En svensk tiger

Under andra världskriget, alltså långt före min tid, myntades uttrycket "En svensk tiger". Uttrycket var tvetydigt. Det skulle visa att en svensk och Sverige ger man sig inte på utan att det blir svåra skador. Det kunde också tydas som att en svensk håller tyst, för att inte avslöja något av väsentlighet för främmande makt.

Nu tiger inte en svensk längre. Till och med Överbefälhavaren, Sverker Göransson, talar fritt och sådant som nog skulle vara åtminstone lite hemligt - den svenska försvarsberedskapen.

Normalt sett brukar det alltid vara bäst att säga som det är. Det är rådet från de allra flesta kommunikationskonsulter. Att ljuga, eller undanhålla sanningen, brukar alltid få konsekvenser och sanningen kommer fram.

Men kan en ÖB säga att Sverige inte kan försvara sig längre än en vecka?

På något vis känns det som om ÖB begår tjänstefel. Det är inte allmänheten som i första hand ska förses med denna upplysning, utan regeringen och riksdagen, genom försvarsutskottet.

Om nu ÖB har framfört detta de gängse vägarna och ingen har lyssnat, vad säger i så fall det? Borde i så fall inte konsekvensen vara att ÖB avgår om han anser att han befaller över ett försvar som står emot högst en vecka? Eller är det kanske så att det är en acceptabel nivå och i så fall inte något alls som borde vålla rubriker?

Frågetecknen är ganska många och stora. Det viktiga är ändå inte vad en ÖB får säga eller inte säga, utan om detta är rätt försvarsnivå för Sverige.

I den frågan kan vi inte vara svenska tigrar.

Läs gärna vad Staffan Danielsson, Centerpartiets talesman i försvarsfrågor skriver om detta.