Svenska värderingar?

Efter Almedalen, och kanske lite under också, så har en diskussion startats om svenska värderingar. Vad är svenskt? Vad är en värdering?

Jag tror att det är bra att vi börjar diskutera värderingar, alltså varför vi tycker som vi tycker. Det är inte självklart att vi har samma värderingar om vad som är rätt eller fel bara för att vi bor i samma land, i samma trappuppgång, på samma gata eller på samma ort.

Diskussionen blir än mer aktuell efter Dagens Nyheters avslöjande om Riksrevisionen. Jag vill ju gärna tro att en revisor har absolut moraliskt gehör och är oförvitlig. Det är liksom grunden för en granskande verksamhet att den som ska granska vet vad som är rätt eller fel och hur ett arbete ska göras för att uppfylla lagens krav.

Att veta vad som är rätt och fel är för mig svenska värderingar. Fast kanske inte svenska egentligen, eftersom det handlar om min moraliska kompass som styr hur jag agerar själv och hur jag uppfattar andra människor.

Den moraliska kompassen fungerar självklart olika beroende på hur och var den är tillverkad, det vill säga vilka värderingar som jag fick med mig från barndomshemmet och vidare i livet.

Så vi borde nog fråga varandra mer ofta; hur tänker du nu? För att bättre försöka förstå hur vi agerar och vad som är acceptabelt i ett gemensamt samhälle där ingen får ta sig friheter på någon annans bekostnad.