I lördags eller söndags försökte jag förklara för en väninna att jag befann mig i ett post-budgetsyndrom. Eller möjligen i budget-koma. Alla som förstår betydelsen av en budget förstår också att jag var särdeles svårt drabbad av detta syndrom, eftersom jag inte kunde hålla i sär begreppen post och pre.
Jag var ju i förstadiet av budget - alltså i vad ska jag säga, vad borde jag ha tänkt på?
Nu är jag i "post"-stadiet, för vi har klarat av hela vårt budgetfullmäktige. Jag är i post-stadiet på annat vis också, för jag har fått en av de två kallelserna till veckans sammanträden som jag väntat på. Men det är en annan historia.
Jag höll ett allmänt anförande och några mindre inlägg i debatten. Det allmänna anförandet kan du läsa här.
Jag började som städhjälp
8 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar