Riksmötets öppnande - bäst vara där

Hur går riksmötets öppnande till egentligen? Stämmer bevakningen?

Inte vet jag, men jag har i alla fall varit med om mitt livs första öppnande av riksmötet, den verkliga startpunkten för riksdagsåret.

Det var en i alla stycken händelserik dag. Jag har inte hunnit smälta alla intryck, så jag tar det lite bitvis och bildvis.



Med tanke på SJ:s oregualitet (Vi brukar få redovisning av hur många tåg som har kommit fram i tid, när styrelsen för länstrafiken sammanträder. Rubriken då är regualitet), så var det bäst att ta ett tidigt tåg för att hinna med allt som måste hinnas med inför det högtidliga öppnandet. Slottet och riksdagshuset i Stockholm syns därför i det höstdunkel som råder ca 09.30.



Ett tidsmässigt hopp. Jag gjorde upp med Roger Tiefensee, som bjudit in mig att delta som medföljare, att vi skulle träffas i riksdagshuset. Då skulle vi hinna med att äta lunch också innan det var dags att gå iväg till Storkyrkan. Partiernas gruppledare var placerade nästan framme i koret på kyrkan och alldeles i närheten av de kungliga platserna. I närheten fanns också de platser som reserverats för regeringen.


Innan evenemanget tog sin början fanns det tid för trevligt samspråk samt handskakningar och kindpussar för dem som hellre hälsade på det viset.

På bilden försöker Roger Tiefensee övertyga miljöminister Andreas Carlgren om någon viktig fråga.



Maud-mingel. Gruppledare Roger Tiefensee (C) och gruppledare Anna Kinberg Batra (M)minglar med näringsminister Maud Olofsson.

Vad som sedan hände under gudstjänsten förtjänar ett eget kapitel, som jag nog tänker återkomma till.



TV4:s reporter intervjuar Roger. Enligt uppgift handlade det om vad Roger tycker om Tomas Bodströms utlandsvistelse.

Väl inne i riksdagshuset får de medföljande betrakta öppnandet via en storbildsskärm i andrakammarsalen. Vi känner oss väldigt närvarande ändå, när kungen talar och statsminister Fredrik Reinfeldt föredrar regeringsförklaringen med ministerlistan som grand finale.

Därefter återstår nationalsången och festiviteten med genomsnittar...

De var goda, och fanns i riklig mängd.

Det bästa med dem var ju också att de bara kunde förtäras om man var där...