Läser om lapptäcke

Inför senaste sammanträdet i Yttrandefrihetskommittén i mars fick vi var sin bok att begrunda. Boken heter Till tryckfrihetens försvar - en ögnasten i ett fritt rike.

Boken har tillkommit för att försvara det som "min" kommitté kan riskera att förinta. Åtminstone någon av de välkända författarna liknar tryckfrihetslagstiftningen vid ett lapptäcke. När en lapp blivit sliten och omodern, då har man sprättat loss den och satt en ny. Aldrig att man har bränt upp hela lapptäcket, bara för att det funnits ett fel i en del.

Jag läser med spänning boken, även om det är ganska självklart vem mördaren är. Det behöver man inte läsa sista sidan för att få veta.

Vårt uppdrag i kommittén är att se om det går att göra en teknikoberoende lagstiftning. Det är vårt uppdrag som vi måste fullfölja. Men. Det är alls inte säkert att just en sådan lagstiftning är den allra bästa och mest passande. Därför är det bra med böcker om "lapptäcken", böcker som vänder och vrider på de argument som kanske inte alltid framstår som övertydliga.