Ser världen med olika ögon

I går såg jag statstelevisionens nyheter och sportsändning. Ett av inslagen i de båda programmen var förstås den tragiska proffsboxningsolyckan. Olyckan i sig är tragisk och visar att boxning, i det här fallet proffsboxning, inte är någon ofarlig verksamhet. Det är en historia för sig.

Men det som fick mig att tänka till extra och sätta fingrarna vid tangenterna var presentatörernas kommentarer att varna tittarna för att det inslag som man skulle sända kunde upplevas otäckt. (Jag minns inte den exakta lydelsen, kanske sa man starka scener.)

Det lät ju inte bra. Men det som visades var absolut inte något värre än det som man brukar visa från krigsområden och i nyheternas skildring av olika katastrofer.

Har vi blivit så avtrubbade att det som är otäckt och kanske skadligt att titta på, inte är så farligt om det berör andra och i en annan världsdel? Är det skillnad på folk och folk?

Min slutsats är att vi ser på världen med olika ögon. Jag tycker inte att det skulle behöva vara så. En människa som drabbas av olycka är en människa att mötas med respekt var hon eller han än befinner sig.

Vi som tittar och lyssnar måste också respekteras. Varna oss gärna, men var då konsekventa.