänst. Båda är förutsättningar för ett demokratiskt samhälle. Båda angreppen måste mötas med demokratiska samtal om grundläggande samhällsvärderingar. Uppgiften är precis så stor och så viktig.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar