En hjälpande hand

I går skramlade jag med bössa utanför ICA Nära i Katrineholm. Det väckte en hel del tankar.

De pengar som jag var med om att samla in går till Svenska kyrkans biståndsarbete i utlandet. Att jag ställde upp berodde på att jag är engagerad i kyrkans arbete och att en grannfru frågade: "vi är snart bara 80- och 90-åringar". Inför detta argument fanns det inte mycket att säga emot. Klart att jag tog mig an uppgiften.

Det gäller att ha bra på fötter, så jag tog fram tidningen om Svenska kyrkans internationella arbete, för att kunna svara på alla frågor om vart pengarna går. (Tidningen kommer till Stora Malms Centerkvinnor, eftersom vi sedan många år tillbaka låter behållningen från skördeauktionen gå till Lutherhjälpen/Hela världen.)

Ingen frågade. Vänliga människor lade en slant, en del berättade att de också brukade samla in pengar och att människor är givmilda. Andra tittade bort och några hade kort, så de hade inga kontanter att undvara.

Insamlingsverksamheten tar sig alltså andra vägar i framtiden. Det kommer inte att finnas så många mynt att samla in. Möjligen blir det fler som ger gåvor via autogiro och internetbetalningar.

För behoven kvarstår. Både av ekonomiska medel och av hjälpande händer.