Arne Ruth och Percy Bratt har ett mycket intressant debattinlägg på DN Debatt i dag. Inlägget handlar om rågången mellan yttrandefriheten och integriteten genom internets möjligheter att skriva och påstå i stort sett vad som helst utan att det behöver vara sant.
Det här är en av frågorna som Yttrandefrihetskommittén, där jag är en av Centerpartiets två ledamöter, har att begrunda. Det handlar om att värna yttrandefriheten och samtidigt hitta ett sätt där den som publicerar sig - oavsett var och hur - kan ställas till ansvar för uppenbara oriktigheter och framförallt kränkningar av den personliga integriteten. Alltså något sorts ansvarig utgivarskap för en modern tid och för en modern teknik.
Det finns redan en svensk lagstiftning, vilken omfattar vad du säger. Se bara till att den omfattar svenskar i Sverige, som väljer att publicera sig just publikt. Någon annan lagstiftning behövs inte. Att särskilja de 'nya media' från de traditionella, medelst en ny internetlagstiftning är ingen vidare bra idé.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVi (=kommittén)arbetar med frågan om det går att göra yttrandefriheten teknikoberoende. Jag uppfattar inte som att avsikten är att hitta en speciallagstiftning för "nya medier", utan om att försöka få den att inrymmas inom dagens principer.
Inger
"samtidigt hitta ett sätt där den som publicerar sig - oavsett var och hur - kan ställas till ansvar för uppenbara oriktigheter "
SvaraRaderaVarför ska den som publicerar sig ställas till ansvar för uppenbara oriktigheter? Varför ska lagstiftaren ge sig på att skilja mellan lögn och sanning i det som en människa yttrar?
Hej Ola!
SvaraRaderaJag får börja från början. Min bakgrund är publicistens. Med yttrandefriheten följer ett ansvar. För tidningar, TV och radio finns ett utgivarskap. Den ansvarige utgivaren är alltid ytterst ansvarig för det som yttras i produkten - för programmet eller texten. Det finns någon att ställa till svars om gränsen för vad som är tillåtet passeras. Dessutom har journalistförbundet satt upp etiska spelregler för journalistiken, det finns en pressombudsman, PO, och en pressens opinonsnämnd, dit man kan vända sig om man känner sig illa behandlad. Det här är så att säga den självsanering som media tagit på sig.
Den nya tekniken ger nya möjligheter att publicera sig utan att ta något personligt ansvar för det som sägs eller skrivs. Var går gränserna mellan yttrandefriheten och den personliga integriteten på internet?
Lagstiftningen ska inte bli någon lögndetektor. Lagstiftningen ska värna yttrandefriheten och den personliga integriteten.