Igår släpptes Burmas kanske mest omtalade person Aung San Suu Kyi fri efter en obegriplig och obegripligt lång husarrest.
Den som har folkets öra och kämpar för demokrati är givetvis alltid farlig i ett land där diktatur råder.
Men ingripandena mot Aung San Suu Kyi kan närmast liknas vid straffandet av Nelson Mandela. Det har varit orättvist och omänskligt. Hon har suttit 15 år av sitt liv i husarrest och har inte sett sina barnbarn. Hon gavs inte möjlighet att ta ett sista farväl av sin man. Det skulle i så fall ha betytt att hon aldrig mer skulle kunna besöka Burma igen.
Hon har satt Burma före sig själv.
Det är bara att imponeras. Kampen för demokrati och frihet kräver kämpar. Men den kräver också väldigt vanliga vardagsmänniskor som ser till att demokratin upprätthålls i det lilla, att människor kommer till tals och blir lyssnade på, att människor får vara med och bestämma i och utanför demokratiskt genomförda val.
Vi har mycket att lära av Aung San Suu Kyis kamp. Inte minst att demokrati inte någon gång får tas för given.
Jag började som städhjälp
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar