Spara och Slösa

Sparbankens gamla tidning Lyckoslanten, som framförallt vände sig till alla unga, hade en serie om Spara och Slösa. Den var självklart mycket moralisk. Spara sparade sina slantar och hade stor framgång, Slösa hade mynt som brände i fickan och det gick alltid illa för henne. (Som ni förstår hände detta på den tid då det fortfarande fanns mynt som hade ett stort värde, på den tid som det till och med fanns ett-öringar och femöringar, som man kunde köpa något för.)

Men sensmoralen var viktig. Man skulle spara till det man ville ha och lägga undan pengar för oväntade och oönskade händelser.

I dag skriver två bankdirektörer, Anna-Greta Lundh och Joacim Lindgren, i Katrineholms-Kuriren om sörmlänningarnas ovilja att skaffa sig besparingar. Det är tankvärt. Alla kan inte lägga undan pengar, men många fler skulle kunna göra det, för att ha en buffert inför sämre tider.

Spara och Slösa-serien var nog inte så dum i alla fall.