Jag är, som jag har bloggat om tidigare, en av ledamöterna i Yttrandefrihetskommittén. I förra veckan hade vi ett tvådagarssammanträde för att komma ytterligare ett stycke i arbetet att se om det är möjligt att göra om dagens lagtext så att den blir teknikoberoende. Detta är vårt uppdrag, och det vi har att komma fram till är om det är möjligt. Jag skriver så, därför att jag redan tidigare förstått hur känslig frågan är, det går nästan inte att nämna den, utan att man kan bli misstänkliggjord för att vilja göra inskränkningar.
Men samtidigt som man arbetar med en fråga brukar den bli allt mer aktuell. Plötsligt handlar nästan allt om tryckfrihet och yttrandefrihet.
Två tydliga exempel är Israels kritik mot den svenska regeringen för att regeringen inte med eftertryck ingriper mot den för Israel misshagliga artikeln i Aftonbladet, och Odells provocerande konst.
I det ena fallet handlar det om att regeringen aldrig får ingripa på det sätt som Israel kräver. Det skulle bryta mot den svenska grundlagen. Om det föreligger ett brott, så är det ett tryckfrihetsmål som måste avgöras enligt vad lagen föreskriver.
När det gäller Anna Odell, så kan handlingen befinna sig i gränslandet mellan yttrandefriheten och brottsbalken (oredligt förfarande, våldsamt motstånd och falskt larm).
Konst ska visserligen alltid få vara konstig, men den måste dock inrymmas inom någon form av ram.
Yttrandefriheten är en frihet som måste förenas med omdöme. Jag vet inte om jag skulle vilja vara nämndeman i målet mot Anna Odell. Det är dock bra att det klarläggs var gränserna går. Skulle exempelvis någon som larmat brandkåren på ohela komma undan med att det var en del av en installation? Nej, det är nog inte särskilt troligt. Men i det här speciella och uppmärksammade fallet kanske rätten hellre väljer att fria än att fälla.
Jag började som städhjälp
9 månader sedan
Hur Odells handlande har med yttrandefrihet att göra förstår jag inte. Yttrandet är ju presentationen på avgångsutställningen, och verket som sådant är helt oproblematisk.
SvaraRaderaMen att spela sjuk, orsaka falsklarm, och slåss med poliser, är inte ett yttrande. Det synliggörande hon vill uppnå hade hon kunnat iscensätta, utan att behöva slåss på riktigt med riktiga människor som trodde att det var på riktigt.
Konst, demonstrationer och teater skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen.
SvaraRaderaFrågan är, vad är konst?
/Inger
Jag tycker för min del att avvägningen är väldigt enkel att göra: konsten är det som presenterades på avgångsutställningen. Och att försöka hindra det från att synas, eller hindra människor från att ta del av det, är ett solklart angrepp på konstnärens frihet att yttra sig.
SvaraRaderaMen vägen dit, metoden, innebar ju konstnärens angrepp på omgivningens frihet. Det borde ju betyda att konstnärens förfarande kan både kritiseras och lagföras, utan att konstnärens rätt att yttra sig kränks.
Och detta utan att någon behöver definiera vad "konst" är. Det räcker med att konstatera att utställningen är skyddad av grundlagen.
Man kan föra exakt samma resonemang för den kvaddade tunnelbanevagnen. Filmen kan skyddas av både grundlag och upphovsrättslag, och utgöra ett "verk" enligt alla konstens regler.
Men att förstöra en tunnelbanevagn utan lov är fortfarande en kriminell handling.
Vare sig definitioner av konst, eller yttrandefriheten, berörs av handlingarna, eller påverkar hur handlingarna ska bedömas.
Jag vill bara tillägga att tunnelbanevagnsfrågorna har diskuterats i Yttrandefriheteskommittén.
SvaraRaderaInger