Framgång och motgång

Ikväll har kyrkofullmäktige i Katrineholmsbygdens församling haft sammanträde. Jag är personvald till fullmäktige och tog mig in på grund av väljarnas kryss.

Vid mötet, som är det andra som hållits i den nya församlingen, skulle det tas reglemente och arbetsordning för kyrkorådet och för kyrkofullmäktige. Inga kioskvältare direkt, men jag fick in en skrivning om att ersättare skulle ha rätt att yttra sig i kyrkorådet. Det är brukligt, men inte självklart. Därför skrevs det nu in.

Det var framgången. Sedan drabbades jag av motgång. Jag kunde bara inte gå med på förslaget till ombyggnad av Kyrkans hus och av församlingshemmet på norr. Det var ett alldeles för tunt underlag som presenterades för att försöka motivera en investering på drygt en miljon kronor.

De som har givit mig förtroende ska också veta att jag försöker förvalta det. Jag yrkade därför återremiss på ärendet, men blev kraftigt nedröstad. Så jag fick lov att reservera mig också.

Jag är övertygad om att jag gjorde rätt, framförallt av två skäl. Dels kan man inte fatta beslut på så lösliga grunder, dels har ledamöterna i kyrkofullmäktige rätt att mötas med respekt. Vi har rätt att få fullgoda underlag när vi ska fatta beslut. Det måste vi, som representanter för de kyrkotillhöriga, kunna kräva.