Layout viktigare än demokrati

I dag måndag, dagen före landstingsstyrelsens sammanträde, presenterar den ett år gamla majoriteten sin budget för Landstinget Sörmland.

Jag förstår att det har tagit tid. Det är ett ambitiöst layoutat dokument i flera färger.

Den som kan branschen vet att det tar tid att producera trycksaker. Men ur demokratisk synpunkt hade det varit viktigare att presentera dokumentet i tid, så att ledamöterna i landstingsstyrelsen haft en ärlig chans att läsa dokumentet. Nu får de nöja sig med att titta på illustrationerna...

Det handlar om Vi och DOM, Den Oansvariga Majoriteten. Hur ska man kunna lita på en majoritet som inte orkar lägga en budget i tid? Hur ska man kunna lita på en majoritet som prioriterar layout före demokrati?

Upp-Lexning

I torsdags tog vård- och omsorgsnämnden i Katrineholm ställning till min motion om att bli mer öppen med Lex Maria- och Lex Sarah-anmälningar genom att kommunen går ut med egna pressmeddelanden så fort en anmälan görs.

Motionen tycks få en positiv behandling. Men jag måste förstås vara försiktig med mina slutsatser. Motionen ska också passera nålsögat kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Fast jag hoppas på en Upp-Lexning, alltså en öppenhet inför de fel som - tyvärr - uppkommer inom vården. Avsikten med anmälningarna är ju att leda till förbättringar.

Tog tag i tegelstenen...

... som legat på nattygsbordet sedan i våras. Det blev några små kapitel igår, innan nattlampan släcktes.

"Tegelstenen" är Marianne Hööks "Får man vara lite tilltalande i det här samhället", som Annette Kullenberg har fräschat upp.

Den är egentligen alldeles oemotståndlig och ett nödvändigt måste för smilbanden. Eleganta formuleringar radas upp bland alla sanningar som skrivs. Kanske är det därför som jag sparar på de 854 sidorna i det längsta?

Kan definitivt rekommenderas.

Bättre stafettläkare än ingen läkare alls

I ett inlägg på DN debatt i dag skriver tre folkpartister om hur vården borde vara. De tar också upp avigsidorna med stafettläkare, att kontinuiteten brister. Särskilt allvarligt blir det för äldre patienter. Folkpartisterna är inne på att förbjuda eller starkt begränsa möjligheten för landstingen att använda sig av stafettläkare.

Ja, i den bästa av världar har de rätt. En fast läkarkontakt, som man har valt själv, är det bästa. Men om dessa läkare inte finns? Om vårdcentralerna inte kan tillsätta de läkartjänster som behövs, hur gör man då? Behovet av en läkarbedömning minskar inte, särskilt inte för äldre, multisjuka patienter. I det läget måste en stafettläkare vara bättre än ingen läkare alls.

Men i förlängningen handlar det förstås om att skapa arbetsplatser, där läkarna vill arbeta. Införandet av vårdval är en väg att nå förändring.

Sanningen om kovändningen

Lokalpressen har beskrivit kommunalrådets kovändning om jordbruksdriften på Stora Djulö. För att även utsocknes ska begripa, så ska jag berätta att det hela handlar om kommunens pärla, Stora Djulö, ett område som inrymmer badplats, camping, hembygdsmuseum, vandrarhem, herrgård med café, och, ett levande jordbruk med köttdjursproduktion. Vita vackra kor, som jag spontant skulle säga var av rasen charolais. Stora Djulö ligger stadsnära och att gå Djulörundan är en uppskattad aktivitet av katrineholmarna. Kommunen är ägare till Stora Djulö.

Till den vackra miljön hör ladugården med tillhörande, tidstypiska byggnader. Byggnaderna och korna hör ihop. När så taken på ladugården och logen höll på att ge sig var det verkligen fara på färde. Kommunstyrelsen fick snabbt ta emot ett ärende om fallet. I ärendet ingick ett förslag om att djurhållningen skulle upphöra.

Lokaltidningen skrev om detta i lördagstidningen. På måndagen hade kommunalrådet gjort en kovänding. Korna var räddade, faran på taket var tillfälligt över.

Men få, utom kommunstyrelsen, vet vad som egentligen hände och vad det var som fick kommunalrådet att ändra sig.

Sanningen om kovändningen är att det var Rune Öhlin som avgjorde det hela. Den förre grannen till Stora Djulö, bonden på Österdjulö, centerpartisten, hembygdsvännen, LRF-aren och eldsjälen Rune Öhlin ringde sonika upp kommunalrådet redan på lördagsmorgonen.

Kommunalrådet förstod då vad klockan var slagen. Rune Öhlin ger aldrig upp.

Jag är glad över det. Runes envishet är en inspirationskälla. Utan hans envishet hade cyklisterna från Forssjö fortfarande cyklat bland timmerbilarna. Och Vråbyn hade rasat samman.

Om inte Rune redan hade fått kommunens förtjänstmedalj, så borde han få det för insatsen för Stora Djulö.

Uppsagda dagmammor

I dagens Katrineholms-Kuriren läser jag om dagmammor som sägs upp i grannkommunen Vingåker. Uppsägningen sker "på grund av arbetsbrist". Fast egentligen råder inte arbetsbrist. Dagmammorna har gott om barn att ta hand om. Bristen är barn i kommunens egen förskola.

Självklart inskränks föräldrarnas valfrihet genom avvecklingen av dagmammorna. Men det jag undrar mest över, är varför en dagmamma, som arbetat i yrket under 32 år, inte kan få en annan anställning inom kommunen? Varför har hon, för det tycks inte finnas så många dagpappor, inte några färdigheter som kan vara nytta? Hur har det gått för de barn som varit hos dessa dagmammor som inte duger längre?

Jag hoppas att de har erbjudits annan anställning inom kommunen. Allt annat är skamligt.

Dags för Hedemoramodellen i Katrineholm?

Vid gårdagens sammanträde i bildningsnämnden förkunnades att Jukka Kuusisto, utbildningschef i Hedemora, blir ny förvaltningschef för bildningsförvaltningen.

Då kanske det blir läge att införa Hedemoramodellen inom barnomsorgen i Katrineholm, som jag motionerade om för några år sedan?

Tryckfrihet och yttrandefrihet

Jag är, som jag har bloggat om tidigare, en av ledamöterna i Yttrandefrihetskommittén. I förra veckan hade vi ett tvådagarssammanträde för att komma ytterligare ett stycke i arbetet att se om det är möjligt att göra om dagens lagtext så att den blir teknikoberoende. Detta är vårt uppdrag, och det vi har att komma fram till är om det är möjligt. Jag skriver så, därför att jag redan tidigare förstått hur känslig frågan är, det går nästan inte att nämna den, utan att man kan bli misstänkliggjord för att vilja göra inskränkningar.

Men samtidigt som man arbetar med en fråga brukar den bli allt mer aktuell. Plötsligt handlar nästan allt om tryckfrihet och yttrandefrihet.

Två tydliga exempel är Israels kritik mot den svenska regeringen för att regeringen inte med eftertryck ingriper mot den för Israel misshagliga artikeln i Aftonbladet, och Odells provocerande konst.

I det ena fallet handlar det om att regeringen aldrig får ingripa på det sätt som Israel kräver. Det skulle bryta mot den svenska grundlagen. Om det föreligger ett brott, så är det ett tryckfrihetsmål som måste avgöras enligt vad lagen föreskriver.

När det gäller Anna Odell, så kan handlingen befinna sig i gränslandet mellan yttrandefriheten och brottsbalken (oredligt förfarande, våldsamt motstånd och falskt larm).

Konst ska visserligen alltid få vara konstig, men den måste dock inrymmas inom någon form av ram.

Yttrandefriheten är en frihet som måste förenas med omdöme. Jag vet inte om jag skulle vilja vara nämndeman i målet mot Anna Odell. Det är dock bra att det klarläggs var gränserna går. Skulle exempelvis någon som larmat brandkåren på ohela komma undan med att det var en del av en installation? Nej, det är nog inte särskilt troligt. Men i det här speciella och uppmärksammade fallet kanske rätten hellre väljer att fria än att fälla.

Fel sätt stoppa sprinvikarier

I DN i dag finns en artikel om Lidingö kommuns planering för att stoppa influensans konsekvenser. Bland annat vill kommunen stoppa springvikarier från att arbeta på fler än en arbetsplats.

I sak är tanken förståelig. Ändamålet är att stoppa smittspridning. Men konsekvenserna kan bli förödande för den enskilde. Det blir en form av arbetsförbud. Vem ersätter den ekonomiska förlusten när en anställd inte får arbeta? Knappast någon a-kassa. Vikarien kan ju till och med vara vaccinerad, ska inte det räcka för att kunna arbeta på olika arbetsplatser? Är inte vaccinationen säker?

Nej, vill Lidingö kommun använda den här metoden att undvika smittspridning, då får man ge ersättning till springvikarierna under den tid de inte få arbete och, i princip, är satta i karantän.

Släkten är bäst

Japp, efter ett par tre dagar tillsammans med delar av släkten är det dags för vardag igen. Kommunstyrelsehandlingarna är nästan plöjda, så det kan finnas lite utrymme för att rymma - till skogen, och bären, och svampen...

Men släkten är bäst, definitivt bäst!

Bland mina "molnläsare"

Det är alltid roligt med läsare. En bloggare ska ha många besökare och därmed, förhoppningsvis, även många läsare. En bloggare skaffar sig därför gärna en besöksräknare till sidan.

Det har jag också gjort, med tacksam hjälp från En Supporter. Jag har också varit glad över mina besökare. Särskilt roligt har det varit med de utrikiska flaggorna, som jag har inbillat mig varit svenskar i förskingringen...

I stället är de troligtvis "molnläsare", ytterst teoretiska datorer som läser av all internettrafik världen över. Inte alls lika inspirerande!

"Molnteorin", att exempelvis google vakar över oss alla, förde Alexander Bard fram, när han procerade Yttrandefrihetskommittén under vårt senaste sammanträde. Han talade om nästan allt annat än det som han fått i uppdrag att göra, men det gjorde inte så mycket. Det var underhållning i alla fall.

Regionförbundet till verkligheten II

I ett tidigare inlägg med rubriken Regionförbundet till verkligheten skriver jag om mina frågor till kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S). I dagens Katrineholms-Kuriren svarar han. (När jag skriver det här kan jag inte se att inlägget är inlagt, men det bör komma på K-K.)

Jag är både nöjd och inte nöjd med hans svar, eftersom han svarar bra på de frågor han besvarar, men undviker den mest väsentliga, nämligen hur frågor från Katrineholm ska tas upp i regionförbundet.

Det finns anledning att återkomma i fullmäktige i frågorna och svaren.

Snack om regeringskorridorer

Pat Werner, socialdemokratisk ordförande i Service- och tekniknämnden i Katrineholm, avvek grovt från politiketiken vid gårdagens fullmäktigesammanträde, när han tog upp en helt annan fråga än den han fått att besvara.

Werner "lurade på" hur det sprungits i regeringskorridorer för att få över inspektionen av djuromsorgen från kommunerna till länsstyrelsen.

Ingen från Alliansens regeringspartier kunde svara honom, eftersom en fråga i fullmäktige är en sak mellan den som ställer frågan och den som ska besvara den, så jag gör det nu:

Nej, Werner, det sprangs inte i några regeringskorridorer. Förändringen var ett vallöfte från Alliansen. Rent snack alltså att påstå något annat.

Snart sammanträdesdag

I kväll är det dags för första fullmäktigesammanträdet för hösten. Det sker på Safiren i Katrineholm med start klockan 18, så skyndar du dig hinner du kanske dit.

Det blir kanske inte något sammanträde som går till historien. Bland de fasta ärendena finns tertialuppföljning från sista april och förändring av stadgar för RAR. RAR är en så märklig förkortning för ett finansiellt samarbete mellan länets kommuner, landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen att det är helt omöjligt att komma ihåg vad det står för. Jag måste gå till hävderna för att lista ut det.

Sedan blir det nog lite debatt om Översiktsplan och om turistbyrån kan jag tänka. Talarstolen lär nog ha beläggning under kvällen.

Jag är den glade samlaren...

... jag samlar var jag går. Jag samlar genom sommaren, båd vinter, höst och vår...

Ja, travestin är kanske inte riktigt sann, men en spann med lingon är lycka. Mer finns att hämta i den fantastiska skogen.

Som en VD på Posten

Jag tror att det är Lotta på Bråkmakargatan som säger: "Jag kan nästan allting".

Postens VD Lars G Nordström måste ha förläst sig på Astrid Lindgren (i sig inte det sämsta) och blivit inspirerad. Likt Lotta kan han "nästan allting" och hinner med det mesta, inte bara uppdraget som VD för Posten.

I gårdagens DN förklarar han hur det går till. Han spelar inte golf, seglar inte och jagar inte heller. Han gör ingenting med alla pengar som han får i lön, men han har trots det ingen privat förmögenhet, enligt tidningsartikeln.

Något märkligt är det allt. Kanske kan man till och med mynta ett nytt uttryck: "Som en VD på Posten"?

Om skyldigheter och rättigheter

På väg till jobbet hörde jag i dag socialutskottets ordförande Kenneth Johansson (C) debattera plikten för HIV-smittade att informera sin partner inför vidare sexuella kontakter.

Kenneth Johansson klargjorde mycket tydligt bakgrunden till lagen, att den är till för att skydda människor från att medvetet riskera att bli smittade. Det är en skyldighet för den ena partnern och en rättighet att vara trygg i sin relation för den andra partnern.

Det är naturligtvis allvaret i sjukdomen som skiljer, annars borde det vara självklart att båda parterna har ett ansvar i en relation, oavsett om den är sexuell eller inte. Den ena parten kan inte smita från sitt ansvar.

Vad andra handen gör...

I går var det de vänsterhäntas dag. Jag hann inte uppmärksamma denna bemärkelsedag, eftersom jag hade båda händerna fulla med annat arbete. Det var inte sådant som gick att sköta med "vänster hand". Det krävde både koncentration och närvaro. För övrigt är jag alldeles nöjd med att vara vänsterhänt.

Ibland vet inte den ena handen vad den andra gör, som jag skriver i rubriken. Det är en bra beskrivning av socialdemokraternas retorik om förändringarna i sjukförsäkringen. Muharrem Demirok, kommunalråd i Linköping och ledamot av partistyrelsen, har gjort ett mycket fint blogginlägg om detta.

En dator går i pension

I dag fick den sin dödsdom. Nu hjälper det inte med extra tålamod, vänligt tilltal och att lägga på en extra filt, när datorn går till vila. Den sista vilan väntar, sannolikt.

Ett operativsystem som Windows 98 är inte särskilt snabbt. När sedan kommunen slutar med Tivoli eller om det nu var (Mitt livs) Novell, då slår det tvärstopp. Det blir minnesförlust och grava kommunikationsproblem. Så grava att denna ålderdigna dator befinnes registrerad hos äldreomsorgen!

Är inte 96 megabit ramminne bra? frågar jag den vänlige killen på helpdesk och får ett förläget skratt som svar.

Det här handlar alltså om min kommundator. I den privata världen har jag en något snabbare apparat. Vilket i sig kanske är turligt.

Regionförbundet till verkligheten

Hur ska regionfrågorna förankras i verkligheten, i Katrineholm exempelvis? Det undrar jag i en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S).

Här kan du läsa hela interpellationen.

Ditt kyrkoval

Varför ställer Sverigedemokraterna upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet? I vissa fall säger sig företrädarna inte vara troende, i andra fall är de engagerade i frågor som inte svenska kyrkan har att besluta om.

Min uppmaning till de kyrkotillhöriga och röstberättigade är att rösta på en nomineringsgrupp som vill arbeta för svenska kyrkan och som ställer upp för alla människors lika värde och rättigheter.

(Den som känner igen texten, har förmodligen läst den i dag på Katrineholms-Kurirens insändarsidor eller hittat den på min hemsida.)

Regionförbundet Sörmland - intet nytt

I går konstituerade sig regionstyrelsen, alltså den ombildade direktionen för Regionförbundet Sörmland, på stadshotellet i Trosa.

Med Hedebyborna i färsk repris förstår jag ju att allt skedde på historisk mark. (Att serien inspelades vid en annan byggnad, är en helt annan sak.)

Dock har jag inte lyckats spåra upp nyheten om det första, historiska sammanträdet i något sökbart media. Fanns det inget intresse för eller från allmänheten, att veta vem som gör vad i fortsättningen?

Inte ens på regionförbundets egen hemsida finns 06.00 några noteringar från Trosa.

Så, från Regionförbundet Sörmland - intet nytt.

Centrum i centrum

Om att centrum alltid står i centrum, skriver jag i dagens krönika i Katrineholms-Kuriren. Vill du läsa den direkt, så har jag lagt in den på min hemsida här.

Matens många hemligheter

"Vad blir det till middag i dag?" är en klassisk fråga. Men kanske att vi skulle fråga i stället, vad finns det i middagsmaten?

Jag har just läst ut Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Den har legat bland böckerna i högen "ska läsa sen". Nu är det gjort och det var en bok med mycket intressant innehåll. Den handlar om alla E-ingredienser och kan vara ett uppslagsverk för den vetgirige. Men mest vill den uppmärksamma riktig mat, det vill säga att vara medveten om vad det är man äter och dricker.

Boken är detaljrik, men är bitvis spännande som en deckare och kan rekommenderas.

För egen del slutade läsningen med att jag mitt i sommarvärmen bakade rulltårta med hemkokt blåbärssylt och ett långpannebröd med havregryn. Garanterat handgjort och utan jättekonstiga tillsatser med E-nummer.

Lite humor skadar inte

I dag har jag fnissat lite extra, när jag slagit upp Dagens Nyheters kulturdel och tagit mig fram till pratbubbletävlingen. Den stackars simmaren Stefan Nystrand är fångad när han håller för näsan efter den inte alldeles segerrika simningen.

En fin bild, finurligt fångad för fiffiga felsägningar. En riktig bubbelbild.

En del svar har redan publiceats. Jag kan inte länka till dem, men hoppas att någon läsare har ett eget exemplar och kan bläddra fram rätt sida. Då blir det säkert begripligt varför jag är lite extra glad i dag. För lite humor skadar inte.

Kvinnor i majoritet i Rwanda

Rubrikerna om Rwanda handlade för inte så länge sedan mest om folkmord. Ett folkmord som inträffade 1994 och där omkring en miljon människor dödades på 100 dagar. Fruktansvärt och alldeles ofattbart.

Femton år senare handlar rubrikerna om något helt annat. Rwanda är det enda landet i världen där kvinnorna är i majoritet i nationalförsamlingen. Sverige kommer på andra plats i världsstatistiken med 47 procent kvinnliga ledamöter följt av Sydafrika med 44,5 procent.

"Kvinnors starka politiska ställning har också givit resultat i en rad lagar som värnar om kvinnors rättigheter", skriver DN i en artikel om kvinnornas intåg i den politiska världen i Rwanda. Läs gärna och begrunda!

Vardagen tar vid

I dag landade den första av höstens handlingar in via brevinkastet. Ett vitt kommunalt brev som vittnar om att nästnästa måndag är det fullmäktigedags.

Vardagen tar med andra ord vid. Det får vara slut på spontana dagsturer med bärplockaren och svampkniven, slut på lättsamma besök på platser som sällan studeras.

Nu måste utfärderna fylla ett syfte, åtminstone när det är vanliga veckor. Ovanliga veckor och helger kan jag fortsätta att göra som jag vill. Kanske.

Nu ska jag koka lite blåbärssylt och rensa kantareller.

Kvinnoförtryck i Sudan

Kvinnoförtryck pågår runt om i världen utan att vi alltid uppmärksammas om det. I dagens Dagens Nyheter står det om den kvinnliga journalisten Lubna Hussein som ställs inför rätta för att hon har klätt sig i byxor och gått på restaurang i Sudans huvudstad Khartoum tillsammans med några andra byxklädda kvinnor. De övriga kvinnorna, som erkände sitt brott (!), bestraffades med tio piskrapp var, medan Lubna Hussein och två andra kvinnor i sällskapet ville representeras av advokater. De riskerar nu 40 piskrapp!

Jag saknar ord. Lubna Hussein är ytterst modig, som tar striden för kvinnors rättigheter. Jag hoppas att fler ställer upp för att stoppa människoförtryck var det än inträffar i världen.

Använd Kullbergska

I går gjorde Mattias Claesson, Anita Karlsson och jag ett utspel i media om att använda Kullbergska sjukhuset som evakueringslokaler medan Lövåsens äldreboende i Katrineholm byggs om. Ombyggnaden inleds först nästa år, så det är fortfarande gott om tid att fixa till lokalerna.

Så stor anpassning behöver inte göras på Kullbergska, om man exempelvis använder sig av den gamla avdelning 4, där rumsindelningen är kvar, liksom den praktiska försörjningen. I dag används de stora salarna till kontor. Administrativa lokaler kan inte vara så svårt att ordna.

Vad Katrineholms-Kuriren skriver om vårt utspel kan du läsa här. Du kan också läsa hela vårt pressmeddelande.

Dubbelbottnat stoppar oljan

Uddevallavarvet var tidigt ute med sina dubbelbottnade fartyg för oljetransporter. De var teknik för framtiden, men i en bransch som just då hade framtiden bakom sig. Varvet lades ner i mitten på 1980-talet.

Om fartyget "Full City", som gått på grund vid den norska kusten, haft dubbla skrov hade olyckan kunnat få en helt annan utgång. Nu hotas norska och kanske också svenska stränder av den svarta, kletiga oljan.

Efterklokhet är alltid en exakt vetenskap.

Skrivkramp och skoskav

Jo, visst skulle en rubrik som den ovan locka till läsning? Eller passa som namn till ett folklustspel någonstans i Sverige, kanske i Falkenberg, kanske i Helsingborg?

Men oskrivet är bäst, för tillfället. Men det är klart, skulle jag få ett erbjudande, så vore det väl bara att skriva. Nu när rubriken är så solklar...

Jag väntar vid tangentbordet.

Yttrandefrihet kontra integritet

Arne Ruth och Percy Bratt har ett mycket intressant debattinlägg på DN Debatt i dag. Inlägget handlar om rågången mellan yttrandefriheten och integriteten genom internets möjligheter att skriva och påstå i stort sett vad som helst utan att det behöver vara sant.

Det här är en av frågorna som Yttrandefrihetskommittén, där jag är en av Centerpartiets två ledamöter, har att begrunda. Det handlar om att värna yttrandefriheten och samtidigt hitta ett sätt där den som publicerar sig - oavsett var och hur - kan ställas till ansvar för uppenbara oriktigheter och framförallt kränkningar av den personliga integriteten. Alltså något sorts ansvarig utgivarskap för en modern tid och för en modern teknik.