I dag är det Våffeldagen. Ja, egentligen är det en förvrängning av vårfrudagen, som i sig inte har det allra minste med årstiden vår eller med våfflor. Men om man säger det snabbt, så kan det kanske någon gång ha låtit som våfflor? Vår fru handlar om jungfrun Maria, Jesu moder, som fick en ängels besök (bebådelse) vid den här tiden som ett förebud om Jesu ankomst senare under året.
Vårfru har satt spår lite mer än som ett gott tillfälle att äta våfflor. I Strängnäs kommun, ute på Fogdön, finns Vårfruberga klosterruin. Där fanns fram till en bit in på 1500-talet Sveriges rikaste kloster. Men sedan kom reformationen och Gustav Vasa, som tog denna som en förevändning att förbjuda klosterverksamheten, riva klostren och ta stenen för att bygga upp egna slott och försvarsanläggningar.
En vacker vårdag i den gångna veckan gjorde jag en avstickare från Strängnäs för att titta på sevärdheten. Ruinen ligger vackert vid Mälarens strand och det krävs en del fantasi för att få murarna att tala.
Och i morgon ska jag tillsammans med andra Centerkvinnor i Stora Malm se till att gudstjänstbesökarna får fira kyrkkaffe efter gudstjänsten med våfflor. Klockan elva, sommartid, börjar gudstjänsten i Stora Malms kyrka.
