I skolans egen värld

I fredags hade Katrineholms-Kuriren er artikel om att MUF inte var välkomna med bokbord på gymnasieskolorna i Katrineholm. Rektorerna som uttalade sig i artikeln ville att ungdomsförbunden och partierna skulle komma på en gång, till speciella politikerdagar och med koppling till samhällskunskapen.

Det låter tilltalande, åtminstone i skolans egen värld. I denna värld är det skolan som sätter gränserna, det är skolan som bestämmer hur det ska vara, när politikerna ska infinna sig, i vilken omfattning och hur länge.

I andra sammanhang i samhället brukar dialog vara något som framhålls. Dialog betyder att minst två parter samtalar och ges möjlighet att framföra sina synpunkter och möjligen också hittar gemensamma ståndpunkter.

Jag har i god tid före valet efterlyst dialog, framförallt med Duveholmsgymnasiet, och tagit vägen via förra förvaltningschefen. Jag blev missförstådd och det berodde möjligen på att jag inte uttryckte mig tillräckligt tydligt. Jag ville att skolans företrädare skulle försöka förstå vilka förutsättningar partierna har att leva upp till skolans förväntningar. Genom förståelse för varandra skulle det bli lättare att leva upp till varandras förväntningar. Att föra ett samtal hade ingenting med att göra hur resultatet skulle bli, men man skulle kunna förstå varandras argument.

Jag kommer förstås inte att ge upp med det. Jag tänker fortsätta att hävda att de politiska partierna kan bidra till förståelsen för vårt demokratiska system. Det finns också goda exempel från Viadidacts Medborgarskola. Det är inte fel att göra något liknande för alla gymnasieelever.