Rapporter från Haiti

Ingen kan blunda för katastrofen i Haiti. Den är större än vad åtminstone jag har möjlighet att ta till mig.

Under de två senaste dagarna har jag hört min kollega som politisk sekreterare i Landstinget Sörmland, Magnus Leivik, berätta om läget i Haiti i radions ekosändningar. Han vet, för han är på plats som logistiker för Läkare utan gränser.

Jag hör på hans röst att han är pressad. Inte desperat, men pressad. Han berättar om människor som organisationen hjälper och om människor som man inte kan hjälpa, därför att man hjälper de svårast skadade först och de människor som är möjliga att rädda med de resurser som står till buds.

Samhället är aldrig riktigt berett på katastrofer. Men katastrofen i Haiti får värre följder, därför att landets statsskick är skakigt.

Den hjälp som måste komma, måste också innehålla hjälp för att bygga upp ett demokratiskt samhälle.

I stabila demokratier inträffar mycket sällan svältkatastrofer. I demokratier finns en samhällsstruktur som gör det möjligt att hjälpa till, även när det värsta har hänt.

Nu har det hänt. I Haiti. Återuppbyggnaden måste innehålla ett demokratiskt samhällsbygge.