Allas vår sagotant Astrid Lindgren är oftast värd att citera. I Dagens Nyheters ledare idag beskrivs hur Emils mamma drömde om att Emil en gång skulle få det finaste uppdrag man kunde få, nämligen som kommunalnämndens ordförande i Lönneberga.
Ledarskribentens logiska slutsats är; ”vilken mor drömmer i dag om att hennes dotter eller son ska bli ordförande i kommunstyrelsen?”
Det är en mycket intressant tanke. Det är nog inte så många som ser sina barns framtidsbana utstakad på det viset. Möjligen kan det vara något enstaka kommunalråd som kan ha sådana tankar. Men knappast deras barn.
Tankarna far lätt vidare. Vem vill bli politiker? Vem vill vara med och ta ansvar, på kort eller lång sikt? Vilket rykte har en politiker?
Att vara förtroendevald borde stå högt i kurs, eftersom det är en förutsättning för vår demokrati, vårt styre av samhället, att det finns förtroendevalda.
Men fler vill bli stjärnor i Idol, än att ta ansvar för hur mormor eller farfar har det med hemtjänsten eller hur skolan fungerar. Ändå är ju utröstningen den samma. Fast i det senare fallet endast vart fjärde år.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar