Ledarsidan i lokaltidningen i dag dominerades av vinterns tågtrafik. Vänsterpartiets främste tågexpert, i kraft av sin tidigare anställning, Lars Ohly, förklarar varför det är som det är och att hans parti vill satsa ännu mer. Underförstått har så varit fallet under de år som Vänsterpartiet har varit stödtrupp till de socialdemokratiska regeringarna. Fast det har liksom inte blivit av då.
Ledaren tar upp SJ:s oförmåga att erbjuda ersättningstransporter och krönikören, Mia Örnklev Tellander, skriver om hur hennes man, banverksarbetaren, arbetar nästintill dygnet runt för att rensa fastfrusna växlar och röja spår.
Kanske är det trots allt krönikan som får mig att tänka, att det trots allt kunde ha varit värre. Visst är det allvarligt att vi har ett transportsystem som inte klarar av att möta en hård vinter och forsla dagpendlare till sina arbeten.
Men tänk om det hade varit strömavbrott? Om vår elförsörjning hade brutit samman i denna stränga kyla? Vad hade vi gjort då?
Nu ska vi gå mot ljusare tider. Solen får det att börja droppa från taken, åtminstone här i Katrineholm. Det kommer nog en islossning på alla plan.
Det gäller också att lära av det som hänt. Och av det som inte hänt.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar