5:2-dieten är skolvardag

I torsdags kväll hade Centerpartiets kommunkrets ordnat ett temamöte om den mat som kommunen serverar sina gäster. Det kom fram mycket matnyttigt under kvällen på Båltsnäs, vilket inte var förvånande med tanke på kvällens tema. Det som fastnade mest hos mig var att 5:2-dieten var ett använt begrepp inom skolmåltidsverksamheten. Fast inte på det sätt som många kanske tror. Tolkningen här, grundad på praktisk erfarenhet, var att elever äter fem dagar och har två dagar när de inte äter så mycket.

Det gäller förstås inte alla och naturligtvis inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska gå att se ett system i det hela. Det går exempelvis alltid åt mer mat på måndagar och efter lov.

Insikten är obehaglig och funderingarna som den väcker är - vad går att göra åt detta? I en vardag där vi översvämmas av matlagningsprogram och kokböcker, vad är det som gör att inte fler har bättre matvanor? Eller är det just därför, att kockarna har tagit över och människor inte litar på den egna förmågan?

Många frågor blir det, men ingen borde behöva växa upp med 5:2-dieten under skolåren.