Riv mentala murar

Riv murar! För bara någon vecka sedan firades att Berlinmuren föll för 30 år sedan. Det var inledningen till en stor förändring av samhällsbygget i Europa. Väst tog ansvar för öst och EU utvidgades till att omfatta fler folk och länder för att bidra till utveckling och fred.

Det behövdes ett nytt ledarskap FRAMÅT för att lösa vardagens utmaningar och skapa framtidstro.

Centerpartiet anser att det också behöver ”rivas murar” i Katrineholm. Det behövs ett nytt ledarskap och det behövs förändring.

Nu bygger majoriteten på kommunstyrelsens idag redan höga mur med en biträdande kommundirektör, som ska få ansvar för samordningen av den egna förvaltningens förvaltningar, och med en ny kommunikationschef. Samhällsbyggnadsförvaltningen får ett extra chefslager.

Centerpartiet vill göra tvärs om. Vi vill riva murar och dela makten, decentralisera eller göra politiken mer närodlad om man så vill, genom att flytta samhällsbyggnadsfrågorna och näringslivsfrågorna från kommunstyrelsen och bygga en samhällsbyggnadsnämnd av dagens bygg- och miljönämnd. Då blir det tydligt var ansvaret ligger och det ökar insynen och inflytandet för oss förtroendevalda. Det blir enklare att bygga hållbarhet – social, ekologisk och ekonomisk i samhället – med en sådan organisation.

Social hållbarhet kan också handla om att riva murar och att bygga nytt. Vi måste börja se alla som katrineholmare, oavsett om de kommer från Björkvik, Borlänge eller Bagdad. Vi är alla tillgångar i samhället som kan bidra, utifrån var och ens förmåga.

Men är det så idag i Katrineholm, får alla bidra?

Centerpartiet ger i vår budget kommunstyrelsen ett uppdrag att ta fram en vision för kommunens integrationsarbete så att det utifrån denna ska kunna tas fram en strategi för att nå målen.
Vi vill också använda 18 miljoner för att skapa social hållbarhet så att fler kan rustas för att gå till egen försörjning. Det här får inte bli något projekt, utan måste vara ett medvetet och systematiskt förändringsarbete inom socialförvaltningen och Viadidakt. De goda exemplen finns runtomkring oss. Jag har som bekant besökt Borås. Nycklarna till deras framgång att få fler i arbete och färre i försörjning genom bidrag är att de ser till människan och att de har en hel verktygslåda med insatser att använda.

I Centerpartiets budget lägger vi 18 miljoner extra till vård- och omsorg. Det är medel som väl behövs för att täcka behoven och minska sjukskrivningarna, vilket leder till ökad kvalitet för de som behöver kommunens omsorg. Vi vill också att lekoteket ska få mer resurser.

Centerpartiet ser att majoritetens bantningskur av bildningsnämnden har varit för kraftig och vi går tillbaks till den tidigare kosten. Dessutom tillför vi ytterligare 3,5 miljon som ska användas som ett strukturbidrag till våra landsbygdsskolor.

Det är barnen som vi bygger vår framtid på. Självklart ska barnen ha en giftfri vardag inom kommunens verksamhet. Här finns mer att göra.

Centerpartiet vill också se mer liv i centrum genom en attraktiv lekpark med placering på Stortorget. Parken ska visa Katrineholms nutid och historia och bidra till ett levande centrum.

Det är aktiviteter och människor som ger en stad liv, inte hus och murar.

Vi behöver därför riva mentala murar och bygga nytt för att kunna lägga resurserna så att de kommer till nytta för alla katrineholmare. Oavsett om de kommer från Björkvik, Borlänge eller Bagdad. Eller rentutav från Berlin…

Det här var mitt inledande budgettal, där jag yrkade bifall till Centerpartiets budget vid gårdagens kommunfullmäktige i Katrineholm.

När muren föll...

Det är idag 30 år sedan världen förändrades och Berlinmuren föll. Årsdagen uppmärksammas med rätta. Det var stort, det var möjligt att de stora blocken öst och väst inte längre skulle se varandra som fiender, utan att verklig fred var möjlig. Och utveckling mot ett demokratiskt samhälle för alla.

Att Väst- och Östtyskland kunde bli Tyskland krävde storartade insatser. Jag var själv med på en lantbruksresa, som sparbanken ordnade, och där vi såg tydliga skillnader mellan öst och väst. Vem ägde jorden, som kolchoserna brukat, var en fråga som nu måste ställas i öst och som var onödig i väst. Vi fick säkert ändå bara se det mest välordnade på vår resa, men vi förstod hur som helst att det skulle behövas mycket tid, pengar och arbete för att jämna ut förutsättningarna.

Muren som föll i Berlin öppnade också möjligheterna för övriga länder i östblocket att skapa sin egen demokrati, att låta fler partier än ett bestämma över människors framtid.

Det är främst detta som gör dagen så minnesvärd, att den innebar början till något nytt, till starten för en mängd länder att bryta med kommunismens styre och forma nya, demokratiska statsskick.

Vi ska inte bygga murar mellan människor. Vi är alla beroende av andra och av samarbete.

Muren på bilden är inte från Berlin. Den är en del av tegelväggen på lokstallet i Gnesta.

Vi äter för att leva och må bra

Mat stod på kommunfullmäktigemenyn igår, när det var dags för sammanträde. En av punkterna handlade om det måltidspolitiska programmet. Centerpartiet ville se en annan skrivning om kött i texten. Här följer ungefär vad jag sa i debatten:

"Mat och måltider är livsviktigt. Vi äter för att leva och må bra.

Det här är inte det första programmet som kommunen antar, men det är det första där majoritetens kommunplan har fått ta över nyttan med programmet. Hela upplägget av programmet är inte till för att tala om vad och de måltider som kommunen serverar ska uppfylla, när det gäller näringsinnehåll, trivsel och kvalitet. Nej, det är kommunplanen som är huvudnumret och måltiderna och maten får stoppas in under de rubriker som finns i planen. Måltidernas huvudsyfte är liksom att uppfylla kommunplanen, inte för att mätta unga och äldre – vilket jag och Centerpartiet kan tycka borde vara huvudskälet till att vi tar fram ett sådant här program, ett program som vi skulle kunna vara skapligt överens om över partigränserna.

Centerpartiet har framfört synpunkter under arbetet med programmet. Det har handlat om att inte vara så precis som att det är just ”grön påse” som ska användas för att ta vara på eventuella rester, och det har vi fått en ändring på, samt om skolmatrasten, att det måste vara rektor som ska avgöra om det ska läggas in i skoldagen. Det har också ändrats i förslaget.

Men vi har inte fått igenom vårt förslag till ändrad skrivning om kött.

Vi vill ändra skrivningen under rubriken ”Minska mängden kött” på sidan 13 i programmet till följande:

”Såväl för hälsan som för klimatet är det bra att minska mängden kött och äta mer grönsaker. Betande djur bidrar till öppna landskap, vilket gynnar hotade arter.”

Det som står i programmet idag är märkligt. Det talas om skogrika länder som Sverige, där betesdjur bidrar till ett rikt odlingslandskap? Är det älgar vi pratar om? Betesdjur bidrar till att hålla landskapet öppet, betesdjur i hagmarker och liknande bidrar till biologisk mångfald. Det här är ett program för Katrineholm, här finns inte för mycket betesdjur, det är snarare tvärs om, att det börjar bli svårt att få djur till alla marker som behöver betas. Då är det bra att vara tydlig och få programmet att hänga ihop.

Centerpartiet blundar inte för att många äter mer kött än vad som är nyttigt. Men kött i rätt mängd och av rätt ursprung har fördelar som inte riktigt kommer fram i programmet.

Bifall till Centerpartiets ändringsyrkande."



Vilket matval vi gör spelar roll.

Död hund upplivas

Jag har upprepade gånger skrivit om att ha en blogg är som att ha en hund; man måste gå ut med den även om man inte vill. Så min hund är död sedan ett halvår tillbaka. Det beror inte på att jag har slutat skriva, utan att min aktivitet inte räckt mer än till att fixa min sida på Facebook och min profil där. Ja, några inlägg på Instagram finns också, men annars har jag inte varit så social.

Men det är trevligt att ha hund, så jag ser om det går att uppliva den för lite längre texter.

Vart tog februari vägen, del två

Den politiska vardagen pågick förstås. På programmet fanns möten med revisorer i kyrkan, styrelsesammanträde med IUC toppat med överläggning med domkapitlet. Här bytte jag och biskopen böcker med varandra. Han fick boken om Sörmlandsbygden och jag hans nyskrivna bok om hur vi skulle kunna använda våra kyrkor på ett annat sätt.

Det blev en fredag kvar i denna årets sjunde vecka och då åkte jag till Stockholm för sammanträde med statliga Taltidningsnämnden. Myndigheten för tillgängliga medier ska omlokaliseras till Malmö, så det är en del funderingar hur det ska bli.

När jag ändå är i Stockholm, så passade jag på att besöka riksdagen och den visaste och vassaste av riksdagens talmän - Kerstin Lundgren. Hon bjöd på lunch i den fina riksdagsmatsalen.



Mera vardagspolitik och så en resa till, till Stockholm för att vara med på Mediestödsnämndens sammanträde. Det är samma myndighet som tidigare hette Presstödsnämnden. Tyvärr är utvecklingen mycket oroande, allt fler tidningar är berättigade till stöd. Utvecklingen går skrämmande snabbt.

På torsdagen, den 21 februari, inföll årsmöte nummer tre. Det var vår kommunkrets i Katrineholm som höll möte med Thomas Lind som inbjuden talare och med klubbyte. Sten Holmgren avgick som ordförande och Claudia Grathwohl tog över.



Tur att februari är en kort månad, för jag hann klara av årsmöte nummer fyra och fem också. Fyran var årsmötet med LRF:s kommungrupp och femman var årsmötet med Julita C och CK, som i år hölls hemma hos ordföranden, Anita Karlsson, Källarboda.

Ja, jag behöver inte rulla tummarna så mycket som oppositionsråd. Däremellan har jag skrivit några motioner och något material som sänts iväg till media.

Vart tog februari vägen?

Nu har hunden dött igen, alltså att min blogg legat nere. Kanske är det så att du sett vad jag har gjort via min sida på Facebook, men det är ju inte riktigt samma sak.

Så det får bli en sammanfattning, kanske inte så kort.

Mot slutet av januari var det kommundagar i Umeå. Då är jag som i en bubbla och blir marinerad i centerpolitik och tankar som tar tid. Dessutom träffar jag en rad centerbekanta från hela Sverige.



Två av mina favoriter fastnade i min mobil - Annie Lööf och Solveig Zander. Rediga riksdagsledamöter båda två.

Hemresan liksom ditresan skedde med tåg och de var försenat i båda riktningar. Men det gjorde inte så mycket, det sparade mig några timmar på Centralen i Stockholm och några tidiga timmar i Umeå. För med handen på hjärtat, hur roligt är det att vara i Umeå klockan 06.15?

I början på februari presenterade jag och Bo Höglander boken Sörmlandsbygden - Vägen till en tidning. När en bok kommit ut måste man göra press och vi började förstås med Sörmlandsbygden.

Därefter var årsmötessäsongen igång. Min start gick hos Centerkvinnorna i Gnesta, där jag fick berätta mer om Januariavtalet, JA. Mycket, mycket centerframgångar i det avtalet.



Sedan gick det några dagar innan det var dags för årsmöte nummer två, nämligen årsmötet med Stora Malms Centerkvinnor. Vi är en livaktig avdelning som ökar i medlemsantal.

Favorit i repris

När jag letade för att hitta mitt första inlägg, så fastnade jag vid detta som handlar om att vi var före vår tid, fast vi just då inte förstod att slå mynt av det.

Ja, att kalla det en favorit i repris är kanske att överdriva, men jag hoppas att du gillar inlägget i alla fall!

Min blogg fyller 10

I dagarna kan jag fira ett fint jubileum. Det är nu tio år sedan som jag startade min blogg. Det var i samband med kommundagarna, som då var i Visby, som jag drog igång bloggen med Gunilla Hjelms hjälp. Gunilla Hjelm är en ovärderligt kompetent kvinna och särskilt bra på det programmeringstekniska. Min kompetens hör till orden.

Jag har sagt att ha en blogg är som att ha en hund - man måste gå ut med den ofta och även om man inte alls har någon lust med det. Om hunden inte rastas eller får mat, då dör den. Min blogghund har varit lite halvdöd ibland, men oftast upplivats.

Det är ju också så att under de här tio åren, så har mycket hänt. De sociala medierna har utvecklats. Det ska vara kort och snabbt. Då är inte bloggen optimal, den är mer till för längre texter. Så jag finns också på Facebook och där är jag mer regelbunden. Men jag kommer att bättra mig. Det tror jag, absolut...

Demokrati är mer än val vart fjärde år

I samband med att kommunplanen debatterades i kommunfullmäktige i måndags, gjorde jag ett inlägg om demokrati.

"Majoritetens kommunplan är omfattande och vackert layoutad. Den omfattar som sagt mycket, men innehåller den hur Katrineholm ska utvecklas under den kommande perioden rent demokratiskt? Hur du, jag, vi, som kommuninvånare ska kunna få lov att göra våra röster hörda under åren. Det som vi, inte bara vi som tillhör mitt parti, Centerpartiet, talar om som demokrati?

Jo, demokrati nämns i kommunplanen. Ordet används. En gång. Och då, gissa under vilken rubrik? Jo, under rubriken miljö. Tillväxt, välstånd och demokrati går hand i hand med miljö- och klimatförbättringar.

Den som följde kommunfullmäktige för en dryg månad sedan förstår ju att de styrande Socialmoderaterna tycker att allt är så bra som det är och att det räcker med val vart fjärde år och dörrknackning däremellan.

Där är en stor skillnad mellan oppositionen och majoriteten. Vi la en rad förslag i motioner om hur katrineholmarna skulle kunna få mer att säga till om, flera förslag för att öka intresset för politik och få fler att ta steget över tröskeln till de politiska församlingarna och till de politiska partierna.

För det är också en överlevnadsfråga för samhället att människor engagerar sig, att människor ser att det spelar roll vad de gör och att de vågar och vill engagera sig, därför att de blir lyssnade till och ibland också kan få igenom sina idéer.

Vi i Centerpartiet har motionerat om medborgarförslag, vi har lagt förslag om att kommunen ska skicka ut fler planer, strategier och program på en bredare remiss än vad lagen säger just för att fler människor ska komma till tals. Och vi motionerade till och med om Servicepunkter på landsbygden, vilket har blivit verklighet. Andra partier har lagt förslag om demokratidagar och politikercaféer. Hur vill ni Socialdemokrater och Moderater utveckla demokratin, människors möjlighet till inflytande var de än bor i Katrineholm. För inte är ni väl nöjda med att allt är som det är?

Och jag ska avrunda med att vara LITE vänlig. Landsbygden omnämns i majoritetens kommunplan – hela 14 gånger! Och inom två områden – arbetstillfällen och attraktiva boende- och livsmiljöer. Centerpartiet ser verkligen fram emot att de fina orden omsätts i praktisk handling."

Detta har hänt...

Ett nytt år med nya ambitioner! Det gamla innehöll mycket valrörelse med ett valresultat som inte skapade någon klarhet på riksplanet i regeringsfrågan. För egen del skakades tärningarna om och utfallet blev att jag valdes till oppositionsråd i Katrineholm vid kommunfullmäktiges sammanträde i december.

En spännande utmaning brukar det heta att det är att tillträda någon ny post. Och det är klart, allt som ett oppositionsråd gör vet jag inte så mycket om, men ganska mycket är likt det som en gruppledare gör och som jag varit med om via kommunstyrelsen. I övrigt får jag fylla uppdraget efter bästa förmåga. Och det ska jag göra. Det förpliktigar att Centerpartiet inte har haft denna position sedan någon gång på 1900-talet, då min företrädare hette Curt Sundqvist. Han var en envis förkämpe och en mycket god debattör, så det finns en del att leva upp till.