Sverige går i mössfeber. Man ska ha en egen mössa, en OS-mössa. Mössan ska man kunna virka själv, vilket Ingalill Fredriksson uppmanar till, och olika tidningar ställer frikostigt mönster till förfogande.
Det är bara det att det inte tycks vara Det Äkta Mönstret!
Vi som var med under Stenmarksmössans tid vet hur det var då. Skulle Ingemar ha björnar på mössan eller var det stjärnor som gällde? Mössorna var alltid handstickade och bringade självklart tur.
Jag har stickat två "Stenmarksmössor", båda har kommit bort. Numera bär jag en presentmössa med renar på, som värmer öronen och förstör eventuell frisyr.
I lager har jag min rekordmössa från syslöjden. Det som skulle bli en sotarmössa - "bara man har rätt garn till rätt stickor och rätt mönster", som slöjdlärarinnan hurtigt uttryckte det. Det blev något helt annat. Om man stärkte den skulle den passa som lampskärm till en stooor golvlampa.
Jag har för övrigt bara använt den en gång, och det var i samband med att jag klädde ut mig för att överraska en 50-åring.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar