Ibland vet jag inte om jag ska gråta eller blunda. Inget duger. I morse läste jag en notis i Dagens Nyheter som berättade om hur en elvaårig flicka i östra Indien våldtogs som straff för vad hennes äldre bror möjligen hade gjort. Byns ledare ska, enligt nyhetsbyrån TT-AFP, ha rekommenderat denna bestraffning. Sedan tittade hela byns befolkning på övergreppet utan att hjälpa flickan.
Det är verkligen vidrigt! Så vidrigt att orden inte räcker till. När ska barn få vara barn? När ska flickor och kvinnor få uppleva verklig kvinnofrid och ha makt över sina egna liv?
Ordentlig skolgång är en lösning. Omvärldens fördömande en annan. Liksom att uppmärksamma detta, om än bara i ett blogginlägg som måste skrivas hur hemsk än verkligheten är.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar