Chefslön på livstid

I media har under någon vecka rasat en debatt om Landstinget Sörmlands chefslöner. Starten var divisionchef Anders Ahlgrens mer än guldkandatade kontrakt som gav honom samma lön som han hade haft som chef vad han än gjorde fram till hans pensionering. (Möjligen har jag förenklat något, måhända skulle ett framtida jobb i en annan organisation avräknas.)

Självklart ska det inte vara så. Man ska ha lön efter insats. En chefslön är ofta så hög att den täcker den högre risk det innebär att kunna förflyttas från sin tjänst, om man av någon anledning inte anses klara jobbet. Men förmånerna ska man ha så länge man gör något för att förtjäna dem, inte i all tid framöver. (Ja, ja, lite överdrivet, det gäller bara till pensionen. Men eftersom pensionen grundar sig på lönen, så kommer gottgörelsen även som pensionär.)

Det här är ett sjukt system. Jag skulle önska att jag hörde någon cheferna säga något i likhet med det barn som för många, många år sedan sa: "Jag vill inte ha två karameller, jag vill bara ha en."