Det började redan i reklamfilmen. Tre av filmerna handlade om vådan av att dricka alkohol. Trafikverket varnade för fyllehundar i trafiken, Systembolaget talade om att de kunde hjälpa föräldrar med argument för att inte langa alkohol till sina barn och den tredje, som jag tror kom från Folkhälsoinstitutet, pekade på allt som kan hända om ens omdöme är påverkat av droger.
Säkert alldeles nödvändig reklam, men något märklig, när den kom liksom i ett svep.
Men det var förstås bara en förfilm till vad som skulle komma i filmen Svinalängorna.
Där fanns allt igen. Sprit. Tobak. Droger. En flicka som ser vad som händer och som städar, städar, städar för att familjen ska kunna hålla skenet uppe.
När hon slår ut spriten blir hon misshandlad. Allt är tragik och som gjort för att propagera för behandlingshem mot droger, för kvinnojourer och för ett varmt samhälle som inte tillåter någon att utsättas för allt detta.
Det var en stark film, men kanske inte en sådan som man ser för att bli glad av eller för att fördriva en kväll i väntan på att dagen ska gå över till lucia-firande.
Filmer som Svinalängorna behövs också som svärta och smärta i den glättiga spurten mot julefriden.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar