Rörigt bland språkrören

Miljöpartiet de gröna har problem. Det är väl dagens, och antagligen morgondagens, underdrift. Deras språkrör Fridolin och Romson har gjort olyckligt uttalanden eller gjort helt fel saker enligt den regelbok som krishantering brukar utgå från.

I dag försökte de göra rätt genom att avgå och ändå inte avgå. Resultatet lär bli att diskussionerna kommer att följa Miljöpartiet fram till kongressen och kanske även efter den. Det är synnerligen rörigt bland språkrören. Mitt tips är att ett av rören kommer att få gå och att det inte blir den yngsta av dem. Troligtvis innebär avgången även att det blir ministerskifte i regeringsfabriken.

"Rörigheten" kring Miljöpartiet beror förstås på att det är ett parti som varken vill vara eller är ett parti som andra. Partiet har aldrig suttit i någon regering, bara rört sig i regeringskansliet. Det är också en komplikation att ha sina partiledare som ministrar och lämna miljöpartirörelsen åt sitt öde. Att regera är ett både ock, att vårda besluten och att vårda det egna partiet. Men man kan inte vara i opposition mot regeringen i riksdagen. Sådant finns det inte utrymme till.

Post partiledardebatt

Dagen efter den TV-sända partiledardebatten är det väl bara att konstatera att centerledaren Annie Lööf står som den stora vinnaren, enligt medias samstämmiga rapporter. Allra sämst gick det för vice statsminister och språkröret Åsa Romson, MP. Hon sjönk som en sten redan i inledningen med det redan beryktade bilden av Medelhavet, inte bara som ett dödens hav, utan som likvärdigt förintelsens koncentrationsläger.

Det där uttalandet lär Romson få leva med länge.

För egen del tycker jag att debatten inte direkt var någon politisk höjdare. Det var ganska förutsägbart. Dessutom lyckas inte utfrågarna med sitt uppdrag att hålla debatten under ordnade former. Här finns mer att göra för att undvika det SM i munhuggning som dessa debatter utvecklats till att bli.

Vargsverige ser olika ut

Lyssnade i efterhand på vargdebatten mellan miljöminister Åsa Romson (MP) och Centerpartiets Anders W Jonsson. Det är tveklöst så att de framför synnerligen skilda uppfattningar. Åsa Romson utgår från att Sverige ser lika ut och att en central vargkommitté vet vad som blir bäst.

Centerpartiets syn är att de lokala förutsättningarna ska få genomslag inom en nationell bedömning av storleken på vargstammen. Det är en oerhört stor skillnad i syn. Vi vet att Sverige ser olika ut. Då kan inte vargpolitiken vara lika i vargfria områden som i områden där det finns varg. Svårare än så är det inte.

Baylan och kärnkraften kvar?

I radions ekosändningar säger energiminister Ibrahim Baylan (S) att kärnkraften ska vara kvar till 2045.

Det är onekligen en ny riktning för energipolitiken. När Alliansregeringen slöt energi- och klimatöverenskommelsen så var inriktningen att avveckla kärnkraften genom att utveckla alternativen och låta kärnkraften bära sina egna kostnader. Det har varit en framgångsrik linje.

Att den nya regeringen inte gillar den här linjen har inte varit någon hemlighet. Stefan Löfven (S) ville inte diskutera Energimyndighetens rapport med Annie Lööf i den TV-sända partiledardebatten. "Det var bara käbbel".

Nu ska denna rapport ligga till grund för de energisamtal som ska föras i vår. Men med Baylans uttalanden blir samtalen komplicerade, för att uttrycka det diplomatiskt.

Dessutom borde hans uttalanden göra klimatet frostigt på Miljödepartementet, där Baylan är Romsons överrock. Eller om det nu är tvärs om? Så frågan är vem som lever längst; energiminister Baylan eller hans uttalanden om att kärnkraften ska vara kvar? Båda borde vara svårsmälta att acceptera för Miljöpartiet.

Åsa Romson missade nästan miljödebatten

Katrineholms-Kuriren tar i dag i sin ledare upp miljödebatten, som hettar till allt mer ju närmare dagen kommer, då politikerna tar över förhandlingarna i Durban i Sydafrika.

Ledarskribenten citerar bland annat Åsa Romson, Miljöpartiets ena språkrör.

Det är ju gott så att hon hinner uttala sig om de viktiga miljöfrågorna och om vikten av att nå framgång i Durban. Men att hon samtidigt närmast missar debatten med miljöminister Lena Ek (C) i riksdagen, gör inte insatsen helt trovärdig.

Nu hann Åsa Romson ta plats i riksdagen innan det var hennes tur att gå in i debatten om den egna interpellationen om mätmetoder för utsläpp. Miljöminister Lena Ek (C) hann dock läsa ganska mycket av svaret innan interpellanten angjorde plenisalen och Romsons fråga besvarades.

Även när det gällde interpellationen från Jens Holm (V) om den svenska hållningen i förhandlingarna i Durban, så nöjde sig Åsa Romson med att göra ett inlägg. När debatten sedan fortsatte, efter riksdagens frågestund med statsråden, då fanns hon inte kvar i salen, när det var henens tur på talarlistan.

Det är som sagt olika när det är intressant för Miljöpartiet att diskutera med miljöministrar.