Vad gör man inte för trafik och en plats i TV-soffan?

I helgen utbröt en folkstorm på sociala medier med anledning av Aftonbladsjournalisten Kerstin Weigels krönika. Krönikan handlade om nya ministern Isabella Lövin, som, milt uttryckt, enligt Weigel borde gå och kamma sig. Ja, det skulle inte riktigt räcka, helst skulle nya ministern ta fram sitt bästa mineralpuder (kanske inte kolbaserat?) och ett läppstift. Som minister kunde man nämligen inte se ut hur som helst.

Genast var debatten igång. Och självklart väcker det uppseende om en journalist, för övrigt min klasskamrat på Journalisthögskolan, som normalt brukar skriva om våld mot kvinnor, börjar kommentera kvinnors utseende.

Men vad var syftet med det hela? Det kan inte hjälpas att det pekar mot att Aftonbladet behövde mer trafik till sin hemsida och att det fanns en viss önskan att få tidningens krönikör att hamna i TV-soffan.

Och ja, det lyckades! Fastän sakfrågan är så urbota dum, så lyckas PR-knepet. Aftonbladet får trafik till sin hemsida och Kerstin Weigel har minst intervjuats av P1 Morgon, där den osminkade sanningen kan föras ut till fler.

Det är lite olika, som jag brukar säga.