Jag vet av egen erfarenhet, de få gånger jag behövt anlita sjukvården, att det är krångligt med journaler som inte pratar med varandra. När det vårdcentral som man tillhör har stängt och hänvisar till en annan, då kan ju jag som patient tycka att jag inte ska behöva krångla med min journal, utan att den ska gå att läsa hos den vårdinrättning som jag behöver besöka.
Det låter väldigt logiskt. Samtidigt måste systemen vara säkra. Jag måste kunna lita på att inte "vem som helst" läser min journal, utan att de som behöver titta i den har anledning att göra så.
Hanne Kjöller på Dagens Nyheter skriver mycket klokt om detta i en signerad ledare i dag. Det måste alltid göras en avvägning mellan den personliga integriteten och behovet av livsavgörande information via IT-system som talar med varandra. Det handlar både om patientsäkerhet och om att personalen måste gå att lita på, så att den inte utnyttjar den information som tekniken medger.
Min uppfattning är att fördelarna överväger nackdelarna med system som "pratar" med varandra. Men rutinerna måste vara solklara, för att skydda den personliga integriteten.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Ett stort problem är okunskapen och respekten i vården kring vad som krävs för sammanhållen journalföring, nämligen att ingen får öppna en tillgängliggjord journal utan att ha patientens medgivande. Men inte bara det, man måste också ha en pågående patientrelation och ett verkligt behov av att ta del av just de uppgifterna. Här har verksamhetscheferna en extremt viktig roll att spela för att få styrsel i detta.
SvaraRadera