Vart tog februari vägen, del två

Den politiska vardagen pågick förstås. På programmet fanns möten med revisorer i kyrkan, styrelsesammanträde med IUC toppat med överläggning med domkapitlet. Här bytte jag och biskopen böcker med varandra. Han fick boken om Sörmlandsbygden och jag hans nyskrivna bok om hur vi skulle kunna använda våra kyrkor på ett annat sätt.

Det blev en fredag kvar i denna årets sjunde vecka och då åkte jag till Stockholm för sammanträde med statliga Taltidningsnämnden. Myndigheten för tillgängliga medier ska omlokaliseras till Malmö, så det är en del funderingar hur det ska bli.

När jag ändå är i Stockholm, så passade jag på att besöka riksdagen och den visaste och vassaste av riksdagens talmän - Kerstin Lundgren. Hon bjöd på lunch i den fina riksdagsmatsalen.



Mera vardagspolitik och så en resa till, till Stockholm för att vara med på Mediestödsnämndens sammanträde. Det är samma myndighet som tidigare hette Presstödsnämnden. Tyvärr är utvecklingen mycket oroande, allt fler tidningar är berättigade till stöd. Utvecklingen går skrämmande snabbt.

På torsdagen, den 21 februari, inföll årsmöte nummer tre. Det var vår kommunkrets i Katrineholm som höll möte med Thomas Lind som inbjuden talare och med klubbyte. Sten Holmgren avgick som ordförande och Claudia Grathwohl tog över.



Tur att februari är en kort månad, för jag hann klara av årsmöte nummer fyra och fem också. Fyran var årsmötet med LRF:s kommungrupp och femman var årsmötet med Julita C och CK, som i år hölls hemma hos ordföranden, Anita Karlsson, Källarboda.

Ja, jag behöver inte rulla tummarna så mycket som oppositionsråd. Däremellan har jag skrivit några motioner och något material som sänts iväg till media.

En insnöad majoritet

Snöfall är svårt att stoppa. snöröjning kan man däremot stoppa. Det var det som orsakade snökaoset i Stockholm. De styrande, med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ i ledningen, hade bestämt att det inte skulle börja snöa förrän typ mitten av november. Därför fanns det inte någon upphandlad snöröjning när flingorna började falla i icke upphandlad tid.

Mycket går att styra över med politiska beslut, men knappast över vädret. Det måste finnas beredskap för överraskningar. Har man inte det så får man finna sig i att kallas vid öknamn som - en insnöad majoritet

Mot Stockholm och Centerkvinnorna!

Den här veckan har det varit mycket Stockholm på programmet. Det har jag inget emot, det är exempelvis i Stockholm som riksdagen finns och där lagarna stiftas.

I dag ska jag till Stockholm för att delta i förbundsstyrelsemöte med Centerkvinnorna. Nu är det dags att besvara motioner inför vår förbundsstämma i Umeå i slutet av april. Det finns många skarpa förslag för att öka jämställdheten.

På't bara!

Annie talade om hopp och ansvar

I dag gjorde jag Stockholm tillsammans med min partisyster Ingalill Fredriksson från Gnesta. Huvudspåret var att lyssna till vår partiledare Annie Lööfs julspår och sidospåren var att besöka Riksorganisationen, trava runt i Gamla och nya stan, hitta tomtar och vara sociala.

Annies jultal var förstås höjdpunkten. Långt upp i Sjöfartens hus på Skeppsbron 10 hölls talet inför en förväntansfull publik. Talet handlade om flyktingsituationen, om säkerhetsläget och om vad som behöver göras för att förbättra det och om klimathotet och dess lösningar. Annies tal gav också hopp. Det innehöll inga påhopp, men väl hopp om att framtiden är möjlig. Det är bara några saker som behöver fixas först.

Begrav särlösningen

Lotta Edholm och Fredrik Malm, båda folkpartister och stockholmspolitiker, skriver i dag på DN debatt om hur bra begravningsväsendet fungerar i kommunal regi i Stockholm och hur dyrt det skulle bli för stockholmarna om de skulle infogas i en gemensam begravningsavgift för hela landet. Dessutom skulle det rent utav vara olagligt att göra så, hävdar debattörerna.

Utöver den rena stockholmsegoismen, så undrar jag om det som de skriver är sant. Ja, det kanske inte är lagligt att genomföra denna reform och det torde i så fall vara märkligt att den har fått gå så lång i så fall, men har det fungerat bra i Stockholm?

Jag vet inte. Min minnesbild är att det är långa väntetider i Stockholm och att det var framförallt av det skälet som lagen ändrades så att begravning ska ske inom en månad efter dödsfallet.

(När jag googlar så visar det sig att min minnesbild var riktig. Det var långa väntetider och Stockholm hade längst väntetider.)

Det är olyckligt att inte hela landet är med i förslaget. Alla förtjänar ett värdigt slut och den kostnaden kan vi alla dela på i förhållande till våra inkomster och över hela landet.

Nästa Centerkvinnorna!

Ja, för snart är jag på väg mot järnvägsstationen för att påbörja resan till Stockholm och Centerkvinnornas förbundsstyrelses sammanträde. Vi har många viktiga punkter på programmet i dag, inte minst ska vi förbereda inför förbundsstämman i Jönköping 25-27 april i Jönköping. Ett drygt 30-tal motioner ska besvaras och så ska vi fatta beslut om Centerkvinnornas förslag till jämställda pensioner.

Ett intensivt dygn väntar!

Bordläggning pågår

Ja, det betyder väldigt konkret att jag strukturerar kommande veckas arbete i prydliga högar, väl förberedda så att de bara är att gripa tag i, när tillfälle ges.

Så tror jag att begreppet bordläggning ska tillämpas just hemma hos mig. För att bringa ordning i tillvaron där dagen ska avrundas med planeringsmöte för arbetet i stiftet och där morgondagen innehåller sammanträde i Stockholm och föredrag i Uppsala innan det är dags för återbesök i riksdagen och hemfärd till Katrineholm.

Men mot bakgrund av kommande uppdrag, så är det väl bäst att intyga att jag vet vad riktig bordläggning innebär. Då får ett ärende vila, utan vidare beredning, så att de som ska fatta beslut om det hinner tänka igenom saken ordentligt. Vill man få en förändring av något slag, då är det återremiss som gäller.

Klokt om demokrati och Husby

Jag har inte skrivit något om Husby. Det finns förstås mycket att tycka och tänka om det som har hänt i Stockholms utkant. För Husby är inte en förort till Stockholm, utan ett område i Stockholms stads utkant.

Men hur som. Dilsa Demirbag-Sten skriver i en krönika så bra om vad det hela handlar om. Hon konstaterar: "Samhällsbygget kan man inte lämna åt andra att genomföra". Och varje person måste då fråga sig: "Vad gör jag?"

Jag vet vad jag gör. Imorgon lämnar jag över lagskipandet till Roger Tiefensee och övergår till att bygga lokalsamhället Katrineholm med ett Centerpartistiskt perspektiv.

Provgick riksdagskorridorerna

I dag har jag varit till Stockholm och provgått riksdagskorridorerna...

Det är sådana förberedelser som måste vidtagas i smått och stort för att övergången ska gå bra.

Nej, allvarligt, så passade jag på att äta lunch med Roger Tiefensee (C) och överlägga om de tio veckor som väntar mig som hans ersättare i riksdagen.

Åter i riksdagen!

Många som jag möter i Katrineholm frågar förvånat, är inte du i Stockholm?

Det är ju smickrande att de tror att jag är riksdagsledamot fortfarande, trots att Roger Tiefensee gått in som ordinarie igen och gjorde så redan i december.

Nu kan jag dock lugna dem som ängslas; jag var i riksdagen i dag. Dock inte som ledamot, även om jag träffade såväl Emil Källström (C) och Marie Wickberg (C), båda riksdagsledamöter. Jag hade andra uträkningar, som förhoppningsvis kan leda till riktigt trevliga resultat och fler besök i den kungliga huvudstaden.

Hemma hos mig igen...

Det är frasen ur en schlager som spelades på Hogstorps Vi Ungas danskurser. Jag får säga att det stämmer i mitt fall.

Nu är jag hemma igen efter riksdagsveckan och en del - OK en person - har varit orolig över vad jag gör och har gjort, eftersom jag inte har presterat något blogginlägg.

Så jag ska avslöja det. Jag har varit på sammanträde med förbundsstyrelsen för Centerkvinnorna i Sverige.

Där var det dramatik på hög nivå, då en av våra ledamöter på sin resa mot Stockholm tvingades nödlanda. Flygplansdörren gick nämligen upp med tryckfall som följd. Nu gick allt väl, men en hel del skakade blev vi alla.

Det är därför särskilt skönt att landa säkert på hemmaplan.

Fi ett stockholmsfenomen?

Feministiskt Initiativ, Fi, är tydligen ett stockholmsfenomen. Den nya ledartrojkan består av två personer boende i Stockholm och en i Värmdö.

Centrerat så att det förslår.

Tågtrassel

I dag tog jag tåget mot Stockholm. Det gick i tid från Katrineholm och stannade ganska punktligt i Flen. Men där var det stopp. Kontakledning/signalfel hindrade tågen att komma förbi Sparreholm.

Tågtrasslet oroade. Min goda marginal till det väntande sammanträdet smälte samman. I stället för att var mer än en timme i tid blev jag 45 minuter försenad.

Det är, som sagt lite olika. Men jag fick se Mellösa, Hälleforsnäs, Bälgviken, Hållsta, Skogstorp, Eskilstuna, Strängnäs, Nykvarn osv på väg mot Stockholm, eftersom SJ vänligen lät oss resenärer åka med ett lika strandsatt X2000 från Linköping.

På hemvägen var tåget bara lite försenat och personalen bjöd på baquette och kaffe med kaka. Jag hörde ingen klaga på detta initiativ.

Grattis Stockholm, Centerpartiet och Per Ankersjö!

Jag ligger lite efter med mina stockholmsnyheter. Det beror nog på avståndet...

I alla fall var det oerhört roligt att läsa - och se - i Dagens Nyheter i dag, att Centerpartiets Per Ankersjö tar plats bland stadsborgarråden i Stadshuset i Stockholm. Extra roligt att han får miljöfrågorna på sin lott.

Det är bara att säga: Grattis Stockholm, Centerpartiet och Per Ankersjö!

Marmot i verkligheten

I går berättade jag om den folkhälsokonferens som jag var med på och som handlade om hur hälsoklyftorna kan överbryggas. Om detta finns en i dessa kretsar känd rapport, Marmot-rapporten.

Centerpartiets Kenneth Johansson och Sofia Larsen har en gemensam blogg, välfärdsbloggen. Där skriver Kenneth Johansson i dag om hur han igår träffade Sir Michael Marmot i Stockholm. Alltså samma Marmot som vi folkhälsoentusiaster också talade om, men inte med, ett drygt stenkast från riksdagshuset.

Visst är världen liten?

Heldag i Stockholm

I morse oroade jag mig över min gruppledarkompetens. Skulle biljetterna räcka? Skulle mina medresenärer kunna "gå krokodil", det vill säga skulle alla 17 gå att hålla reda på, inklusive mig själv?

Nu vet jag. Det gick alldeles utmärkt. Alla deltagare var på plats i god tid - fast på olika ställen på järnvägsstationen i Katrineholm. Tåget avgick i stort sett i tid och samlade bara på sig en kvarts försening. Men det förlåter vi allihop så gärna, genom det ytterst flotta kaffeerbjudande som vi fick! Många, många rosor till den vänliga konduktören som fixade 16 kaffe utan att knota det allra minsta och dessutom medan en manlig kollega utövade härskarteknik.

Med en tidigare stockholmspolis i täten hittade vi rätt nästan genast till Näringsdepartementet. Dessutom var Örjan på sin mammas gata, så egentligen var vi inte på något sätt osäkra om riktningen.

Lite kaffe är aldrig fel och finare fikarum får man leta efter. I bakgrunden syns Sven, Ewa och Ann-Charlotte.

I det gamla mysiga Posthuset togs vi väl emot av presschef Håkan Lind. Han öppnade tålmodigt den rottfälleliknande dörren 18 gånger...

Här är han omringad av Leif, Stig, Anita och Ewa.

Försedda med kaffe tittade vi till Titti och Minister-Mauds för tillfället ministerfria rum. (Detta var en torsdag och då har regeringen som vanligt en heldag.) Håkan berättade om arbetet på departementet, vilket var nyttigt inför fortsättningen, då vi lyssnade till en interpellationsdebatt, där Maud Olofsson svarade på frågor om LKAB.

Håkan har sina rötter i Sköldinge och Katrineholm och vi var allihop mäkta stolta över att "vår katrineholmsprodukt" nått så långt.

Efter Näringsdepartementet drog vi vidare mot riksdagen, där riksdagsledamot Roger Tiefensee tog emot oss sedan vi avkrävts alla farliga saker inklusive handväskor. Vi lyssnade på interpellationssvar och stärkte oss ytterligare med ärtsoppa eller fisk i riksdagsrestaurangen innan det var dags att vandra vidare med Roger genom riksdagen. I Bramstorpsrummet i Centerpartiets riksdagskansli bjöds vi på ytterligare visdomsord om budgetpropositionen.

Samling i bankhallen.

"Paggans" stolar har fått nytt liv i Mauds besöksgrupp. Den rosa klädseln har bytts mot något mer klädsamt, som man kanske kan säga är klöverinspirerat. Anita konstaterade att fåtöljen var väsentligt mer bekväm än besöksoffan på andra sidan bordet.

Fyllda av många tankar var det dags att ta återtåget. Alla kunde räknas in i vagnarna och dessutom få en egen sittplats. Ingen försvann. Jag tror att jag kan få förnyat förtroende som gruppledare.