Varken torgets fel eller förtjänst

I dag skriver lokaltidningen om två affärer i Katrineholm som kommer att läggas ner, eftersom lönsamheten inte är tillräcklig. Kommunalrådet Göran Dahlström (S) har förstås som alltid en förklaring. Det är Stortorgets fel. Allt kommer att bli så bra, bara det blir bebyggt.

Nu är det så att det varken är torgets fel eller förtjänst om kunderna kommer eller inte. Det är människorna och aktiviteten där som gör ett torg attraktivt.

Jag träffade helt nyligen en kvinna som trodde att planerna på att bygga på torget en gång för alla var skrotade. Jag kunde tyvärr inte ge henne rätt. Men det är fortfarande vansinnigt att sätta ett skrytbygge på Stortorget i Katrineholm.

Historien går igen...

Jag är inte svensk världsmästare på semester, men i år har jag blivit historisk! Inom loppet av ett par veckor har jag färdats igenom den svenska historien och besökt Vadstena med slott och klosterkyrka, där såväl heliga Birgitta som Gustav Vasa satt spår. Dessutom blev Skänninge en väldig överraskning, då jag och mitt resesällskap Lotta hade tillfälle att möta Bjällboättens anfäder i Bjällbo kyrka. Skänninge var den stora orten innan Vadstena kom till.

Här i veckan gick jag vidare i historien, då Gästabudsspelen på Nyköpings hus gav fortsättningen på historien från Bjällbo kyrka med de tre sönerna som ägnade sig åt Håtunaleken och Gästabudet, som blev en synnerligen blodig historia.

Så historien gick igen, i alla fall under min semestertur genom Östergötland och Sörmland.



Stor dramatik vid Bjällbo kyrka utanför Skänninge i Östergötland. Inte mindre dramatiskt blev det i Nyköpingshus, med det historiska gästabudet.

Inte riktigt skogstokig

Miljöpartisten Stina Bergström som twittrade glatt om skogsutredarens frispråkighet om ägandefrågan har upprörts, inte riktigt skogstokig, men i alla fall något åt det hållet, över den debattartikel som Kristina Yngwe och jag har haft införd i Katrineholms-Kuriren och i Södermanlands Nyheter i veckan.

Ett svar på tal är på väg mot debattsidorna. Det är viktigt att försvara äganderätten och att utveckla skogsbruket på ett långsiktigt hållbart sätt.

Skogen kräver större ansvar

I dag publicerar Katrineholms-Kuriren den debattartikel som jag skickat in tillsammans med Kristina Yngwe. Här följer artikeln i sin helhet:

"Under politikerveckan på Almedalen hamnade äganderätten i rampljuset. Den av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tillsatta utredare för översynen av skogsvårdslagen ventilerade på ett seminarium sina tankar över om en värdefull resurs som skogen verkligen ska ägas privat. Miljöpartiets ansvariga riksdagsledamot för skogsfrågor, Stina Bergström, tyckte att det var ”kul och modigt” att våga ifrågasätta det privata ägandet av skogen.

Dessa händelser är mycket oroväckande. Att ifrågasätta äganderätten är varken kul eller modigt. Det är att ifrågasätta en grundlagsstadgad rättighet som vårt samhälle vilar på. Tack vare det privata ägandet av skog utgör svensk skog idag ryggraden i svensk ekonomi och utgör också en grundläggande byggsten i klimatomställningen.

Tyvärr är detta inte en isolerad händelse. Centerpartiet har tidigare kritiserat landsbygdsministern för att den utredning som han tillsatt riskerar att inskränka äganderätten och brukanderätten. Vi ser också flera uppmärksammade fall där den svenska artskyddsförordningen stoppar avverkningen av skog på grund av arter som inte ens är hotade i Sverige.

Landsbygdsministern har konstaterat att frågan är komplex och att regeringen följer den med största intresse, vilket inte direkt kan betecknas som handlingskraftigt. Lägger vi även till det faktum att regeringen utreder en kilometerskatt som riskerar att slå mycket hårt mot skogsnäringen så har vi all anledning att ifrågasätta hur regeringen egentligen ser på skogens framtid.

För oss centerpartister är äganderätten och brukanderätten grundmurade rättigheter och vägledande principer. Det man äger vårdar man också. Att skogspolitiken bygger på frihet under ansvar är därför en styrka.

Bucht meddelade nyligen att han beslutat att entlediga skogsutredaren efter det omstridda uttalandet. Beslutet är välkommet och klokt. Detta förändrar dock inte det faktum att flera delar av utredningen är problematisk ur ett äganderättsligt perspektiv.

Nästa steg borde vara att kasta utredningen av skogsvårdslagen i papperskorgen och lägga ner idén om en kilometerskatt. Fokus ska istället vara på hur skogsnäringen kan utvecklas och hur äganderätten och brukanderätten kan stärkas. En långsiktigt hållbar skog kräver nämligen ansvarsfulla skogsägare som förvaltar den.

Kristina Yngwe (C)
Vice ordförande Miljö- och Jordbruksutskottet

Inger Fredriksson (C)
gruppledare, Katrineholm"

Försenat fruntimmersdopp

Igår firade jag Kristina, med en dags försening. Det skedde enligt traditionen, men med en viss förnyelse. Jag och Kristina, som verkligen heter Kristina som förstanamn, bytte badplats! I år blev det Yngarebadet, vilket var ett mycket fint bad i Flens kommun. Vattnet var visserligen lite grumligt, men det var varmt och klart badbart! Dessutom är det alltid trevligt med bryggor som gör att en normal badkruka kan doppa sig på direkten.

Utöver dopp blev det förstås dopp till kaffekopp, dock utan dropp förrän vi tagit oss till Katrineholm igen. Och det "droppet" behövdes sannerligen denna torra sommar!

Så minns jag Thorbjörn Fälldin

Det känns märkligt att skriva rubriken; så minns jag Thorbjörn Fälldin. Det är nästan lite övermaga. Men när jag idag möts av budskapet att förre statsministern och centerledaren Thorbjörn Fälldin har somnat in, så ger det möjligheter att minnas.

Självklart har jag träffat Thorbjörn Fälldin i vanliga partisammanhang. Det började med duellerna mellan Palme och Fälldin och då vanliga valarbetare sprang ut med flygblad med rubrik "Såg du debatten igår"? Det var nog det första flygbladet som jag delade ut och jag tillhörde rörelsens mest artiga, eftersom jag ringde på... Jag hittade nämligen inte ljusknappen i det gamla huset som var mitt första mål.

Det blev förstås också otaliga rikstingstal att lyssna av och referera. Fälldins tal inledde partistämman, en solig söndag i juni. Ett bra tal skulle handla om allt. Ingen grupp fick glömmas bort och så skulle det kryddas med aktuell politik. När Fälldin var statsminister direktsändes talen i TV. Det var inte vanligt på 1970-talet att politik redovisades på det viset.

När jag sedan i slutet av förra århundradet fick möjligheten att arbeta på Centerpartiets Riksorganisation, som då hade sitt centrum på Kungsholmen i Stockholm fick jag möjlighet att träffa Thorbjörn på ett annat sätt. Han ställde upp som ett dragplåster i medlemstidningens monter på jordbruksutställningen på Elmia. Han var trevlig och hade mycket att berätta.

Thorbjörn Fälldins sorti som partiledare för Centerpartiet var smärtsam. Han var med rätta bitter. Därför var det så stort, att det ger mig rysningar fortfarande när jag minns hans återkomst på den extrastämman när Maud Olofsson valdes till partiledare. Det blev stående och långa applåder, det var nästan så att han stal medialjuset från Maud, "Haralds jänta". För det var att det var Maud som skulle väljas som gjorde att Fälldin ville komma. Ett mäktigt ögonblick som jag var med om.

Jag minns förstås också Thorbjörn Fälldin från det reportage jag hade förmånen att göra när jag arbetade för tidningen Auris. Thorbjörn Fälldin var hörselskadad, vilket inte är så ovanligt för gamla jordbrukare som kört traktorer och maskiner innan någon förespråkade användning av hörselskydd. Det skulle bli numrets porträtt om en mer känd person som lever med en hörselskada. Jag hamnade förstås i köket och blev serverad kaffe av Thorbjörn Fälldin själv, för så är det ju, att alla som kommer till ett bondehem måste trakteras. Det som fastnade var bland annat hur han berättade om Tjernobylolyckan och om hur en reporter på chans åkte hem till Fälldin för att mäta strålningen. Det visade sig att Fälldins hem tillhörde de drabbade. Det innebar i sin tur allt som drabbade alla andra, att fodret inte kunde användas, att bär och svamp med mera inte gick att plocka. Detta hände alltså en av de största motståndarna till kärnkraft!

Ja, det är några personliga minnen. Thorbjörn Fälldins livsverk var dock väsentligt större än så. Han ledde Centerpartiet i sitt mest framgångsrika val och han bröt det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Det är stort. Det är värt att minnas. Hans gärningar kommer dock att leva vidare.

Får FN kvinnlig generalsekreterare?

Jag och Centerkvinnorna vill se fler ledande kvinnor i samhället. Nu har FN möjlighet att få sin första kvinnliga generalsekreterare. Jag hoppas att FN tar den möjligheten.

Fantastiska fruntimmer i Filmladan

Den här veckan infaller fruntimmersveckan, det vill säga den vecka då det nästan är sju fruntimmer i rad som har namnsdag. Det är ju i sig lite konstigt att veckan fått namnet fruntimmersveckan, när det inte ens räcker till med kvinnonamn för att fylla en hel vecka.

Redan är dock en av de viktigaste arrangemangen i denna vecka avklarad, nämligen filmvisningen av "fruntimmersfilm" i Filmladan på Inneberga i Runtuna. Det har varit succé i år igen och det är bara att lyckönska initiativtagerskan Åsa Ingårda!

Heja, heja alla duktiga fruntimmer!

Nu är en flytt av skolan möjlig

För snart ett år sedan togs ett beslut i kommunstyrelsen i Katrineholm om att riva Djulö skola för att använda tomten till att bygga nya hus.

Ärendet hade skyndats fram och det fanns ingen förklaring till majoritetens brådska.

Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ville att samhällsbyggnadsförvaltningen skulle ta fram kostnaderna för att flytta skolbyggnaderna i stället för att riva dem. Vårt förslag avslogs.

Efter omfattande debatt är det ingen underdrift att påstå att Socialmoderaterna har backat. Nu finns det ett avtal klart som innebär att skolbyggnaderna flyttas till Duveholms herrgård.

Den här lösningen hade kunnat komma på plats mycket tidigare om majoriteten valt att lyssna till oppositionen och i stället för att skynda igenom ogenomtänkta beslut tänkt ett varv till.

Det är lite olika, som jag brukar säga.

Bra med fler ledande kvinnor

Nu är det klart att det blir Theresa May som tar över som ledare för det konservativa partiet i Storbritannien och därmed också blir ny premiärminister.

Det är verkligen på tiden att det blir en kvinnlig premiärminister igen, det är nästan 30 år sedan Margaret Thatcher styrde landet.

Det är bra med fler ledande kvinnor på olika poster i samhället. Ledande kvinnor behövs som förebilder, men också för att besluten ska bli bättre om hela kompetensen tas till vara, alltså såväl kvinnors som mäns kompetens.

Jag blir dock förvånad, när Dagens Nyheters korrespondent i London kommenterar Mays skor. Visst är det viktigt att ha bra på fötterna, och skorna får självklart gärna vara verkliga blickfångare, men hade någon kommenterat en manlig partiledares skoval? Knappast troligt.

Jag är den glade samlaren...

Samlingssäsongen är igång. Jag har nyss samlat släktsamvaro i Bohuslän, nu är inriktningen att samla av det överflöd som naturen bistår med. Det är väl ändå tur att bondearvets samlargener lever vidare. Fast det är klart, det är inte varje dag som jag behöver bege mig ut "sju ottor före dan" för att hämta in skogens bär.

Svenska värderingar?

Efter Almedalen, och kanske lite under också, så har en diskussion startats om svenska värderingar. Vad är svenskt? Vad är en värdering?

Jag tror att det är bra att vi börjar diskutera värderingar, alltså varför vi tycker som vi tycker. Det är inte självklart att vi har samma värderingar om vad som är rätt eller fel bara för att vi bor i samma land, i samma trappuppgång, på samma gata eller på samma ort.

Diskussionen blir än mer aktuell efter Dagens Nyheters avslöjande om Riksrevisionen. Jag vill ju gärna tro att en revisor har absolut moraliskt gehör och är oförvitlig. Det är liksom grunden för en granskande verksamhet att den som ska granska vet vad som är rätt eller fel och hur ett arbete ska göras för att uppfylla lagens krav.

Att veta vad som är rätt och fel är för mig svenska värderingar. Fast kanske inte svenska egentligen, eftersom det handlar om min moraliska kompass som styr hur jag agerar själv och hur jag uppfattar andra människor.

Den moraliska kompassen fungerar självklart olika beroende på hur och var den är tillverkad, det vill säga vilka värderingar som jag fick med mig från barndomshemmet och vidare i livet.

Så vi borde nog fråga varandra mer ofta; hur tänker du nu? För att bättre försöka förstå hur vi agerar och vad som är acceptabelt i ett gemensamt samhälle där ingen får ta sig friheter på någon annans bekostnad.