Min blogg fyller 10

I dagarna kan jag fira ett fint jubileum. Det är nu tio år sedan som jag startade min blogg. Det var i samband med kommundagarna, som då var i Visby, som jag drog igång bloggen med Gunilla Hjelms hjälp. Gunilla Hjelm är en ovärderligt kompetent kvinna och särskilt bra på det programmeringstekniska. Min kompetens hör till orden.

Jag har sagt att ha en blogg är som att ha en hund - man måste gå ut med den ofta och även om man inte alls har någon lust med det. Om hunden inte rastas eller får mat, då dör den. Min blogghund har varit lite halvdöd ibland, men oftast upplivats.

Det är ju också så att under de här tio åren, så har mycket hänt. De sociala medierna har utvecklats. Det ska vara kort och snabbt. Då är inte bloggen optimal, den är mer till för längre texter. Så jag finns också på Facebook och där är jag mer regelbunden. Men jag kommer att bättra mig. Det tror jag, absolut...

Ett program utanför public service

Amanda Björkman skriver på ledarplats i Dagens Nyheter om Sveriges Televisions programserie om arrangerade äktenskap. Det är mycket klokt analyserat och även Centerkvinnorna genom Gunilla Hjelm har reagerat mot programidén med arrangerade äktenskap.

Det är en väldigt allvarlig fråga, som tangerar barnäktenskap och synen på alla individers rättighet att själv välja den individ som man vill dela liv med.

Utöver de synpunkter som framkommer, så anser jag att det inte ligger i SVTs public service-uppdrag att sända den här typen av program. Frågorna har större djup än att reduceras till underhållning. Det behöver inte Sveriges Television nedlåta sig till.

Bra talat, Centerkvinnor!

Hatet får inte tysta kvinnor från att uttala sig och inta positioner. Det påpekar Centerkvinnornas förbundsledning, Gunilla Hjelm, Ulrika Axelsson och Helena Wilhelmsson, i en debattartikel som publicerats i Katrineholms-Kuriren i dag.

Det här är jätteviktigt. Ingen ska behöva tystna av rädsla. Det är så grundläggande i en demokrati och i en rättsstat. Jag, som centerkvinna, ställer självklart upp för yttrandefriheten och jag hoppas att fler vill göra oss sällskap i detta viktiga arbete som handlar om yttrandefrihet och om demokratins villkor.

Jag kopierar in artikeln från en annan tidning, eftersom Katrineholms-Kuriren låser opinionsmaterialet:

"Nu har det hänt igen. Denna gång är det Mickan Thor, författare och fotograf från Vetlanda som utsatts för anonyma hatbrev som bland annat innehåller grova sexuella kränkningar. Mickan Thor, som snart kommer ut med vinterboken i en årstidsserie med mustiga foton och kluriga texter från den Småländska landsbygden, har med rätta blivit positivt uppmärksammad i media och på årets bokmässa i Göteborg.

Men det finns tyvärr de som inte klarar av att kvinnor är framgångsrika, syns i media och tar plats. Det triggar vissa människor att agera på ett sätt som inte hör hemma i ett modernt och civiliserat samhälle.

Gång på gång ser vi kvinnor bli utsatta för anonyma hatbrev, förlöjliganden, sexuella kränkningar och försök till att skrämma till tystnad. Det drabbar i olika utsträckning, men varje kvinna som kräver sin rättmätiga del av makt och delaktighet, ekonomisk frihet och möjlighet att leva det liv man själv valt, riskerar att få betala ett högt pris för det som egentligen borde vara en självklarhet.

Centerkvinnorna har i mer än 80 år arbetat för jämställdhet i samhället och kvinnors rätt. Generationer Centerkvinnor har fört ett hårt arbete mot strukturer och attityder, för makt och delaktighet och möjligheten till framgång på lika villkor.

Vi kan inte acceptera att kvinnors röster hotas till tystnad, vi kan inte acceptera att en kvinna som uttrycker sin åsikt blir kallad hora eller får utstå fega, anonyma hatbrev.

Vi kan inte acceptera att en framgångsrik kvinna får ta emot brev med hot om sexuellt våld.

Vårt arbete kommer att fortsätta, du är välkommen att vara med!"

Varje röst räknas

Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande och kandidat i valet till Europaparlamentet, påpekade att varje röst är viktig för att få Europasamarbetet att gå i rätt riktning.

Gunilla Hjelm medverkade vid Centerpartiets informationsmöte om EU som hölls på temat "Smaka på EU". Utöver ett inspirerande anförande, så bjöds besökarna på en bit mat, vilket var mycket uppskattat. Claudia Grathwohl hade gjort olika röror som serverades med bröd.

Smaka på EU

Ja, kvällens begivenhet är Centerpartiets möte "Smaka på EU", där det ska bli såväl mat som prat. Kanske blir det en rödgrön röra, som Claudia rör ihop åt oss, med inspiration från Italien och Grekland?

Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande och kandidat nummer 10 på EP-valsedeln för Centerpartiet, rör inte till det, utan reder i stället ut de viktigaste frågorna som EU ska ägna sig åt.

Intensiv vecka väntar

Vissa veckor är mer intensiva än andra. Den här veckan har jag inlett med en resa till Strängnäs. Varje sådan resa är ett äventyr för sig, eftersom det inte går att förutsäga hur lång restiden blir med alla vägarbeten. Väl där gick uppdraget för stiftet bra. Det handlar nämligen om att se till att församlingsinstruktionerna blir så bra som möjligt, såväl innehållsmässigt som i skrift.

Därefter stannade jag till på Centerpartiets expedition, för att delta i telefonmöte (man kan göra det på plats också) och hämta EU-fanan till morgondagens möte.

Efter lite administration vid datorn är det snart dags för gruppmöte med Centerpartiet i Katrineholm.

Detta var måndagen. Tisdagen innehåller bland annat förberedelser inför tisdagskvällens möte på temat "Smaka på EU" med Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande och EP-valskandidat.

Onsdagen innehåller något mycket lovande i besöksväg och därefter Personalutskott. Veckan toppas sedan av torsdagens sammanträde med domkapitlet och kvällens Vårrus i Norrköping.

Fredagen är däremot än så länge helt normal...

Men var är Gunilla...?

Försöker lyssna till Nisses fredag, som i dag sänds från Vetlanda och Gunilla Hjelms kök. Gunilla Hjelm är förbundsordförande för landets Centerkvinnor.

Tyvärr så är mottagningen dålig eller så är mitt tålamod osedvanligt lite, för jag hör mest musik. Så fort Gunilla ska börja prata om något intressant, exempelvis om mördradödligheten i världen och vad man skulle kunna göra åt den, då kommer det en massa musik...

Aaaaarrrrg!

Hög stämning i tvålfabriken

Centerkvinnornas förbundsstämma har börjat bra, men jag är förstås aningens jävig som förbundsstyrelseledamot, sörmlänning och dessutom lite ansvarig för att hålla ihop invigningsprogrammet och kvällen.

Allt följde tidsschemat. Gunilla Hjelm, vår förbundsordförande, höll ett inspirerande tal om de orättvisor som kvinnor fortfarande möte i samhället och som gör vårt politiska arbete så nödvändigt. Per Ankersjö kom för att ta med fler Centerkvinnor i Framtidsbygget. "Bygger inte vi våra idéer framåt, så gör någon annan det" och sist, men absolut inte minst, stod Lena Ek på programmet.

Vår före detta förbundsordförande behöver inte något manus. Trots att hon varit på partistyrelsesammanträde hela dagen så tog hon till orda utan att staka sig. Hon såg uppriktigt glad ut att vara bland Centerkvinnorna igen. Politiskt hade hon med sig ett tydligt budskap - vi måste agera mot den miljöförstöring som pågår. Talet om "peakar" för vissa ämnen, att vi går mot den punkt där ämnena håller på att bli starkt begränsade, som för oljan och fosforn, gör att vi måste byta ut dem, minimera användningen och se till att det kan användas om igen (fosforn).

Sedan fick vi avge en rad löften för att hjälpa till att sätta press på miljöfrågorna för att minimera exempelvis silver och kvicksilver från att komma ut i kretsloppet.

Det lovade vi gärna. Centerkvinnor har en lång tradition av att vara "besvärliga", frågvisa konsumenter.

Världsvattendagen

Hela dagen har det varit Världsvattendagen. Vatten tar vi nästan för givet i Sverige, men så är det ju inte.

På många håll i världen råder det vattenbrist. I Japan är vattensystemet förstört genom jordskalvet.

Har jag då firat Världsvattendagen? Nja. Jag har varit på LRF:s länsförbundsstämma på Amazon i Flen, där länets LRF-ledning tänkte uppmärksamma de läkemedelsrester som finns i dricksvattnet och som inte är särdeles väl dokumenterat. Här talades också om områdesskydd för vatten, som kan innebära att stora arealer inte kan eller får odlas.

Väl hemma igen hittar jag en hel bilaga i tidningen om vatten. Där står om sådant som vi inte vill ha i vattnet, exempelvis Cryptosporidium, de parasiter som slog till - och ut - Östersund, men som nu har bemästrats genom UV-reningsverket som Katrineholm lämnade över i nödens stund. Där fanns också en artikel om giftiga ämnen som vi ibland, helt tanklöst, använder för att ta bort lukt eller bakterier.

I listan av skumma ämnen hittar jag triklosan. Ämnet triklosan förtjänar egentligen ett eget inlägg. Jag väljer att citera det som jag och Gunilla Hjelm skrev för Centerkvinnorna i ett miljöprogram:

"Triclosan är en klorfenol, som kan omvandlas till dioxin. Dioxin lagras i fett och kan föras över med modersmjölken. Triclosan är effektiv som bakteriedödare. Däremot är det mycket litet som rår på triclosan. Tre olika försök, där regnbågslax placerats nedströms tre olika reningsverk (Ryaverken, Henriksdal och Gråbo), visade samtliga att fiskarna innehöll triclosan. Ämnet hade alltså passerat såväl reningsverkens rötkammare som kemisk fällning utan att brytas ned.

Triclosan kan framkalla allergier och en omfattande användning kan tänkas göra bakterier motståndskraftiga mot exempelvis antibiotika. Ämnet slår dessutom ut de flesta bakterier och gör ingen skillnad på ”onda” och ”goda”.

Triclosan finns i tandkräm, där det tillsatts för att motverka tandköttsinflammation och tandlossning. Det här är tillstånd som är aktuella under en mindre del av livet, varför en sådan tandkräm borde vara receptbelagd och säljas på apotek.
Triclosan finns i hygienprodukter som ett godkänt konserveringsmedel och som ett bakteriedödande medel och har använts i sportstrumpor, för att undvika dålig lukt.

Triclosan är bara ett exempel på hur viktigt det är med utförliga innehållsdeklarationer samt att försiktighetsprincipen tillämpas. Vi bör så långt det är möjligt veta vad vi medvetet tillför våra kroppar."

Texten håller än i dag, på Världsvattendagen