Otäck minnesdag

I dag för 30 år sedan mördades statsminister Olof Palme. Media fylls av minnesinslag. Det är bra. Mordet var ett angrepp mot vår demokrati, utöver den ofattbara förlust som ett människoliv som tar slut är för personens familj, släkt och vänner.

Samhällslivet gick trots allt vidare och det ofattbara hände ytterligare en gång, när utrikesminister Anna Lindh mördades. Skillnaden nu var att Polisen var bättre rustad att hitta mördaren.

Palmemordet är inte uppklarat. Vissa tror att mördaren var Christer Pettersson, som dömdes i tingsrätten, men friades i nästa instans. Det är naturligtvis olyckligt att inte mordet på Palme har klarats upp. Det bidrar till att minnesdagen blir mer otäck, när ingen vet vad som egentligen hände med än att allt var så otroligt otänkbart att något sådant kunde ske att det gjordes en rad avgörande misstag.

Jag minns de dagliga presskonferenserna. Hur Hans Holmér talade om "ljus i tunneln". I stället visade sig ljuset bestå av mörker. På så vis är minnesdagen riktigt otäck, utifrån det mörker som fortfarande breder ut sig över mordgåtan.