Kristdemokraternas omvalda vice-ordförande Maria Larsson går i Ekots
lördagsintervju in i energidebatten. Maria Larsson vill riva upp energiöverenskommelsen och bjuda in Socialdemokraterna till nya diskussioner i akt och mening att bygga ny kärnkraft.
Det går förstås att skapa rubriker på det här sättet. Maria Larsson har exempelvis fått mig att skriva ett blogginlägg om detta.
Sakfrågan är dock mer problematisk. Energifrågan har länge varit en knäckfråga för regeringar. Det får heller inte glömmas, att den första Alliansregeringen i valrörelsen 2006 enades kring många frågor, men inte om energifrågan. Det var inte av en slump.
Maud Olofsson lyckades sedan som ledare för Centerpartiet och som minister med ansvar för energifrågorna att få till en överenskommelse som innebar att den svenska energiförsörjningen skulle vila på tre ben - vattenkraft, kärnkraft och alternativa energikällor, som vindkraft. Ingen ny kärnkraft skulle få etableras på ny mark och om investeringar skulle göras i ny kärnkraft så skulle dessa bäras av energiföretagen utan statligt stöd.
Det här var viktiga principer som slogs fast och det hade sitt pris, även för Centerpartiet. Men de långsiktiga spelreglerna och satsningen på det tredje benet, de alternativa energikällorna, var viktiga.
Att nu riva upp en överenskommelse skulle ge helt felaktiga signaler, såväl inåt som utåt. Det är dessutom inte ett år sedan kärnkraftsolyckan inträffade i Japan. En av följderna av olyckan blev att Tyskland beslutade sig för att avveckla sin kärnkraft.
Minnet är tydligen kort hos en äldreminister.