Fin Fjällbackareklam

Det har hänt att jag här på min blogg har avslöjat att jag gärna läser Camilla Läckbergs deckare. Jag har också skrivit att jag inte gör det (läser alltså) för att Läckberg är världens främsta deckarförfattare, utan för att hon till och från omnämner min gamla hembygd.

De ständiga poliserna åker till lasarettet i Uddevalla för att förhöra viktiga vittnen (det händer ofta), Erica handlar på Torp och det har också hänt att huvudpersonerna har fikat på Simons i Hogstorp...

Igår visade TV ett avsnitt av Fjällbackamorden - Bohusläns motsvarighet till Morden i Midsummer.

Det var jättefin reklam för Bohuslän och Fjällbacka, trots morden. Sommar, sol, hav, båtar... Mmmm...

Mera Läckberg! Eller Bohuslän?

Dags prova nya vägar

Ja, jag inser att rubriken lockar till läsning, precis som en bra rubrik ska. Den har dessutom täckning i den text som ska komma, vilket också kännetecknar en bra rubrik.

Nu är det inte någon ny personlig utveckling som det här inlägget ska handla om, eller förtida nyårslöften, utan om den motion som jag och min c-kollega Ann-Charlotte Olsson lämnade in till kommunfullmäktige i Katrineholm tidigare i år.

I motionen ville vi att kommunen skulle pröva lite olika vägar för att få fler ungdomar i Katrineholm att vilja läsa vidare. Vår tes var att de som bäst kan tala för varan är ungdomar som själva läst vidare.

I förra veckan passerade motionen kommunstyrelsen. Beslutet blev att motionen skulle anses besvarad, eftersom kommunen redan gjorde så mycket för att få fler unga att läsa vidare.

Det tycker jag inte att man gör, så därför lämnade jag och ledamöterna från Folkpartiet och Kristdemokraterna in en gemensam reservation. I den skriver vi så här:

"Katrineholm ligger under rikssnittet när det gäller andelen ungdomar som påbörjar högskolestudier. Det påtalar kommunledningsförvaltningen i yttrandet över motionen, där man också hävdar att ”det i kommuner där studietraditionen inte är så stark, kan vara extra viktigt att få information om högskolestudier i såväl grundskola som på gymnasiet.”

Trots detta, och trots att det arbete som görs i dag inte har lett till någon märkbar framgång, så anses det som görs vara tillräckligt för att motionen ska anses vara besvarad. Vi menar att frågan är så angelägen att fler vägar behöver provas och att motionen pekar på tre möjliga insatser för att höja andelen i befolkningen med högskoleutbildning. Vi yrkade därför att motionen skulle bifallas.

Då vi inte fick gehör för vårt yrkande om att bifalla motionen reserverar vi oss mot kommunstyrelsens beslut."

Med andra ord - det är dags att prova nya vägar!

Folkviljan kan påverka

Under de senaste dagarna har protesterna varit starka och ljudliga i Indien, där kvinnor och män har demonstrerat mot en av de många gruppvåldtäkter som sker. Kravet har varit att regeringen ska reagera på det som hänt och händer genom att straffa förövarna och skärpa straffen mot detta brott.

Igår visade media att regeringen har lyssnat.

Det är bra på många sätt. Inte minst visar det att folkviljan kan påverka regeringar och att världen inte blundar för det som sker.

Många fler medsystrar skulle behöva omvärldens stöd. Det finns alltid mer att göra, men ett steg är bättre än inget.

God Jul alla besökare

Jag vill önska alla besökare en riktigt God Jul!

Bra att sociala medier debatteras

Nu går debattens vågor återigen höga om vad man får säga och göra på internet och inom sociala medier. Det är en högst välkommen diskussion. Jag har tagit upp detta tidigare och jag vidhåller - att man får, betyder inte att man ska.

All publicering, om det så bara handlar om att lägga ut en bild, kräver omdöme. Står jag för vad jag skriver? Tar jag konsekvenserna av vad jag publicerar?

Tyvärr går det inte att lagstifta om omdöme. Det är därför som det blir "skoluppror" ibland som nu i Göteborg.

Det är bra, för det sätter igång debatten om vett och etikett inom sociala medier. Om vad som går an. Förhoppningsvis leder detta till ett vettigare språkbruk och att internets möjligheter används mer förnuftigt.

Fel spår sälja Lokstallarna

Ibland handlar debatterna om räntesnurror, ibland är det bara snurrigt ändå.

I kommunfullmäktige i måndags beslutade majoriteten att kommunen säljer Lokstallarna till kommunens fastighetsbolag KFAB. Det är en tvångsförsäljning. Bostadsbolaget tvingas göra det som ägaren vill.

Centerpartiet gick emot beslutet, eftersom vi inte ser någon anledning till affären.

Så här sa jag i debatten:

"Centerpartiet ser inte någon anledning till att den här affären görs. Kommunen kan även fortsättningsvis äga Lokstallarna och göra det med motiveringen att det är en historiskt intressant byggnad.

Jag yrkar därför avslag på ärendet om försäljning.

Lokstallarna blir ju en väldigt främmande fågel i KFABs fastighetsbestånd. Hur ska man göra affär på den här byggnaden, om kommunen inte längre vill hyra den? Det finns inga förbindelser i det här kontraktet att kommunen hyr lokalerna under x antal år framåt, vilket inte är ovanligt i andra sammanhang.

Och hur ställer sig kommunen till om KFAB i sin tur skulle vilja sälja fastigheten?
Nej, det finns flera frågetecken och all anledning att inte göra den här affären, inte minst av omsorg om bostadsbolaget."

Slöseri satsa på kommunalt visualiseringsbord

Är det kejsarens nya kläder som Katrineholms kommun ska satsa på?

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen besluta om ett ärende, som handlar om att investera i ett visualiseringsbord. En miljon ska satsas på ett bräde för att köpa in en dator med en skärm stor som ett bord, där kommunen sedan kan visa stadsplanering. I köpet ingår utbildning och flygfotografering!

En miljon är mycket pengar. En miljon är alldeles för mycket pengar, tycker jag, att lägga på något som inte behövs och som inte kommer att användas så mycket att investeringen är motiverad. Snällt räknat kanske den kommer att användas 20 gånger på ett år. Vad kostar den då årets övriga 345 dagar?

Nej, det blir en väldigt dyr leksak för en relativt liten kommun som Katrineholm.

Tyvärr tror jag inte att Socialmoderaterna lyssnar. De har nog redan visualiserat hur kejsaren ser ut. Med kläder och utan.

Lyfter pigdebatten

I morse lyftes "pigdebatten" till en ny dimension genom en artikel på DN-debatt. Forskarna Vesa Leppänen och Lars Dahlberg gör en intressant historisk resumé över vad det innebar att vara piga. Det var en mycket speciell arbetssituation. Pigan jobbade väldigt många timmar på ett dygn och många dagar i veckan. Hon var som en familjemedlem, men ändå inte. Väldigt många utnyttjades på olika sätt.

Artikeln är mycket läsvärd och pekar på vad som så lätt glöms bort i debatten. Ord har betydelse. Vad vi kallar saker och ting avgör vår syn på det.

Det är värt att tänka ett extra varv på.

Lång dags färd mot natt...

... ja, så brukar jag beskriva det när kommunfullmäktige i Katrineholm håller nattmangling. I går var en sådan kväll och i dag är det en verklig dagen efter.

På nattygsbordet vilar sig Tage Erlanders dagböcker, den del som handlar om 1957. Jag är väldigt förtjust i hans sätt att blogga. Ibland är det svårfattbart, ibland går det att förstå precis.

Jag tror att han skulle ha beskrivit delar av gårdagskvällen som "koftig". Koftigt var Erlanders favorituttryck. I dag skulle vi kanske säga urdumt.

Det koftigaste av allt var att vi höll på så länge med debatten att tiden tog slut innan alla ärenden var avklarade. De nya ärendena för kvällen, som skulle beslutas om att de fick framställas, sköts på framtiden. Trots att det kanske bara hade behövts ett par minuter för att behandla dem. Men det tillät inte arbetsordningen och jag begick dessutom felet att inte begära en ordningsfråga om detta. Det var dumt gjort. Eller till och med lite koftigt.

Julmusikkvoten tillgodosedd

Inför julen är det vissa traditioner som måste tillgodoses för att det verkligen ska bli jul. För min del handlar det bland annat om julmusik. Så igår åkte jag till Floda kyrka, där Katrineholms kammarkör hade julkonsert.

Konserten uppfyllde alla krav på att skapa god julstämning.

Så nu är det bara att invänta julafton...

Nu får vi C i debatten!

All publicitet är bra publicitet, lär Bert Karlsson ha sagt.

Centerpartisten Per Ankersjö är inte rädd för att sticka ut. I tidningen Aftonbladet avslöjar han något av det som kommer att komma i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet, som programgruppen ska presentera på tisdag i veckan.

Vinklingen i Aftonbladet är Centerpartiets syn på invandring, att den egentligen borde vara fri utifrån vår liberala syn och att Sverige är ett glest befolkat land med en åldrande befolkning.

Det är den ena sidan av myntet. Det andra är hur samhället ser ut i dag och hur det borde se ut. Där finns mer att göra innan invandringen kan vara helt oreglerad.

Men Per Ankersjö har onekligen lyckats med att skapa uppmärksamhet för ett förslag som ännu inte är presenterat. Det är skickligt gjort.

Hur förslaget kommer att se efter beslut av 500 ombud i mars är en helt annan sak.

Vem vill inte bo i ett Bertil-bo?

I går lämnade jag in motionen om att kommunen ska planera för att bygga "Bertil-bo". Det är ett boende för gemenskap över generationsgränserna. Katrineholms-Kuriren skriver om motionen i dagens tidning.

Här följer motionen nästan i sin helhet:

Motion till kommunfullmäktige om
Bygg ”Bertil-bo”

Yrkande:
Kommunfullmäktige ger samhällsbyggnadsförvaltningen att arbeta vidare med motionens intentioner så att Katrineholms första ”Bertil bo” kan vara inflyttningsklart senast 2020.

Bakgrund
Dagens samhällsplanering delar upp människor. De naturliga platserna för människor i alla åldrar att mötas saknas. Barn hämtas och lämnas på förskolan. I skolan finns mest jämnåriga elever och vuxna som är anställda. Arbetsplatserna är mer eller mindre utspridda geografiskt. När pensionsåldern infaller med plustecken, då väntar seniorboende, plusboende, och ännu senare olika typer av äldreboenden.

Vi delas in i samhället utifrån ålder och riskerar att aldrig mötas naturligt. Samhället planeras och byggs nämligen inte för gemenskap. Det anser vi i Centerpartiet är fel. Vi vill se en gemenskap där alla behövs och där naturliga träffpunkter byggs in i vardagen.
I debatten talas allt mer om sociala investeringar. ”Bertil-bo” är en sådan som ger stora samhällsekonomiska vinster.

”Bertil-bo” är ett multihus, som inrymmer förskola och skola upp till gymnasiet, matsal, kök, slöjd/hobbylokaler och gym/gymnastiksal. Dessa lokaler ligger förslagsvis i markplanet. I en höghusdel inryms bostäder för äldre, pensionärsbostäder och äldreboenden. (Se skisser!) Tanken är att det ska vara ett bekvämt boende, där man både kan vara aktiv och ta del av service.

Verksamheterna ska ha nytta av varandra. Unga och äldre möts dagligen i matsalen eller i de allmänna platserna. Pigga pensionärer kan bli frivilliga resurser i förskolan och skolan medan barnen och ungdomarna i sin tur kan reda ut datatrassel eller hjälpa till med andra vardagligheter. Mötena mellan generationer skulle öka förståelsen och därmed öka tryggheten i samhället.”Bertil-bo” skulle vara ett hus som nyttjades dygnet runt och alltså bli väldigt kostnadseffektivt.

Centerpartiet i Katrineholm anser att ”Bertil-bo” är framtidens boende."

Jag tror att många vill bo i ett "Bertil-bo", inte minst idékläckaren Bertil.

En tomte är aldrig fel...

I går fick jag ytterligare en tomte till tomtesamlingen. Det får inte bli tomt på tomtar en tomtetorsdag.

En annan som "tomtade till sig" är Staffan Danielsson, riksdagsledamot från Östergötland, som gladde riksdagsledamöterna med sin fina (!) tomteluva. Aftonbladet skrev snällt om luvan.

Försenat luciatåg

Lucia är så välkommen, när hon än kommer! Katrineholms lucia fångad på Sultans konditori 14:e december.

Tomtetorsdag stundar...

Det är dags för det årliga besöket av Centerkvinnorna i Stora Malm. Det brukar bli en trevlig och tomtig kväll, men vem vet, i år är det ju lucia, så det förutsätter väl nästan ett extra sångnummer...

12 12 12 12 12

Vad gjorde jag 2012 12 12 kl 12.12?

Jo, jag var på sammanträde med Presstödsnämnden och beslutade om ekonomiska medel för att värna mångfalden och yttrandefriheten i Sverige.

Kanske inte så glamouröst, men för den sakens skull inte minst viktigt.

Hur fungerar "delade affärer"?

Shared business - "delade affärer" - är något som Katrineholms kommun har beslutat införa för kommunkoncernen. Centerpartiet trodde inte på idén när beslutet fattades i kommunfullmäktige i juni ifjol och vi reserverade oss. (Jag var på Yttrandefrihetskommitté den kvällen.)

2013 ska det vara helt infört och jag har därför lämnat in en interpellation till bostadsbolagets och industrifastighetsbolagets ordförande Björn Lindeberg, där jag undrar om hur det har fungerat och vad han har för synpunkter på det hela.

Det ska bli intressant att få svar i januari 2013.

Vackert vintervitt

Vintervitt och vackert, men ack så kallt var det att promenera till Stora Djulö och julmarknaden där. Minus 15 visade termometern i trapphuset ungefärligen vid tio-tiden.

En hjälpande hand

I går skramlade jag med bössa utanför ICA Nära i Katrineholm. Det väckte en hel del tankar.

De pengar som jag var med om att samla in går till Svenska kyrkans biståndsarbete i utlandet. Att jag ställde upp berodde på att jag är engagerad i kyrkans arbete och att en grannfru frågade: "vi är snart bara 80- och 90-åringar". Inför detta argument fanns det inte mycket att säga emot. Klart att jag tog mig an uppgiften.

Det gäller att ha bra på fötter, så jag tog fram tidningen om Svenska kyrkans internationella arbete, för att kunna svara på alla frågor om vart pengarna går. (Tidningen kommer till Stora Malms Centerkvinnor, eftersom vi sedan många år tillbaka låter behållningen från skördeauktionen gå till Lutherhjälpen/Hela världen.)

Ingen frågade. Vänliga människor lade en slant, en del berättade att de också brukade samla in pengar och att människor är givmilda. Andra tittade bort och några hade kort, så de hade inga kontanter att undvara.

Insamlingsverksamheten tar sig alltså andra vägar i framtiden. Det kommer inte att finnas så många mynt att samla in. Möjligen blir det fler som ger gåvor via autogiro och internetbetalningar.

För behoven kvarstår. Både av ekonomiska medel och av hjälpande händer.

Volvo, Lööf och Löfven

I veckan gjorde det ett visst nummer av att Stefan Löfven (S)kunde vara på plats och applådera att det går bra för Volvo personvagnar, som gör utvecklingssatsningar i Sverige.

Den stora frågan blev då varför inte regeringen och näringsminister Annie Lööf (C) fanns på plats.

Det var inte alls så konstigt. Näringsministerns schema innehöll från början inte något Volvobesök. När schemat sedan gjordes om, för att Lööf skulle kunna närvara, då var redan Stefan Löfven inbokad. Och någon "dubbel närvaro" önskade inte Volvo.

Det är lite olika, som jag brukar säga. Men det är däremot inte korrekt att hävda att Annie Lööf inte ville komma. Det var snarare så att hon och hennes stab följde ordspråket: "Går objuden till, går otackad därifrån".

För vitt för grönt

I går skulle jag ha varit i Gnesta för att äta grönt julbord med Centerkvinnorna i Gnesta. Det är en trevlig tradition som Centerkvinnorna har genomfört under 20 år. Min partisyster Ingalill berättar om detta på sin blogg.

Jag hade förberett mig. Knäckebrödet var bakat och klart och politiken nedpackad i väskan. Men vädret var inte klart, det var synnerligen oklart. Så vitt jag bara kunde se.

Det var för vitt för grönt, så resan fick ställas in. Men nästa år...

Maud årets bråkigaste

"Det finns folk till allt", brukar jag säga. Det finns tydligen utmärkelser av alla slag också.

Aftonbladets kvinnobilaga Wendela utser förra näringsministern och partiledaren Maud Olofsson till årets bråkigaste.

Det ska ses som en hedersutmärkelse, och är det förstås också, på sitt sätt.

Maud Olofsson har tagit strid för kvinnors rättigheter och har själv varit, och är, en god förebild för vad som är möjligt att göra. Hon har säkert fått "bråka" en del, inte minste i regeringen.

Så det är väl bara att säga grattis! Envishet lönar sig. Att vara envis är inte att bråka.

Blir hett villebråd

Förre riksdagsledamoten Håkan Larsson (C) har tagit sig an uppdraget att utreda dagens jaktlagstiftning.

Det är ett tufft uppdrag och han lär bli ett hett villebråd, eftersom "alla" lär ha synpunkter på vad han kommer fram till.

Men samtidigt så är Håkan Larsson en lugn och sansad person som kan lyssna och som är trygg i sig själv, vilket inte är det sämsta för en utredare som lär hamna i hetluften.

Nu börjar allvaret i Doha

Miljöminister Lena Ek (C) landar i dag i Doha, Quatar, för att delta i klimatmötet. I media får hon råd från alla håll.

Det är svåra frågor som ska avhandlas och det är en balansgång att ställa hårda krav och att lyckas nå någon framgång i miljöframgångarna.

Lena Ek är en erkänt skicklig förhandlare. Det kommer att behövas. Konsekvenserna av höjda medeltemperaturer blir svåra och det måste vara en drivkraft för att lyckas förhandla fram ett nytt klimatavtal.

Alla länder måste ta sitt ansvar, liksom jordens hela befolkning. Det betyder också att utvecklingsmöjligheterna för jordens folk och länder måste fördelas mer rättvist.

Det är stora frågor att lösa. Det är därför som allvaret nu börjar i Doha.

En veckas militära utgifter i världen...

... skulle räcka för att minimera mödradödligheten i världen.

Det var en av sanningarna som jag fick ta del av, när Centerkvinnorna och Centerpartiets Internationella Stiftelse ordnade ett seminarium om mödradödlighet i fredags.

Det finns många olika faktorer att påverka. Det handlar om att förhindra barnäktenskap, att införa mödravård och familjeplanering med möjlighet till preventivmedel och abort. Men inte minst handlar det om att se kvinnornas situation i hela världen.

En moder som dör av sin graviditet eller vid förlossningen lämnar ofta flera barn efter sig.

Många organisationer engagerar sig i kampen. Vid seminariet fanns bland andra White Ribbon Alliance på plats, Läkare utan gränser och AMREF. Fler kan göra mer. Det behövs pengar, men också politiska beslut som leder till fred och utveckling, vilket är en förutsättning för trygga barn och levande mödrar.