Så minns jag Thorbjörn Fälldin

Det känns märkligt att skriva rubriken; så minns jag Thorbjörn Fälldin. Det är nästan lite övermaga. Men när jag idag möts av budskapet att förre statsministern och centerledaren Thorbjörn Fälldin har somnat in, så ger det möjligheter att minnas.

Självklart har jag träffat Thorbjörn Fälldin i vanliga partisammanhang. Det började med duellerna mellan Palme och Fälldin och då vanliga valarbetare sprang ut med flygblad med rubrik "Såg du debatten igår"? Det var nog det första flygbladet som jag delade ut och jag tillhörde rörelsens mest artiga, eftersom jag ringde på... Jag hittade nämligen inte ljusknappen i det gamla huset som var mitt första mål.

Det blev förstås också otaliga rikstingstal att lyssna av och referera. Fälldins tal inledde partistämman, en solig söndag i juni. Ett bra tal skulle handla om allt. Ingen grupp fick glömmas bort och så skulle det kryddas med aktuell politik. När Fälldin var statsminister direktsändes talen i TV. Det var inte vanligt på 1970-talet att politik redovisades på det viset.

När jag sedan i slutet av förra århundradet fick möjligheten att arbeta på Centerpartiets Riksorganisation, som då hade sitt centrum på Kungsholmen i Stockholm fick jag möjlighet att träffa Thorbjörn på ett annat sätt. Han ställde upp som ett dragplåster i medlemstidningens monter på jordbruksutställningen på Elmia. Han var trevlig och hade mycket att berätta.

Thorbjörn Fälldins sorti som partiledare för Centerpartiet var smärtsam. Han var med rätta bitter. Därför var det så stort, att det ger mig rysningar fortfarande när jag minns hans återkomst på den extrastämman när Maud Olofsson valdes till partiledare. Det blev stående och långa applåder, det var nästan så att han stal medialjuset från Maud, "Haralds jänta". För det var att det var Maud som skulle väljas som gjorde att Fälldin ville komma. Ett mäktigt ögonblick som jag var med om.

Jag minns förstås också Thorbjörn Fälldin från det reportage jag hade förmånen att göra när jag arbetade för tidningen Auris. Thorbjörn Fälldin var hörselskadad, vilket inte är så ovanligt för gamla jordbrukare som kört traktorer och maskiner innan någon förespråkade användning av hörselskydd. Det skulle bli numrets porträtt om en mer känd person som lever med en hörselskada. Jag hamnade förstås i köket och blev serverad kaffe av Thorbjörn Fälldin själv, för så är det ju, att alla som kommer till ett bondehem måste trakteras. Det som fastnade var bland annat hur han berättade om Tjernobylolyckan och om hur en reporter på chans åkte hem till Fälldin för att mäta strålningen. Det visade sig att Fälldins hem tillhörde de drabbade. Det innebar i sin tur allt som drabbade alla andra, att fodret inte kunde användas, att bär och svamp med mera inte gick att plocka. Detta hände alltså en av de största motståndarna till kärnkraft!

Ja, det är några personliga minnen. Thorbjörn Fälldins livsverk var dock väsentligt större än så. Han ledde Centerpartiet i sitt mest framgångsrika val och han bröt det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Det är stort. Det är värt att minnas. Hans gärningar kommer dock att leva vidare.