Lars
Linder recenserar i DN Andreas
Ekströms bok "Google-koden".
Jag vet inte om jag tänker skaffa boken eller ens läsa den, men jag blev, som en partivän brukar säga, upprymd av att läsa recensionen. Boken handlar om hur vi blir
Googlifierade.Alla vet ju nu att vi inte söker efter en uppgift på nätet, vi
googlar. Google tar fram uppgifter och program för saker som vi inte visste att vi behövde. Så är det förstås med mycket av utvecklingen, det är inte alltid vi ser behovet förrän produkten finns där.
Framtiden är, som alla vet, redan här.
Överinformationsproduktionen stöder det som forskarna, enligt Lars
Linder, och han hänvisar till den säkra källan Forskning och Framsteg, 3/10, kallar "förstärkt verklighet".
"Det är egentligen bara en tidsfråga innan allt vetande, ja, all information över huvud taget finns åtkomlig på en knapptrycknings avstånd".
Lars
Linder gör också kopplingen till den svenska
FRA-debatten och jag håller med honom i hans funderingar. Jag citerar: "Varför tilltror alla
datorfreakar det demokratiskt någotsånär kontrollerade
FRA allt ont, men det privatägda Google allt gott? Den totalitära potentialen är ju knappast mindre, snarare tvärt om."
Att ifrågasätta Google är väl som att gå med i blyertspennans vänner eller att på nytt ta upp kampen med väderkvarnarna, den som Don
Quijote lämnade.
Men icke desto mindre är det tänkvärt att för en stund fundera över vilken information som är ond eller god, nödvändig eller oönskad.